Författare: vallterrier

Så här ser det ut på svt.se just nu. Jag ställer mitt hopp till den sista meningen…

När jag klev in på toaletten för att borsta tänderna nu på morgonen så hördes ett ovant ljud därinne. Det tog någon sekund innan jag lyckades förstå vad det var som åstadkom detta ljud. En fågel! En panikslagen talgoxe (tror jag) flaxade hysteriskt runt uppe vid taket.

Fönstret, som ofta är vidöppet den här årstiden, var idag öppnat i det ”lilla” läget. Detta innebär en springa på ca 1 dm. Den lilla fågeln måste alltså helt sonika valt att promenera in?! T o m en talgoxe har för mycket vingbredd för att flyga in. Det tog några sekunder innan jag lyckades öppna fönstret helt eftersom jag då hade den hysteriska pippin flaxande runt armen. När fönstret var öppet så valde han/hon dock att flyga ut självmant.

Jag undrar om det var samma talgoxe som här om dagen fick mig att tro att åskan gick långt bort? Den fågeln försökte flyga i ösregnet men det gick ”sådär” och den landade ideligen ovanför köksfönstret, hysteriskt flaxande.

Hehe, och det är inte i husse… Som vanligt är det den lilla terriern som förtjänar min kärlek genom att göra det mesta sååå rätt!

Kvällen innehöll först ett spår. Själva spåret var väl inte klockrent. Bitvis  kanonbra, fokuserat och med bra fart men ibland tappade han liksom tråden. Dock markerade han ALLA apporter kanonfint och de flesta apporterade han t o m in till mig. *nöjd*

Sedan blev det ett lydnadspass på tomten som också gick kanonbra. Tränade mest positioner i halterna och sättandena har blivit klart rakare och därmed bättre. Sen kom vi till kvällens clou…

Jag hade satt lille K med ryggen mot vägen för att köra en inkallning med ställande. Precis när jag vänder mig om, ca 15 meter därifrån, så … dundrar det förbi två hästar i full galopp, ca 5 meter bakom honom. Var dom kom ifrån var en gåta för jag har alltid öronen vidöppna för att höra om det är något på gång. Jag hasplade snabbt ur mig, svårt panikslagen och fostrad av Iza, ”stanna – sitt kvar – hit” och han både stannade, satt kvar och kom hit!!! Han vände sig om och tittade efter hästarna men inte en tendens till att springa efter! Jag är så stolt! Och glad! Köttbullarna som fanns kvar i fickan efter spåret kom mycket väl till pass. 🙂 Och inte nog med det. Ungarna på hästarna tyckte tydligen att det var en utmärkt galoppsträcka just utanför vårt hus så de kom flera gånger till, ca var 30:e sekund… Men Karlsson stannade, utan att tveka, hos mig och köttbullepåsen. 😀

Efter detta drama, som inte blev så dramatiskt mer än i mattes fantasi, gick vi in och körde apportering. Det går åt rätt håll iaf, även om det är långt kvar till ett färdigt moment. Nu kör jag med boll som jag släpper på golvet när han kommer in och sätter sig med apporten i munnen. Tanken är att förväntan på bollen ska få honom att hålla ett fastare tag om apportbocken och det verkar fungera det också, även om det går långsamt framåt. Vissa gånger håller han faktiskt så bra att han glömmer spotta ut apporten innan han börjar springa efter bollen. Gissa om han ser go’ ut när han far iväg och försöker fånga bollen med tassarna eftersom munnen är upptagen?

Har observerat att när jag säger ”gå och lägg er” till hundarna händer inte mycket, åtminstone inte när de är som mest uppspelta. Om jag däremot ändrar till singularis, dvs, ”gå och lägg dig” så … går dom och lägger sig. Känns fullkomligt idiotiskt att säga ”gå och lägg dig” till två hundar, men det funkar…?

Ja, det är faktiskt sant. Oavsett väder så kommer jag nog att tillbringa en hel del tid med näsan i Stieg Larssons senaste (och sista) roman; Luftslottet som sprängdes. De två tidigare böckerna har varit oerhört fängslande och tillhör ni den minoritet som inte har läst dem – gör det!

