Mer nostalgi

När jag ändå är igång och rotar bland gamla bilder kan jag ju visa några bilder på en av de två katter jag haft. Den första katten, Sudden, var pappa till Skorpan (nedan) och honom har jag tyvärr inga digitala bilder på men de var nästan kopior till utseendet, dock inte till temperamentet.

Skorpan blev 16 år och var ett sällsynt lyckat exemplar av blandras-avel. 😉 Perser, bondkatt och birma var det i honom och ljuvligare katt får man leta efter. Ett gudagott temperament hade han. Snällheten kattifierad… Att han hade klor som han kunde försvara sig med upptäckte han nog aldrig? Om någon av hundarna (han upplevde även den första schäfern) bråkade med honom så la han sig bara på rygg och idkade passivt motstånd. Då kom dom av sig. 🙂 Man kunde ha långa invecklade samtal med honom. Riktigt vad vi pratade om förstod jag aldrig men han svarade – alltid! Egentligen var han nog mer lik en hund i temperamentet, kom alltid på inkallning t ex.

Jag saknar honom!

070512b.jpg

070512c.jpg

070512d.jpg

Bilderna är tagna i en riktig fotostudio i samband med ett ”modelljobb”. (Ja, även han extraknäckade som fotomodell ibland. 😉 )

Och ja, han hade blå ögon. Om någon undrar. 😉

Från Iza till Jessika ;-)

Kom just på att Jessika för ett tag sedan efterlyste en mig närstående rynkig schäferpanna.

Voilà!

070512a.jpg

Bilden har några år på nacken, den är från 2003, och tagen med den generationens digitalkamera. Nosen är inte så grå men pannan är rynkig. Detta är nog den ”sötaste” bilden jag har på min alldeles egen bruksschäfer. Nu ska vi snart åka och träna inkallning med ställande, jag och bruksschäfern, så får vi se om min nya strategi fortfarande verkar lika lovande som i onsdags?