Författare: vallterrier

Måndagsexemplar har väl alla hört talas om, men septemberexemplar?!

Förra året i september investerades det i tre saker; en ny mobiltelefon, ett par nya goretex-kängor och en bergvärmepump. I det stora sammanhanget kanske man inte kan kalla de två första punkterna för investeringar, prisskillnaden mot bergvärmepumpen är ju ganska … stor. Men ändå, nu har alla tre brakat samman under de senaste två veckorna!!!

Det började med min mobil som helt plötsligt slutade ge ljud ifrån sig när det ringde. Den bara vibrerade. Och hade man den då inte i fickan på ett par hyfsat välsittande byxor så var man ganska ”lost”. Telefonen är reklamerad och via Telia-butiken inskickad för lagning. Borde få tillbaks den i nästa vecka…

I förrgår började mina goretex-kängor från Viking att läcka. När jag kom hem efter hundpromenaden var det dyngsurt framme i höger känga. Vänster var torr och fin. Efter gårdagens promenad var det blött även i vänsterkängan! Dessa är nu reklamerade och befinner sig i butiken för ”utredning”. Dvs torkning och sedan dränkning för att se om de läcker. Vet inte om de tror att jag sprutat in vatten just i tån på skorna? Resten av skorna var ju torra på insidan? Förklarade mycket noggrannt att jag är kraftigt beroende av mina kängor och behöver ha ett par nya innan semestern. De skulle höra av sig i början av nästa vecka…

I förrgår hade värmepumpen stannat. Den reklamerades igår och förmodligen kommer de hit i nästa vecka…

En olycka kommer sällan ensam sägs det ju, och när de kommer brukar de komma i flockar om tre. Hoppas ovanstående kan anses som ”olyckor” så att våra saker, vi och våra djur får vara hela och friska ett tag nu. Dessutom får man vara tacksam att prylarna gett upp inom ett år. Konsumenköplagen är ju liksom lite mer till konsumentens fördel under det första året.

Ibland (inte särskilt ofta) kollar jag av vilka sökord som använts för att hitta bloggen. Igår var det tydligen någon som sökt på ”jaktschäfer”?! Testade själv att googla på det ordet och vad hamnar på de fem första platserna? Jo, min blogg naturligtvis. 🙂 På sjätte plats finns en annan blogg där blogginnehavaren tydligen har en liknande jaktidiot som jag har. Men, vem kommer på tanken att söka på jaktschäfer? Jag bara undrar?

Igår eftermiddag var det uppehåll i flera timmar! Detta efter närmare två dygns ihållande hällregn. Och vad gjorde jag och Iza då?

Jo, vi åkte till djursjukhuset. Och simmade. Dvs Iza simmade och jag agerade lektant. Efteråt utsattes hon även för stora sommar-schamponeringen. Iza var självklart genomblöt och för min del var skillnaden hårfin mot fukthalten efter en promenad i ösregn. 😉

I eftermiddags var jag och hälsade på Izas halvsyster (de har samma pappa) och hennes åtta valpar. Sju schäfervalpar på fyra dygn och en på tre dygn. Det var en fascinerande upplevelse. Har aldrig sett så små valpar tidigare, och i synnerhet inte schäfer. Veckogamla bt-valpar såg jag ju i påskas, men de här var alltså ännu yngre. De sju första anlände till världen på midsommaraftonens kväll och natt, och den åttonde kom ett dygn senare. Den sju första är grå och den siste lille är svart, och liten! Han är väl ungefär hälften så stor som de andra men med mycket gott gry. 🙂 Första dygnet behövde han lite hjälp på traven för att komma åt maten men nu klarade han sig på egen tass… eller, nåja, han rullade väl mest runt i valplådan men de större (och äldre) syskonen  använde samma förfinade teknik så det var inte så mycket att klaga på.

Mamman till valparna visade ett fantastiskt intresse av detta lilla knytt. Hon månade verkligen om honom på ett extra sätt som uppfödaren aldrig sett hos någon tik tidigare, och hon har haft ett antal kullar genom åren. När den lille började leta efter mat så stack hon ner näsan mot honom för att hjälpa honom att ställa in kompassen och det fungerade alldeles utmärkt. Sen lotsade hon in honom till spenarna mellan frambenen där han fick vara ifred och slapp bli ”bortsparkad” av sina större och tyngre bröder och systrar. De var oerhört rörande att se. Tiken såg ganska bekymrad ut när hon iakttog hans kravlande och krälande och jag slogs onekligen av tanken; hur hade Iza sett ut i motsvarande situation? Med sin rynkiga panna? Hon hade väl behövt botox-injektioner efteråt för att släta ut alla veck.