• Män som hatar kvinnor
• Flickan som lekte med elden

Oerhört synd att det inte blir några fler böcker av denna utmärkta författare.

En annan bra bok som jag nyss plöjt igenom är; I cirkelns mitt av Dan Brown, ni vet han med Da Vinci-koden. Den här boken har legat i hyllan ett bra tag. Efter Da Vinci-koden och Änglar och demoner var jag lite ”mätt” på Dan Brown men se, det här var en helt annan typ av bok utan historiska gåtor (om man bortser från en och annan meteorit). Riktigt rafflande och oerhört svår att lägga ifrån sig. Även om det ibland var lite väl fantasifullt och orealistiskt så var det ändå oerhört spännande. Som ett avsnitt av 24 ungefär. Fast värre! Och likheten ligger väl främst i att hela boken utspelar sig under (ungefär) ett dygn. Hur som helst har jag legat vaken alldeles för länge på kvällarna och läst och det är ett gott betyg.

Så, då var sommarens boktips avklarat. 🙂

Gårdagens lydnad och uppletande gick ganska bra. Bytte ut kommandot ”stanna” mot ”stå” på inkallningen och det verkade vara ett bra drag. Testade i lördags också men nu fick jag bekräftat att det faktiskt funkar bättre?! OK, det är myyycket långt kvar till 10:an, men man kan väl få glädjas lite ändå?

Karlsson hann jag inte göra så mycket med. Lite linförighet och en platsliggning blev det. Nu kröp han en liten bit men reste sig inte en enda gång. Nu stod jag iofs på koppellängds avstånd, men ändå… det har ju inte hindrat honom tidigare.

Uppletandet med Iza kördes enligt senaste två veckornas upplägg. Dvs rejäl synretning. Vi var i samma ruta som sist, den med bäcken, och visst badade hon några gånger men i övrigt skötte hon sig riktigt bra. Glädjande är att när hon väl hittat ett föremål så är det ingen tvekan om vad hon ska göra. Full fart in till matte och inte speciellt mycket tugg heller. Lämnar av i handen framifrån gör hon också om bara jag är med på noterna. Någon av de andra hundarna var minst lika strulig som Iza på att gå ut och när föremålen hittades stod han i stort sett still och tuggade och bollade med prylarna. Det krävdes mycket övertalning för att få in honom. Det är bra att se sån’t ibland för att uppskatta sin egen hund lite mer.

Som sista hund körde jag Karlsson. Två föremål på fullt djup och utan synretning. Det fixade han utan problem i 180 knyck, både ut och in. Problemet är att bromsarna funkar dåligt när han närmar sig matte. Han lyckas inte bromsa förrän 10 meter bakom mig och tar sig sen en funderare på om han verkligen ska lämna ifrån sig den roliga prylen? Dock brukar köttbullarna i mattes ficka vinna kampen till sist. Nästa gång vi kör i den rutan funderar jag dock på att byta ut tjänstetecknet mot flytväst? När de stora hundarna tar sig ett dopp i bäcken så ser man fortfarande ryggen på dom, djupare än så är det inte. Men när Karlsson…?! Han bara försvinner! Och då har han ändå inte varit I bäcken utan bara klängt på kanten och druckit. Men risken finns ju att han ramlar i och då skulle nog flytvästen komma väl tillpass. 🙂

När vi kom hem fortsatte Karlsson i full fart. Han fick tag på en boll han inte sett på ett tag. Han tyckte det var en god idé att ha storasyster som mot-kampare men det tyckte inte hon. Jo en stund ställde hon upp men sen tröttnade hon. Vad tror ni han gör då? Jo, hoppar upp i soffan och trycker, vilt morrande, ner bollen mellan Izas öron!!! Ibland är hon bara ljuvlig min stumpa, och fantastiskt tolerant, för hon bara suckar, tittar uppgivet på mig och flyttar på sig en liten bit. Hon hade ju kunnat läsa lagen för lillebror på ett betydligt mer hårdhänt sätt och det hade varit helt OK, men … hellre fly än illa fäkta. En underbar egenskap som man uppskattar efter att tidigare ha haft en hund med valspråket ”anfall är bästa försvar”…

