Jag tror han simulerar

Ända från början har jag ju haft som klart mål att stävja alla former av viltintresse hos Karlsson. Med anledning av detta så har jag ”bromsat” varje gång han ställt sig och sniffat intresserat in mot, framför allt, de täta skogspartierna på sidan av våra promenadvägar/-stigar. Jag har varit så imponerad över att han vänt på klacken (!) och kommit till mig vid minsta form av inkallning i dessa lägen. Han har liksom utstrålat; om matte säger att det inte luktar gott från skogen så luktar det inte gott från skogen – basta.

Men nu har jag kommit på honom! Han simulerar! Han har alltså lärt sig att; om jag stannar, tittar och sniffar mot skogen med spetsade (nåja) öron så får jag beröm (och kanske godis?) när matte ropar på mig.

Jag har väl misstänkt en viss simulering ett tag men idag blev det glasklart vid flera tillfällen. När han ställer sig och sniffar i spritt språngande medvind till exempel… Dessutom så är det kanske en gång av 20 som Iza också markerar och är det någon som är säker på att zooma in vilt så är det hon. Vid några tillfällen idag tyckte han nog inte att jag kallade tillräckligt snabbt för då vände han självmant och kom in! 😀

Men jag kan leva med detta, jag bjuder på det, bara det funkar den dagen det är skarpt läge också… 🙂