Alla åtta små underverken. Man ser ju tydligt storleksskillnaden på den lilla svarta (tecknade) till som tjänar som huvudkudde åt de större syskonen, till vänster i bild. 

Nu är lillebror på gång så det är bäst jag håller ett öga på honom! 

Nästa  besök får bli om sisådär sex veckor och då förhoppningsvis tillsammans med T den yngre. Det har ju så smått blivit en tradition att vi åker och hälsar på M:s valpar tillsammans.

I övrigt har kvällen ägnat åt finputs (trim) av Karlsson. V lyckades nästan fixa till hans ena baktass där jag trimmade lite vårdslöst i söndags… Varför ska jag börja trimma tassar för första gången en vecka innan utställning? Jag kunde väl ha väntat till efter utställningen? Nåja, det går nog  som det går ändå…

Lyckades klämma in ett besök på favoritskoaffärens rea också, och kors i taket, de skorna jag spanade in för en månad sedan fanns kvar. Ett par. I min storlek?! Då tänkte jag att jag skulle vara lite iskall och avvakta till rean som alltid brukar börja måndagen efter midsommar och så även i år. Problemet var bara att jag inte hann dit igår så jag trodde det var kört, men för en gångs skull hade jag tur. 😀

…blir han religiös, brukar man ju säga. Nu är det faktiskt inte det som inträffat, åtminstone inte vad jag vet 😉 men – hör och häpna – Folksam ringde och undrade VARFÖR jag bytt försäkring?

Hur ofta har jag inte fascinerats av att företag inte engagerar sig mer i sina avhoppade kunder för att försöka reda ut anledningen. Det kan ju om inte annat underlätta för dem att behålla de kunder de har. Men nu har det alltså hänt! Det ringde en mycket trevlig tjej med norrländsk dialekt som lät som om hon faktiskt ville veta. Hon lät engagerad och jag tror att hon skrev ner vad jag sa?! Jag fick t o m intrycket av att hon faktiskt ringde från Folksam och inte från något callcenter, men där kan jag ha fel. Hon var åtminstone duktig på sitt jobb och Folksam halkade faktiskt upp ett litet hack på aktningsstegen även om det ska mer till för att kompensera de tusenlappar jag sparar per år på mitt byte.

Igår kväll var jag på klubben och lyckades träffa klubbens enda working kelpie, eller snarare, hennes matte. Tog ett litet snack om hundens för- och nackdelar och jag kan inte påstå att jag blev avskräckt. Inte ett dugg! Den enda nackdelen hon kunde komma på var att hunden var lite ”vaktig” men efter lite resonerande enades vi om att det nog inte var så mycket vakt utan mer att hon var väldigt neutral mot människor. Det enda som räknades i hennes värld var matte och resten av familjen. I övrigt en hund som älskar att jobba oavsett vilka arbetsuppgifter som erbjuds, bara det är nå’t. Och hon jobbar för jobbandets skull, inte för belöningen! De är verkligen ett team och är härliga att se tillsammans. Som sagt, jag blev inte ett dugg avskräckt, snarare tvärt om. Just nu är detta den ras som ligger högst upp på intresselistan.

I övrigt var det framåtsändandeträning som stod på programmet igår. Det gick väl hyfsat, åtminstone några av skicken. Hann med lite inkallningsträning innan och det gick – sådär… Bitvis får jag nog ta på mig det eftersom jag ”glömt” regnkläderna i bilen och det självklart började regna rejält så fort jag kom upp på plan, koncentrationen från min sida blev därmed också ”sådär”.

Hann med ett litet pass med K också. Där gick det mest ut på koncentrationsträning. Vi tränade positioner, korta transporter, stegförflyttningar och vändningar på stället. Det som var ”spännande” var att det var trångt på plan med en valpkursavslutning och en massa andra tränande ekipage väldigt tätt inpå men han löste det faktiskt riktigt bra. Gullhunden!

För övrigt kan man tro att det är midsommarafton idag igen. Det ösregnar…

Det verkar som om rådjuren svärmar just nu?! Först det på förmiddagen, i samband med trimningen och sedan ett i Karlssons spår! Precis när vi närmade oss påsläppspunkten så studsade det iväg ett rådjur precis där jag tänkt släppa på. Karlsson blev självklart väldigt nyfiken men han stannade! Han var förvisso kopplad men han drog inte och skulle iväg, åtminstone inte i början utan jag hann muntligt bryta honom och han kom frivilligt in till min sida. Puh… Sen ville han naturligtvis iväg men det blev inget med det. Det är den stora fördelen med honom, han är inte så impulsiv som Iza utan stannar till och funderar en liten stund så att man själv hinner reagera. Iza hade, i motsvarande läge, varit borta innan jag hunnit fatta om det var en skata eller en älg. Det går sååå himla fort!