Marknadsföringslagen är en djungel av vad man får och inte får skriva och säga. Eftersom jag jobbar med det så vet jag… Ofta blir det en lek med ord. Man får t ex inte skriva ”gratis” om en premie som kunden faktiskt får ”gratis” när de handlar andra varor. Men ”utan extra kostnad” går bra… *suck*

Igår kväll tittade jag på en film på en reklamfinansierad TV-kanal som även kör alkoholreklam. Nu hade ett av de större, välkända bryggerierna tydligen ”uppfunnit” någon ny öl som skulle passa extra bra till grillat. Tro’t den som vill men det var inte det som var poängen. Som slutkläm kom det ett meddelande om att företaget var ”officiell supporter” av fotbollslandslaget!!! Eftersom jag misstänker att fotbollsförbundet inte vill göra reklam för alkohol kan företaget alltså inte bli officiell sponsor utan utser sig själva till officiell supporter?!?

SM i lydnad och agility har ju avgjorts i helgen. Som vanligt är ju bordercollie-dominansen i det närmaste total MEN det är faktiskt en schäfer som lyckats ”knô” sig in i resultatlistan från finalen. På en hedrande 10:e plats dessutom. Från början var det 60 ekipage och hur många av dom som var bc orkar jag inte ens räkna…

Så här ser raskolumnen ut från finalen.

Vann gjorde ett ekipage från en grannklubb. Jag såg dom live för två veckor sedan i samband med sjuhäradsmästerskapet och det var onekligen imponerande och fascinerande och förbluffande och… Förvånar mig inte alls att de tog hem hela rasket.

Dagen idag blev inte riktigt som planerat. Planen var;
1: göra klubbtidning
2: spåra med Karlsson

Punkt 1 har jag genomfört och just nu kommer jag inte längre eftersom jag fortfarande saknar material, delvis pga att jag (av förklarliga skäl) inte fått text och bilder från agility-SM där klubben haft ett antal deltagare!

Punkt 2 gick om intet när det lilla träsktrollet började spy i förmiddags. Det verkar inte vara speciellt allvarligt. Han har spytt lite i två omgångar, mest galla. Han är lika pigg som vanligt men att ge sig ut och spåra känns inte passande. Han måste ju kunna få sina köttbullar i utbyte mot apporterna. Tror att det skulle vara ren avlärning att försöka utan.

Husse tog sig (äntligen, efter visst tjat) en löprunda med Iza. Hoppas det inte dröjer alltför länge till nästa gång för jag tror i ärlighetens namn att det bygger mer kondition. Simningen verkar ge mest muskler. Det är väl jättebra men hon behöver kondisen också om hon ska orka en hel högreklasstävling.

Och till sist ett litet husmorstips, åtminstone till ”husmödrar” som samtidigt är hundägare. 😉
Köp en ryktsten!

Detta är, precis som det låter, ett hästtillbehör. Används med fördel när hästarna fäller vinterpälsen och är vansinnigt effektivt. MEN, den funkar på hund också! Fick tips om det som hjälpmedel vid trimning av träsktroll och det fungerar ypperligt för att få bort stora delar  av gammal överskottspäls. Här om dagen fick jag för mig att testa på Iza och … jepp! Det funkade ypperligt där också. Framför allt nu när hon börjat fälla täckhår. Dessa fastnar ju liksom inte i kammen som är det enda verktyg hon accepterar utan att gå bärsärkargång. Så har ni en släthårig (testat på grannens dansk-svenska gårdshund) eller stråvhårig hund rekommenderar jag en investering på dryga 20-lappen i ett dylikt verktyg. Kan tänka mig att den är lysande på t ex labrador? På långhårshundar har jag inte testat men vem vet, det kanske funkar där också?

