– Bla, bla, bla, jag ringer från (ohörbart) bla, bla bla
– Var ringde du ifrån sa du?
– Kan du skruva ned bakgrundsljudet?
– Nej, det kan jag INTE, jag är på hundutställning…
.
.
.
.
.
.
.
När han ringde igen, på eftermiddagen, var jag och Karlsson i skogen och invigde de nya piiiip-leksakerna. Undrar i vilket fack han placerade mig?
…nio pipleksaker och … ett blått band. Kritiken finns här (scrolla ned).
Morgonen började med ösregn. Jag tackade ”någon” för att jag inte utrustats med en pudel, old english sheepdog eller något liknande pälsmonster. En strävhårig ”råtta” med vattenavvisande päls kändes ganska bra just då. Vid åtta-tiden upphörde dock regnet och förutom några droppar under dagen har det varit omväxlande molnigt och soligt. Ganska ”lagom” hundutställningsväder.
För en gångs skull var det en svensk domare och hon var väldigt tydlig och noggrann. Tog sig god tid med varje hund och gav även en liten muntlig motivering på slutet när hon skickade iväg oss med det blå bandet. Motiveringen lät ungefär; en mycket pigg, trevlig och glad hund men han har lite välvd rygg och kort steg. Tror att jag till viss del kan ta på mig den välvda ryggen. Visst, den är lite välvd men en skicklig handler hade säkert kunna kompensera det. Även de ”utåtvridna” framtassarna beror nog till viss del på bristfällig handling.
Det som var lustigt var att flera hundar åkte ut med 2:or på sina långa klor, utan så mycket annan motivering. Men hallå…? Långa klor har väl knappast med avelsresultatet att göra? Nåja, jag tar det hela för vad det är och ler i mjugg. Nu väntar vi nog ett år och ser om ryggen rätar ut sig (vilket jag tvivlar på). Eller också lägger vi ned det här med utställning helt och hållet? Det är ju som sagt ingen favoritsysselsättning. Det finns sååå mycket roligare saker vi kan göra. Det går väl an när det som idag tog fyra timmar från det vi lämnade tomten tills vi var hemma igen, och då hade vi ändå sett BIR-finalen. Men att åka timvis för några minuter i ringen och ett blått band. Nej tack! Det har vi gjort för sista gången. Om det nu inte är någon social tillställning som samtidigt hägrar, typ Årets Border.
I övrigt blev det naturligtvis en shoppingrunda som idag resulterade i (nästan) bara pipleksaker. Även om K bara får dom som belöning efter väl genomfört spår så är det ändå en förbrukningsvara. Nu har vi bunkrat favoritpipar (med svans) och några andra modeller.
Träffade även några nätkompisar och det är alltid kul. Båda dessa hade jag iofs träffat tidigare men även då på hundutställning och under lite mer forscerade förhållanden. Imorgon ska jag åka in igen för att kolla när Bibbi ställer ut sin wachtel, och då kanske vi hinner prata lite mer.
Nu ska jag försöka aktivera Iza på något sätt. Karlsson verkar ganska nöjd med att sova en stund. Det tar på krafterna (huvudet) att vara på utställning. 🙂
Och då menar jag inte politik utan envis schäfer. 😉 Återkommer till det längre ned.