Nåväl, att det strulade på påsläppet kom ju inte direkt som någon överraskning och det blev ju inte bättre av att jag blev osäker på vilken riktning jag tagit! Eftersom jag kom från lite olika håll när jag la spåret och när jag skulle släppa på så… Detta innebär att jag kunde ju inte lämna rådjurspunkten och släppa på längre fram, för jag visste inte i det läget var ”längre fram” var någonstans?! Håhå jaja, är man klantig så är man. Hur det var så lyckades jag fokusera det lilla djuret och efter en liten stund tog han självmant upp spåret. Puh… igen. Sen fortsatte det att strula till och från men mellan varven gick det riktigt, riktigt bra. Han tog självmant fyra av sex apporter. En gick han helt sonika över och som slutapport hade jag för första gången en ”riktig” slutapport, dvs en lång pinne. Där fick jag bromsa honom lite för att han skulle förstå att även den var värd att plocka upp. Men han får nog öva lite på bärgningstekniken. 🙂 Att ta den längst ut i ena änden är INTE så listigt när den är lika lång som han är hög. 😀

Att rådjuren höll sig på avstånd när vi körde uppletande med Iza är jag evigt tacksam för. Idag fick husse lägga ut föremålen i hennes åsyn. Hon plockade in fem av sex efter viss övertalning men det sjätte fick husse gå ut och bolla med igen. Det låg lite illa till med tanke på vinden så egentligen hade jag behövt skicka rejält utanför rutan för att hon skulle få det i näsan.

I övrigt är dagens ”mission completed”. De planerade shoppingturerna, till stan och till Gällstad, är genomförda och de planerade födelsedagspresenterna är inköpta.

Det första av dagens planerade projekt är genomfört; Karlsson är trimmad, nu återstår bara finputs hos V på tisdag sen är han redo för utställningen på lördag.

Hans uppskattning av dessa projekt är dock begränsad. Han ålar, han lägger sig, han sätter sig, han vänder sig… Allt för att slippa. Och ska man då försöka parera så att han inte ramlar av trimbordet så blir det lite bökigt. Vissa partier går jättebra men andra partier är mindre populära. När det var dags för de impopulära partierna idag så fick jag dock oväntad assistans. Av ett rådjur. Tror jag? Något dundrade förbi i full galopp på andra sidan häcken, ca fem meter från oss. Vi såg det aldrig men K blev naturligtvis mycket misstänksam och började skälla och morra, stint stirrande åt det håll där det konstiga ljudet hörts. Och då passade jag på. 🙂 Överskottshår på mage, i ljumskar etc. rök blixtfort all världens väg och K märkte ingenting. Eller snarare; han prioriterade lite annorlunda. Det tackar jag för. Så nu är han hyfsat snygg igen, den lilla ruggugglan.

Det är helt osannolikt vilken frodig pälstillväxt han har! Det är trots allt bara knappt en månad sedan förra utställningen. Vågar inte ens tänka på hur han skulle se ut om jag följde borderterriersällskapets ”rekommendationer” med trimning två gånger om året? Det är ju iofs vardagstrimning dom menar, men ändå? Även om jag inte skulle ställa ut honom så skulle han behöva trimmas en gång i månaden för att inte gro igen fullständigt.

Hur som helst så avslutades trimningen med kloklippning och öronrens så nu är han en liten snygging igen. Nu återstår bara att få domarna att inse detta också. 😉 Och inser dom det inte nu så väntar jag åtminstone ett år (tror jag) till nästa utställning så att han är helt färdigväxt. Vi har ju det vi pysslar med ändå, utan att behöva ställa ut. 🙂

Från torsdag natt till idag på morgonen har det alltså kommit 45 mm jätteblött vatten från ovan. Egentligen förvånar det mig att det inte blev mer?  Vi härdade dock ut på altanen till midnatt, med viss hjälp av impulsköpt halogenvärmare, fleecetröjor och -plädar. Karlsson stog i vardagsrumsfönstret större delen av kvällen och kollade nyfiket in allt vi glufsade i oss i form av sill, jordgubbar, grillat osv. Vi lyckades även klara av en av husse organiserad fem-kamp som gick av stapeln i lagården. Vi kan nöja oss med att jag inte vann…

Summa summarum så hade vi jättetrevligt även om det känns i kroppen idag att man var uppe längre än vanligt igår och inte har sovit sådär jättebra inatt. Tog det hyfsat lugnt med de alkoholhaltiga dryckerna så det är nog mest sömnbristen som känns.