Av olika anledningar blev det, precis som vi misstänkte, bara jag, Mysla och Vovva (med chaufför) på bloggträffen idag. Den blev därmed inte så långvarig men det var jättetrevligt det som var. Eftersom Vovva var lite sen så hann vi med ett träningspass först. Mysla fick biträda med inkallningsträningen och stå bakom Iza och dela ut godis när hon skött sig hyfsat, och ingenting när hon skött sig ohyfsat. Passade även på att köra lite agility med henne (Iza alltså, inte Mysla). Idag var alla hinder på large-höjd och stod uppställda i en hyfsat flytig, enkel kort bana så vi körde ett gäng hinder lite mer sammanhängande. Provade även på gungbrädan och det var inga problem med den heller när jag påmint henne en gång om hur den funkade. Det hade säkert gått ändå, men det är lite mer riskfyllt då, innan hon förstår att det inte är balansen…

Karlsson fick sig lite linförighet, hopp, framförgående och budföring. Dock var nog Mysla lite fööör populär som mottagare för han ville inte gå därifrån. När hon försökte med ”marsch”-kommandon så skällde han bara på henne och ville inte lämna. Han hade väl insett att det fanns mer godis att hämta. 🙂
Sedan blev det en stunds ”tjôt” på altanen och då passade naturligtvis Karlsson på att hoppa mellan människo-famnarna och pussas och pussas och pussas… Han kan verkligen koppla på stora charmen när han vill, och han vill ofta!
Sedan drog hela sällskapet tyvärr vidare från Borås. Synd att det blev så kortvarigt men man får väl vara glad för det som blev. Hur som helst var det riktigt kul att träffa sina nätkompisar!

På vägen in till stan stannade vi till på en hästsportbutik som även säljer hundprylar. Där investerade jag den svindlande summan av 19:- i en gummiring till Karlsson. Den blev mäkta populär när vi kom hem och han jagade Iza runt huset för att få henne att hålla emot. 🙂

Efter det så fick jag med husse ut och valla för ett uppletande. Även idag blev det synretning (av mig) och hon löste det faktiskt riktigt fint även om vinden trasslade till upplägget lite genom att helt plötsligt vrida från motvind till sidvind. Nåja, det gick vägen ändå. Alla sex föremålen fick hon in.  Sen la jag ut fyra av föremålen och gick hem och bytte hund. Hade egentligen tänkt spåra med K men latheten tog överhanden när jag redan hade en färdigvallad ruta.

Han fick jobba på bra den lilla jycken. Första gången i hel ruta med alla föremål längst ut och UTAN synretning. Det kanske var att ta i lite men tre föremål löste han kanonfint. Sedan tog bensinen liksom slut. Då kopplade jag honom och så gick vi ut och letade reda på det fjärde föremålet, lät det ligga kvar, gick tillbaks till baslinjen och skickade och då bärgade han även det.

Nu ser hundarna ut såhär:

Jag lovade ju att nästa bild i bloggen skulle bli en hundbild så håll till godo! 

Mysla alltså. Och det har hon varit sedan igår. Bacillen kunde inte stanna så länge eftersom hon var på väg mot andra mål men Kråka och Karlsson hann med ett rejält race på tomten. Det tog en stund innan Kråka insåg att Karlsson inte var så farlig som han lät i sina intensiva lekinviter men sen hade dom kul. Iza var mäkta upprörd och vissa av fönstren har en konstig beläggning på insidan idag…?

När Bacillen åkt tog vi en liten promenad med hundarna. Mysla och Karlsson fann varandra på direkten och resten av kvällen ägnade Karlsson åt ”grovhångel” med Mysla. Han kan pussas den grabben. 😉 En lång och trevlig kväll blev det med god grillmat, lite vin och mycket hundsnack. Om ett par timmar ska vi åka till klubben för den planerade bloggträffen. Just nu verkar det dock som om det, förutom vi två, bara blir Vovva. Men den som lever får se.

Så; MrArboc, du kan ta det lugnt. Jag kan intyga att hon lever och mår bra. 😉

Nu är det bara några timmar kvar tills Mysla & Bacillen landar. 🙂 Ska verkligen bli spännande att träffas efter alla ”nätkontakter”. Mysla stannar till imorgon så ska nog hinna ”tjôta” en del, men Bacillen åker vidare ikväll.

Bekvämlighet är onekligen ekonomins värsta fiende. Det är ju så bekvämt att behålla samma bank och samma försäkringsbolag och… Men när det händer något så att man tänder till, då jäklar! Nu har jag tackat för mig hos Folksam och istället tecknat bilförsäkring hos Aktsam. (Tack för tipset Marie.) Med detta sänkte jag försäkringskostnaden med ca 3000:-/år!!! Och nästan 4000:- om inte misstaget med min boendeform uppdagats igår. Det pinsamma är ju att det är så löjligt enkelt att byta försäkringsbolag på bilen. Två telefonsamtal på totalt ca 5 minuter och det ena, till Folksam, hade jag egentligen inte ens behövt ringa visade det sig.