Eftersom husse ikväll är ute på galej och galejens startpunkt är belägen ungefär 200 meter från klubben så kunde jag ju inte gärna låta bli att ta med mej hundarna när jag skulle skjutsa honom. Var inte speciellt sugen på att träna men som vanligt så blev det roligt när jag väl var på plats. Precis som jag räknat med var det ingen trängsel på klubben utan väldigt öde. Folk har kanske annat för sig på fredagkvällarna? Vad vet jag…
Iza fick sig ett pass med inkallning med ställande. När jag använder kommandot ”stå” så stannar hon lite snabbare. Problemet är bara att min röst pajar?! Vet inte hur jag hanterar stämbanden? Åtminstone inte på samma sätt som när jag säger stanna. Kanske får konsultera en talpedagog eller nåt… 🙂 Hur som helst så skötte hon sig åtminstone ganska hyfsat så det belönades med ett pass på agilitybanan. Fixade till en riktigt trixig kombination med hopphinder som hon löste galant. Har iofs aldrig sett något liknande på en tävlingsbana, men so what? Sen fick jag för mig att jag skulle testa höger-handling i slalomen. När vi höll på som mest för några år sedan så var min privatinstruktör (!!) imponerad över att hon så enkelt köpte högerhandling, dvs när hon skulle vara till höger om mig. Förvåningen grundade sig i att vi tränat så mycket lydnad och att hon alltså var väldigt van att vara på min vänstra sida. Nåväl, något vi aldrig testade då var höger-handling (det finns säkert någon mycket finare term för det) i slalom och att det inte skulle vara enkelt förstod jag ju. Men att hon skulle få totalt hjärnsläpp bara jag gick ifrån henne och över till andra sidan?! De flesta gångerna gick hon helt enkelt med mig, men de gånger hon stannade kvar lyckades jag med lite tur få henne att halka igenom första porten sen var det TILT! Såg hur hennes självförtroende var på väg ner i trampdynorna så jag piggade upp henne med några vanliga slalom och då blev hon glad igen. 🙂
Sen var det, som vanligt, Karlssons tur. Först fick han röja runt och nosa av plan och jag stod bara still. Helt plötsligt fick han syn på mig och kom i full fart och satte sig fot, självmant. Klick-godis. Gjorde om det några gånger och till sist var han riktigt sugen på träning. Vi började med positioner och det gick riktigt bra. Sen fick jag för mig att jag skulle börja träna rutan. Har aldrig tränat det momentet eftersom jag aldrig tävlat lydnad men jag improviserade lite. Visst sprang han in och ställde sig i rutan men det är ytterst tveksamt om han förstod sambandet med konerna? Nåja, det har väl inte gjort någon skada iaf. Sen körde vi framförgående och förutom att han pendlar lite ibland så är det riktigt snyggt. Framför allt är jag stolt över att han inte vänder upp i halten utan står så snyggt riktad framåt. 🙂
Avslutade lydnadspasset med lite inkallningar. Både raka och med ställande. Och med läggande! Det var första gången vi testade det sistnämnda men det var inte en sekunds tvekan, han bara damp i backen. Första gången kommenderade jag tidigt, innan han fått upp farten. När jag väntade lite med kommandot gick det inte riktigt lika snabbt men för att vara första gången tyckte jag att han var fantastisk.
Efter det fick även han känna på agilitybanan. För andra gången idag! På förmiddagen fick jag ett MMS från husse. En bild på en liten K mitt på klubbens agilitybana!!! Eftersom dagmatte är på rymmen i två veckor så har K åkt med husse när jag har jobbat. Det visade sig att han haft vägarna förbi när det var dags för rast så då gick han upp och körde lite agility…?! Skulle ha velat se det passet. Eller … kanske inte? Husse som aldrig sätter sin fot på klubben annars och inte har en aning om hur man tränar agility. Han har väl sett några enstaka agilitylopp men ”that’s it”. Husses problem var att han inte fick igenom honom i tunneln så jag var naturligtvis tvungen att bevisa motsatsen. Det funkade fint vid första försöket och ytterligare tre gånger. 😀 Det såg ju inte husse förstås, men han får väl tro mig på mitt ord.
Nu ska jag packa utställningsryggsäcken inför morgondagen. Sen ska jag hålla tummarna för att det åtminstone blir uppehållsväder. Om regnvädret håller SMHI:s tidtabell så kanske det går vägen?
Då är de nya reklamationskängorna invigda. Precis lika sköna som de gamla om än något fräschare, både invändigt och utvändigt. Egentligen vore idealet att de började läcka var nionde-tionde månad sådär, så kan man åka och hämta ett par nya. 😉 Å andra sidan vet man ju inte hur länge just den här modellen finns kvar i sortimentet men jag hoppas det blir för evigt. Så sköna är dom.
Jag får säga att skoaffären skötte det hela himla snyggt. De frågade inte ens efter kvittot vilket var tur eftersom jag inte lyckats hitta det. 😉 Det enda jag hade kunnat visa upp var kontoutdraget från banken där summan är dragen från kontot. Men de litar uppenbarligen på sina kunder. Å andra sidan har jag nog genom åren lagt X antal tusenlappar hos dom eftersom det är stans bästa skoaffär och de dessutom har ett bra sortiment av kängor och andra fritidsskor. Med andra ord har dom koll på sina stamkunder. 🙂 Och när jag frågade vad som skulle hända om de här också började läcka, eftersom jag nu inte hade något kvitto, så fick jag till svar: – Det är bara att komma in så löser vi det. De SKA inte läcka, så enkelt är det! Snyggt jobbat!
Nu väntar jag bara på att telefonen ska komma tillbaks och att värmepumpen ska bli lagad.
