Idag blev det eftermiddagspromenad med Karlsson, allena. Det är så ljuvligt att gå ensam med honom, utan stökiga storasyster. 😉 Körde till stora delar en aktivitetspromenad med många ”stanna” när han var framför mig. Förutom att det är ett ruskigt bra kommando, i största allmänhet, att ha på promenaderna så passar jag på att träna snygga ställanden på framförgåendet. Dvs när jag säger stanna (och K är framför mig) ska han stanna snyggt och prydligt med kroppen och blicken riktad framåt. Detta gör han, för det mesta, alldeles lysande. 🙂 Både när han är kopplad och lös. Och naturligtvis så kan han själv, också. Han springer alltså iväg några meter och stannar, utan att han fått kommando. 🙂 Han är bara för söt när han gör så. 😀 Det gäller bara att inte belöna för det kan leda till nya varianter på framförgåendet. *hmpfr*
Körde även lägganden i alla möjliga och omöjliga situationer. De funkar klockrent. Där vänder han iofs upp mot mig om han är framför men eftersom detta inte är något tävlingsmoment så gör det inte så mycket. Vid ett tillfälle ”brôtade” det till i den täta skogen alldeles bredvid stigen, precis när han lagt sig. Stor fågel eller möjligen rådjur? Han lättade lite i armbågarna men låg kvar och tittade på mig. Gissa om han fick mycket beröm, och godis?
Jag har skrivit det förut men det tål att upprepas; han är (oftast) en källa till ren och skär lycka. Man blir så glad och man mår så bra efter en promenad eller ett träningspass med honom. Han vill, han försöker och han kan. Och han är fokuserad! Min lilla högvinst i valplotteriet! 🙂