Idag är det betydligt bättre väder så på förmiddagen tog hela flocken + nattgästerna en runda med hundarna och sedan blev det sillunch. Nu har de åkt hem till sitt och altanen är återtälld i orginalskick. Nu ska jag försöka uppbåda energi för att göra det sista(?) med klubbtidningen.

För en timme sen, ungefär, hade det kommit 19 mm regn enligt husses regnmätare. Det öser fortfarande ner och ser ut som om det kommer att fortsätta resten av dagen. Min upphittade altan (med tak) är numera möblerad och finns det hjärterum så…

Igår kväll blev det spår för Karlsson. Vi går från klarhet till klarhet. Han spårade i stort sett kanonfint och de flesta vinklarna gick bra. Han tog också alla apporter, tror jag. Vi hade en för lite med oss i mål men den som saknades får nog jag sätta upp på tappat-bort-kontot.  Det snyggaste var nästan när han vid ett tillfälle gick 4-5 meter på sidan av spårkärnan (det är inte vanligt men det händer, vinden låg åt det hållet) och tvärstannade och zoomade in apporten! När man ser sån’t blir man glad. 🙂 Det här med fastbundna apporter, som han själv kan få loss om han kämpar lite, har verkligen tänt honom. Igår var det fyra vanliga och två fastbundna och han markerar de vanliga lika fint. Jag blir också bättre och bättre på att läsa honom och att hantera linan. Det tog ju ett tag att vänja om sig från schäferdrag till bt-drag men nu är jag på G. 😀

Jodå, jag har faktiskt ”hittat” en altan. Med tak! Den kommer förmodligen mycket väl tillpass imorgon. Altanen har ”alltid” funnits där men den är så liten, eller snarare långsmal så man tänker inte på att den faktiskt går att använda till något annat än rökruta. Men när vi nu bara blir fyra personer så går det nog att tråckla in ett mindre bord, fyra stolar och fyra personer där. Det SKA gå!

Sillen är färdig och ligger i kylskåpet och lägger in sig. Citronsill och tomatsill, mina två måsten på midsommarafton sedan några år tillbaks. Och det är chili i bägge sorterna! Den förstnämnda innehåller dessutom så exotiska ingridienser som ingefära och citrongräs. Och gott blir det!

Så nu, regn eller inte, kan midsommaren komma!

Till sist, från oss alla till er alla;

en riktigt trevlig midsommar!

Bilden på Ferdin… förlåt Karlsson är faktiskt tagen alldeles nyss. Observera solskenet! Tyvärr hade inställningsratten på kameran vridit sig till ett läge jag aldrig använder och inte ens vet vad det ska vara till. Därav de något hysteriska färgerna… Dock blev jag så blöt i rumpan av att sitta i gräset så jag orkar inte göra om det.

Min otrimmade snygging! Men på söndag och tisdag blir det andra bullar. Då ska han trimmas inför utställningen nästa helg! På söndag blir det grovtrim hemma och på tisdag fintrim hos proffset.

Igår var det perfekt midsommarväder. Det var bara ett problem. Det var inte midsommar igår, det är imorgon…

Inatt har det börjat regna och så ska det tydligen fortsätta. Ja ja, jag VET att det är jättebra för vårt rufsiga embryo till gräsmatta men just nu skiter jag i det. Det SKA inte regna på midsommar. Basta!

Glädjande är dock att vi inte förbokat och förbetalt en husvagnsplats vid kusten vilket vi tänkt göra. Hade inte varit någon ”hit” att sitta där i ösregn. Nu blir vi hemma tillsammans med kompisar istället. Några midsomrar har vi tillbringat i ladugården vilket är helt OK om man är ett gäng. Nu blir vi dock bara fyra personer som det ser ut, och då blir det lite … ödsligt. Vi får väl se var vi hamnar? Just nu är jag dock säker på att altanen som jag ska ha nästa sommar även har tak, åtminstone till hälften!