Kvällens spår till Karlsson gick väl … sådär. Det blåste rejält så jag vet inte om det stökade till det men jag tror inte det var därför. Det var nog snarare att han fortfarande var lite trött i huvudet efter alla känslostormar på lunchpromenaden. Han började kanonfint och forscerade rishögen som jag, schysst nog 😉 , gått rakt igenom ca 4 meter efter påsläppet. Hade gjort flera sådana ”fällor”, över trädstammar och annan bråte, för att han ska förstå att spår inte alltid går där det är enklast att ta sig fram. På vissa ställen där jag gått ”över” valde han dock att gå ”under” vilket i hans värld måste te sig helt naturligt. Detta kan leda till visst trassel med linan men jag lär mig väl med åren. 🙂
Idag avbröt han flera gånger för att smaska i sig av delikatessgräset som växer i skogen. Men så samlade han ihop sig igen och sög tag i spåret. Dagens glädjeämne var att han självmant markerade ALLA apporter. T o m vid ett par tillfällen när vi var rejält på avvägar och gått förbi apporten så vände han upp och drog som en liten stolle för att komma fram till den. Det känns onekligen som ett steg i rätt riktning. Även idag hade jag en riktig, lång, slutapport. Han markerade den men ställde sig sen och blängde fundersamt: – Hm, vad var det nu man skulle ha den här till? Men när jag friskat upp hans minne lite så kom han med den också. Men han stannade, det är ju huvudsaken.
För övrigt verkar det som om reklamation nr 2 gått i lås. De ringde från skoaffären och hade också konstaterat att mina kängor läckte. Ett par nya finns att hämta imorgon. 😀
Tyvärr inte 25 miljoner på Lotto men väl kampen mot Iza. Om benbiten.
När vi närmade oss hemmet igen på lunchpromenaden (djävulsrundan) började jag slappna av eftersom vid redan passerat alla ”spännande” ställen. Jag gick och tittade på åkern jämte vägen och funderade på om det inte var hög tid för bonden att slå snart? Om man bortser från att allt är jätteblött förstås… Jag är ju i desperat behov av en appell-åker hemma.
Helt plötsligt kastar sig Iza iväg i kopplet och slukar något som ligger mitt på vägen. Detta ”något” skramlar mellan tänderna. Saker som skramlar mellan tänderna brukar sällan vara hälsosamma att svälja, och framför allt – inte hela! Eftersom hon inte kom någonstans på grund av (tack vare?) kopplet knep hon ihop käften så hårt hon bara kunde samtidigt som hon blängde med ett öga på mig och ett på Karlsson.
Jag nitade fast Karlssons koppel under foten och började försöka bända upp Izas käkar. Det har aldrig varit enkelt men det här var nog rekord i ihop-bitning. Nu förelåg ju inte bara risken att hon skulle bli av med sin skatt. Risken fanns att Karlsson skulle få den istället!!! Ett öde värre än döden. Åtminstone just då. I Izas ögon.
Jag bände, och bände och bände samtidigt som jag riktade nosen neråt för att försöka skaka ut vad-det-nu-var. Hela dramat beskådades av en nyfiken Karlsson på två centimeters håll. Vad det än var storasyster fått tag på så måste det vara sällsynt åtråvärt eftersom matte också ville ha det?
Till sist så ramlade det mycket riktigt ut en taggig, grusig och ganska stor benbit och innan någon hann blinka … simsalabim … borta! (Säg inget till hundarna men den ligger i åkerkanten, utom räckhåll från vägen 😉 )
Jag vann! 😀
Måndagsexemplar har väl alla hört talas om, men septemberexemplar?!
Förra året i september investerades det i tre saker; en ny mobiltelefon, ett par nya goretex-kängor och en bergvärmepump. I det stora sammanhanget kanske man inte kan kalla de två första punkterna för investeringar, prisskillnaden mot bergvärmepumpen är ju ganska … stor. Men ändå, nu har alla tre brakat samman under de senaste två veckorna!!!
