Fyra anledningar att vara glad!

Hittade detta hos MrArboc, som i sin tur hittat det hos Skriet från vildmarken. Med tanke på mitt förra inlägg, som inte var så positivt, så finns det väl en god anledning att försöka plocka fram något positivt även om jag rent generellt känner mig ganska låg just nu. Alltså, här kommer det:

Fyra saker jag är glad för!

1. Mina hundar! (De är ju egentligen två saker. 😉 ) De får mig att le och skratta. Varje dag! Även om de genererar en del gråa hår också så gör de det med kärlek i blicken.

2. Det är vår! Eller t o m sommar?! Naturen är illgrön, solen skiner, maskrosorna står som spön i backen och kvällarna är ljusa. Underbart!

3. Mina vänner, både här på nätet och IRL. Utan dem står man sig ganska slätt.

4. Jag har möjlighet att jobba hemma några dagar i veckan vilket gör både mina hundar och mig belåtna med livet.

Så var det gjort! Ska försöka fokusera på detta istället när/om jag vaknar 03.30 imorgon igen…

Ur bloggform

Just nu känns det som om blogglusten ligger på en låg nivå. Fick en del information på jobbet igår som skapar oro… Kan inte nämna mer just nu men fortsättning följder förmodligen. Detta ledde bl a till att jag vaknade 03.30 imorse (inatt?) och inte kunde somna om. Det är tydligen mitt sätt att hantera kriser… Somnar som en spädgris på kvällen och vaknar sedan – tidigt! Har varit med om samma sak tidigare. Det leder ju inte direkt till att man mår bättre?! Nåja, bara att hoppas att värstescenariot inte besannas…

Tur man har hundarna som kan skingra tankarna ibland. Igår kväll var vi på klubben och tränade. Påbörjade projektet med musmatta för att få stopp på Iza på inkallningen. Vet inte om det var en så bra idé men jag ska ge det några chanser till. Att trampa på musmatta är i sig inget problem. Men att trampa på väg MOT mig var inte sådär glasklart… Och då körde vi ändå på riktigt kort avstånd, typ koppelavstånd. Och så fort hon trampat, så störtar hon in till mig för belöningen… Där har jag missat något när vi började med klicker. Hon tror nämligen att belöningen alltid kommer hos matte. Med K har jag ofta kastat belöningen vilket gjort att han gärna blir kvar i den önskade positionen trots att jag klickar. Förutom musmatteträningen körde vi krypet och skallet och det gick väl – hyfsat.

För K:s del blev det positioner och han har två felvarianter; lite snett bakom eller rakt lite för långt fram. Men han försöker iaf. 🙂 Vi körde även framförgående och det var riktigt prydligt trots att det var hyfsat rörigt i omgivningen. Slutligen var det platsen och det gick också bra. Inga tendenser att resa sig trots att vi befann oss i samma röriga omgivning, ca 15 meter från agilityplan. Däremot så flyttar han sig lite framåt så efter en stund ligger han som en liten (stor?) groda med bakbenen. Hakan är oftast i marken iaf och det känns som om han verkligen förstått detta nu, även om han måste påminnas ibland.

Lyckades även lämna in deklarationen med tillhörande bilagor på väg hem från klubben. När allt (utom renskrivning) var klart trädde min (tidvis) utmärkta förträngningsmekanism i kraft och så ”trodde” jag att allt var klart. Tack och lov pratades det ju en del om deklarationen på radion igår så jag blev uppmärksammad på vad jag missat. Just den där lilla detaljen att den ska lämnas in också… Men nu är det gjort och kameradrömmarna lever. 😉