Motivationen för att ställa sig i köket i eftermiddag och hacka ihop diverse sillinläggningar är inte heller på topp…

Om man inte varit en (aktiv) hundägare, vad hade man gjort då? Hur hade livet sett ut? Vad skulle man ha lagt tid och pengar på (om man nu inte haft barn)? Efter 15 års hundägande har man nästan glömt hur det var…

• Man hade kunnat uträtta ärenden på väg hem från jobbet
• Man hade tittat på TV även före 21.00 på kvällarna
• Man hade (kanske) haft frysen full av hembakat
• Man hade städat oftare (i ett hus som inte behövde städas så ofta)
• Man hade haft ett mer välrenoverat hus
• Man hade haft en mer välskött trädgård
• Man kunde ha åkt på små käcka weekend-resor på helgerna istället för att göra klubbtidning/vara testledare/ vara tävlinssekreterare/hålla kurs etc.
• Man hade inte haft fem par kängor i garderoben
• Man hade inte lagt ut en massa pengar på goretex-jackor och regnkläder
• Man hade åkt på semester utomlands betydligt oftare
• Man hade kanske gått på gym?
• Man hade haft en betydligt renare bil (och förmodligen mindre)
• Man hade förmodligen inte haft husvagn
• Man hade sovit längre på helgmorgnarna
• Man hade aldrig gått in på ICA med håret fullt av barr och grenar
• Man hade använt tvättmaskinen betydligt mer sällan
• Man hade inte spenderat smärre förmögenheter på hundbäddar och leksaker
• Man hade inte spenderat smärre förmögenheter på försäkringar, veterinärvård och hundsim
• Man hade inte spenderat smärre förmögenheter på fästingmedel och hundmat
• Man hade inte spenderat smärre förmögenheter på spårselar, spårlinor, tjänstetecken etc.
• Man hade varit hemma (?) på kvällarna och helgerna
• Man (kanske) hade haft allergiska vänner
• Man hade förmodligen haft betydligt färre vänner (eftersom de flesta är hundmänniskor)
• Man hade (förmodligen) inte haft en blogg
• Man hade inte haft hyllmeter av olästa böcker
• Man kanske hade haft en massa fina kläder i garderoben
• Man hade inte haft Frolic i fickorna på (i stort sett) vartenda plagg
• Man hade haft en mindre repigt parkettgolv
• Man hade haft en betydligt sämre musklad högerarm (om man nu inte tränade på gym, se ovan)
• Man hade inte haft så många fleecetröjor och kepsar i garderoben
• Man hade inte behövt en speciell garderob för ”hundkläderna”
• Man hade inte haft sex hundrelaterade medlemstidningar som dunsar ner i brevlådan med jämna mellanrum
• Man hade inte haft bollar, kampleksaker, klickers, ill-orangea klädnypor och decimeterlånga träbitar liggande på micron
• Man hade tillbringat betydligt mindre tid framför datorn eftersom man inte varit i akut behov av att kolla en massa hundbloggar och hundforum (och inte behövt göra klubbtidning)
• Man hade inte varit en fanatisk samlare av udda handskar, trasiga sockor, gamla plånböcker o dyl för att ha som uppletandeföremål

Och sist men inte minst:

• Man hade haft oerhört mycket tråkigare liv!

Kom just på en incident från igår. Var på ICA och skulle ”småhandla” lite. Bl a grönsaker. Tog en förpackning med två paprikor, en gul och röd, och scannade in med handscannern. Av en slump slängde jag en blick på den och får syn på priset.

37:90

För två paprikor!

Första tanken var att det var fel i datorn och att det var kilopriset som kommit in. Kollade sedan hyllkantsetiketten och jodå, 37:90, det stämde. Upptäckte sedan att det var ekologiska paprikor. Precis bredvid, i (nästan) likadan förpackning fanns det icke-ekologiska paprikor för 19:90. Alltså snudd på halva priset.

Helt plötsligt blev det väldigt uppenbart varför det går trögt med försäljningen av eko-produkter, både till mig och till andra…

Av grannens tax! 😀

Lunchpromenaden idag blev djävulsrundan. Det första vi råkade på var taxen Freja som kom farandes i full fart, vilt skällande. ”STANNA” vrålade jag. Och hon stannade. Klockrent. 10-mässigt! Alla inblandade, inklusive taxen, såg lika förvånade ut. 🙂

Vid djävulshuset blev jag så stolt över mina jyckar. Iza brydde sig i stort sett inte alls om de 22 gaphalsarna (eller hur många de nu var idag?). Karlsson började varva upp men insåg till sist att jag hade handen full med hembakade hundkex och då var faktiskt det mer intressant. Gaphalsarna såg lite besvikna ut när de inte fick någon respons. 🙂 Nu brukar ju inte mina jyckar gapa tillbaks men de brukar ju åtminstone titta, men idag gjorde de knappt det.