Det började med min mobil som helt plötsligt slutade ge ljud ifrån sig när det ringde. Den bara vibrerade. Och hade man den då inte i fickan på ett par hyfsat välsittande byxor så var man ganska ”lost”. Telefonen är reklamerad och via Telia-butiken inskickad för lagning. Borde få tillbaks den i nästa vecka…
I förrgår började mina goretex-kängor från Viking att läcka. När jag kom hem efter hundpromenaden var det dyngsurt framme i höger känga. Vänster var torr och fin. Efter gårdagens promenad var det blött även i vänsterkängan! Dessa är nu reklamerade och befinner sig i butiken för ”utredning”. Dvs torkning och sedan dränkning för att se om de läcker. Vet inte om de tror att jag sprutat in vatten just i tån på skorna? Resten av skorna var ju torra på insidan? Förklarade mycket noggrannt att jag är kraftigt beroende av mina kängor och behöver ha ett par nya innan semestern. De skulle höra av sig i början av nästa vecka…
I förrgår hade värmepumpen stannat. Den reklamerades igår och förmodligen kommer de hit i nästa vecka…
En olycka kommer sällan ensam sägs det ju, och när de kommer brukar de komma i flockar om tre. Hoppas ovanstående kan anses som ”olyckor” så att våra saker, vi och våra djur får vara hela och friska ett tag nu. Dessutom får man vara tacksam att prylarna gett upp inom ett år. Konsumenköplagen är ju liksom lite mer till konsumentens fördel under det första året.
Ibland (inte särskilt ofta) kollar jag av vilka sökord som använts för att hitta bloggen. Igår var det tydligen någon som sökt på ”jaktschäfer”?! Testade själv att googla på det ordet och vad hamnar på de fem första platserna? Jo, min blogg naturligtvis. 🙂 På sjätte plats finns en annan blogg där blogginnehavaren tydligen har en liknande jaktidiot som jag har. Men, vem kommer på tanken att söka på jaktschäfer? Jag bara undrar?
Igår eftermiddag var det uppehåll i flera timmar! Detta efter närmare två dygns ihållande hällregn. Och vad gjorde jag och Iza då?
Jo, vi åkte till djursjukhuset. Och simmade. Dvs Iza simmade och jag agerade lektant. Efteråt utsattes hon även för stora sommar-schamponeringen. Iza var självklart genomblöt och för min del var skillnaden hårfin mot fukthalten efter en promenad i ösregn. 😉
I eftermiddags var jag och hälsade på Izas halvsyster (de har samma pappa) och hennes åtta valpar. Sju schäfervalpar på fyra dygn och en på tre dygn. Det var en fascinerande upplevelse. Har aldrig sett så små valpar tidigare, och i synnerhet inte schäfer. Veckogamla bt-valpar såg jag ju i påskas, men de här var alltså ännu yngre. De sju första anlände till världen på midsommaraftonens kväll och natt, och den åttonde kom ett dygn senare. Den sju första är grå och den siste lille är svart, och liten! Han är väl ungefär hälften så stor som de andra men med mycket gott gry. 🙂 Första dygnet behövde han lite hjälp på traven för att komma åt maten men nu klarade han sig på egen tass… eller, nåja, han rullade väl mest runt i valplådan men de större (och äldre) syskonen använde samma förfinade teknik så det var inte så mycket att klaga på.
Mamman till valparna visade ett fantastiskt intresse av detta lilla knytt. Hon månade verkligen om honom på ett extra sätt som uppfödaren aldrig sett hos någon tik tidigare, och hon har haft ett antal kullar genom åren. När den lille började leta efter mat så stack hon ner näsan mot honom för att hjälpa honom att ställa in kompassen och det fungerade alldeles utmärkt. Sen lotsade hon in honom till spenarna mellan frambenen där han fick vara ifred och slapp bli ”bortsparkad” av sina större och tyngre bröder och systrar. De var oerhört rörande att se. Tiken såg ganska bekymrad ut när hon iakttog hans kravlande och krälande och jag slogs onekligen av tanken; hur hade Iza sett ut i motsvarande situation? Med sin rynkiga panna? Hon hade väl behövt botox-injektioner efteråt för att släta ut alla veck.
Alla åtta små underverken. Man ser ju tydligt storleksskillnaden på den lilla svarta (tecknade) till som tjänar som huvudkudde åt de större syskonen, till vänster i bild.
Nu är lillebror på gång så det är bäst jag håller ett öga på honom!
Nästa besök får bli om sisådär sex veckor och då förhoppningsvis tillsammans med T den yngre. Det har ju så smått blivit en tradition att vi åker och hälsar på M:s valpar tillsammans.
I övrigt har kvällen ägnat åt finputs (trim) av Karlsson. V lyckades nästan fixa till hans ena baktass där jag trimmade lite vårdslöst i söndags… Varför ska jag börja trimma tassar för första gången en vecka innan utställning? Jag kunde väl ha väntat till efter utställningen? Nåja, det går nog som det går ändå…
Lyckades klämma in ett besök på favoritskoaffärens rea också, och kors i taket, de skorna jag spanade in för en månad sedan fanns kvar. Ett par. I min storlek?! Då tänkte jag att jag skulle vara lite iskall och avvakta till rean som alltid brukar börja måndagen efter midsommar och så även i år. Problemet var bara att jag inte hann dit igår så jag trodde det var kört, men för en gångs skull hade jag tur. 😀
…blir han religiös, brukar man ju säga. Nu är det faktiskt inte det som inträffat, åtminstone inte vad jag vet 😉 men – hör och häpna – Folksam ringde och undrade VARFÖR jag bytt försäkring?
Hur ofta har jag inte fascinerats av att företag inte engagerar sig mer i sina avhoppade kunder för att försöka reda ut anledningen. Det kan ju om inte annat underlätta för dem att behålla de kunder de har. Men nu har det alltså hänt! Det ringde en mycket trevlig tjej med norrländsk dialekt som lät som om hon faktiskt ville veta. Hon lät engagerad och jag tror att hon skrev ner vad jag sa?! Jag fick t o m intrycket av att hon faktiskt ringde från Folksam och inte från något callcenter, men där kan jag ha fel. Hon var åtminstone duktig på sitt jobb och Folksam halkade faktiskt upp ett litet hack på aktningsstegen även om det ska mer till för att kompensera de tusenlappar jag sparar per år på mitt byte.
Igår kväll var jag på klubben och lyckades träffa klubbens enda working kelpie, eller snarare, hennes matte. Tog ett litet snack om hundens för- och nackdelar och jag kan inte påstå att jag blev avskräckt. Inte ett dugg! Den enda nackdelen hon kunde komma på var att hunden var lite ”vaktig” men efter lite resonerande enades vi om att det nog inte var så mycket vakt utan mer att hon var väldigt neutral mot människor. Det enda som räknades i hennes värld var matte och resten av familjen. I övrigt en hund som älskar att jobba oavsett vilka arbetsuppgifter som erbjuds, bara det är nå’t. Och hon jobbar för jobbandets skull, inte för belöningen! De är verkligen ett team och är härliga att se tillsammans. Som sagt, jag blev inte ett dugg avskräckt, snarare tvärt om. Just nu är detta den ras som ligger högst upp på intresselistan.
I övrigt var det framåtsändandeträning som stod på programmet igår. Det gick väl hyfsat, åtminstone några av skicken. Hann med lite inkallningsträning innan och det gick – sådär… Bitvis får jag nog ta på mig det eftersom jag ”glömt” regnkläderna i bilen och det självklart började regna rejält så fort jag kom upp på plan, koncentrationen från min sida blev därmed också ”sådär”.
Hann med ett litet pass med K också. Där gick det mest ut på koncentrationsträning. Vi tränade positioner, korta transporter, stegförflyttningar och vändningar på stället. Det som var ”spännande” var att det var trångt på plan med en valpkursavslutning och en massa andra tränande ekipage väldigt tätt inpå men han löste det faktiskt riktigt bra. Gullhunden!
För övrigt kan man tro att det är midsommarafton idag igen. Det ösregnar…
Det verkar som om rådjuren svärmar just nu?! Först det på förmiddagen, i samband med trimningen och sedan ett i Karlssons spår! Precis när vi närmade oss påsläppspunkten så studsade det iväg ett rådjur precis där jag tänkt släppa på. Karlsson blev självklart väldigt nyfiken men han stannade! Han var förvisso kopplad men han drog inte och skulle iväg, åtminstone inte i början utan jag hann muntligt bryta honom och han kom frivilligt in till min sida. Puh… Sen ville han naturligtvis iväg men det blev inget med det. Det är den stora fördelen med honom, han är inte så impulsiv som Iza utan stannar till och funderar en liten stund så att man själv hinner reagera. Iza hade, i motsvarande läge, varit borta innan jag hunnit fatta om det var en skata eller en älg. Det går sååå himla fort!
Nåväl, att det strulade på påsläppet kom ju inte direkt som någon överraskning och det blev ju inte bättre av att jag blev osäker på vilken riktning jag tagit! Eftersom jag kom från lite olika håll när jag la spåret och när jag skulle släppa på så… Detta innebär att jag kunde ju inte lämna rådjurspunkten och släppa på längre fram, för jag visste inte i det läget var ”längre fram” var någonstans?! Håhå jaja, är man klantig så är man. Hur det var så lyckades jag fokusera det lilla djuret och efter en liten stund tog han självmant upp spåret. Puh… igen. Sen fortsatte det att strula till och från men mellan varven gick det riktigt, riktigt bra. Han tog självmant fyra av sex apporter. En gick han helt sonika över och som slutapport hade jag för första gången en ”riktig” slutapport, dvs en lång pinne. Där fick jag bromsa honom lite för att han skulle förstå att även den var värd att plocka upp. Men han får nog öva lite på bärgningstekniken. 🙂 Att ta den längst ut i ena änden är INTE så listigt när den är lika lång som han är hög. 😀
Att rådjuren höll sig på avstånd när vi körde uppletande med Iza är jag evigt tacksam för. Idag fick husse lägga ut föremålen i hennes åsyn. Hon plockade in fem av sex efter viss övertalning men det sjätte fick husse gå ut och bolla med igen. Det låg lite illa till med tanke på vinden så egentligen hade jag behövt skicka rejält utanför rutan för att hon skulle få det i näsan.
I övrigt är dagens ”mission completed”. De planerade shoppingturerna, till stan och till Gällstad, är genomförda och de planerade födelsedagspresenterna är inköpta.
Det första av dagens planerade projekt är genomfört; Karlsson är trimmad, nu återstår bara finputs hos V på tisdag sen är han redo för utställningen på lördag.
Hans uppskattning av dessa projekt är dock begränsad. Han ålar, han lägger sig, han sätter sig, han vänder sig… Allt för att slippa. Och ska man då försöka parera så att han inte ramlar av trimbordet så blir det lite bökigt. Vissa partier går jättebra men andra partier är mindre populära. När det var dags för de impopulära partierna idag så fick jag dock oväntad assistans. Av ett rådjur. Tror jag? Något dundrade förbi i full galopp på andra sidan häcken, ca fem meter från oss. Vi såg det aldrig men K blev naturligtvis mycket misstänksam och började skälla och morra, stint stirrande åt det håll där det konstiga ljudet hörts. Och då passade jag på. 🙂 Överskottshår på mage, i ljumskar etc. rök blixtfort all världens väg och K märkte ingenting. Eller snarare; han prioriterade lite annorlunda. Det tackar jag för. Så nu är han hyfsat snygg igen, den lilla ruggugglan.
Det är helt osannolikt vilken frodig pälstillväxt han har! Det är trots allt bara knappt en månad sedan förra utställningen. Vågar inte ens tänka på hur han skulle se ut om jag följde borderterriersällskapets ”rekommendationer” med trimning två gånger om året? Det är ju iofs vardagstrimning dom menar, men ändå? Även om jag inte skulle ställa ut honom så skulle han behöva trimmas en gång i månaden för att inte gro igen fullständigt.
Hur som helst så avslutades trimningen med kloklippning och öronrens så nu är han en liten snygging igen. Nu återstår bara att få domarna att inse detta också. 😉 Och inser dom det inte nu så väntar jag åtminstone ett år (tror jag) till nästa utställning så att han är helt färdigväxt. Vi har ju det vi pysslar med ändå, utan att behöva ställa ut. 🙂
Från torsdag natt till idag på morgonen har det alltså kommit 45 mm jätteblött vatten från ovan. Egentligen förvånar det mig att det inte blev mer? Vi härdade dock ut på altanen till midnatt, med viss hjälp av impulsköpt halogenvärmare, fleecetröjor och -plädar. Karlsson stog i vardagsrumsfönstret större delen av kvällen och kollade nyfiket in allt vi glufsade i oss i form av sill, jordgubbar, grillat osv. Vi lyckades även klara av en av husse organiserad fem-kamp som gick av stapeln i lagården. Vi kan nöja oss med att jag inte vann…
Summa summarum så hade vi jättetrevligt även om det känns i kroppen idag att man var uppe längre än vanligt igår och inte har sovit sådär jättebra inatt. Tog det hyfsat lugnt med de alkoholhaltiga dryckerna så det är nog mest sömnbristen som känns.
Idag är det betydligt bättre väder så på förmiddagen tog hela flocken + nattgästerna en runda med hundarna och sedan blev det sillunch. Nu har de åkt hem till sitt och altanen är återtälld i orginalskick. Nu ska jag försöka uppbåda energi för att göra det sista(?) med klubbtidningen.
vallterrier.com 