Så gott folk; kolla upp era bilförsäkringar! De bolag jag också kollade på igår har utmärkta beräkningsverktyg på nätet så att man kan få en uppfattning om vilka belopp det handlar om.

Jag kan också konstatera att om jag inte haft en blogg där jag spytt ur mig min irritation så hade jag aldrig tänkt tanken på just Aktsam. De fanns inte ens med på kartan… Men nu gör dom det. 🙂

Nu pratar jag inte om den juiceliknande dryck som folk (inte jag) med förtjusning blandade groggar med på det glada -70 och -80-talet utan om den här trötta nattfjärilen som hela dagen har vilat upp sig på insidan av vårt altanräcke. Omständigheterna för fotografering var långt ifrån optimala men håll tillgodo ändå. I  verkligheten är de mörka partierna nästan marinblå…

Nästa gång det blir en bild här så hoppas/tror jag att det blir en hundbild. Det har varit mycket trädgård sista tiden. 😉

Försäkringsbolag är ju inte alltid så enkla att ha att göra med, det kommer väl inte som någon nyhet för någon. Jag ska försöka göra en lång historia kort…

För ca 10 år sedan lyckades jag backa på en bil med hyfsat rejäla skador som följd. Det fick gå på försäkringen och bonusen rök självklart. När jag kommit upp i full bonus igen upptäckte jag och husse att min premie ändå var rejält mycket högre trots att vi hade nästan identiska bilar och min enligt all tillgänglig logik borde varit billigare om det skulle skilja något. När jag ringde bolaget (det börjar på Läns och slutar på säkringar) och frågade varför så hänvisade dom till den gamla skadan. Detta belastade ALLA delar i försäkringen med ett högre belopp, fortfarande efter 6-7 skadefria år, och så skulle det förbli. Det handlade alltså om ett par tusenlappar per år om jag inte minns fel. Såväl, brand- som stöld- och glasdelen mm var högre. Hur mycket ger ni för den logiken? Han förklarade också, på min direkta fråga, att om jag bytte bolag skulle jag betraktas som ”skadefri” och sannolikt få en lägre premie. Och om jag gick tillbaks till dom efter ett år skulle jag vara lika ”skadefri” där… *suck*

Jag ringde runt och hamnade till sist hos ett bolag som börjar på Fo och slutar på am som erbjöd en hyfsad premie och på den vägen har det varit.

När jag köpte ny bil förra sommaren så var den registrerad som lätt lastbil = inget baksäte, lastgaller och lägre skatt. Av någon outgrundlig anledning tyckte jag dock att det vore bra med baksäte (att förvara spårpinnar, uppletandeföremål, gummistövlar och andra oundgängligheter i???) och gjorde en ny registreringsbesiktning så att det åter blev en personbil. Detta glömde jag dock att meddela Folksam och kom på först nu när det kom ett nytt försäkringsbrev. Utan att ha en aning om vilken effekt detta faktum skulle ha på premien (dyrare/billigare?) så tyckte jag ändå att jag borde vara ärlig. Ringer alltså upp bolaget och meddelar detta. Får också frågan hur jag bor? Villa, radhus, lägenhet? När jag svarar ”villa” så blev helt plötsligt försäkringen 800:- billigare per år.

– Men jag har bott i villa hela tiden, säger jag då.
– Här står det hyreslägenhet, får jag till svar.
– Men tidigare års premier då. Jag har uppenbarligen betalat alldeles för mycket. Något har blivit fel hos er, antingen har ni inte ställt frågan eller också har ni registrerat fel. Vad gör du åt det?
– Jag kan inte göra något bakåt i tiden…
– Det är ju inte JAG som har gjort fel, det är ju ni.
– Jag kan inte göra något bakåt i tiden… men det ska stå i försäkringsbeskedet, avdragen villarabatt.
– Men hur ska jag kunna kontrollera riktigheten i något som INTE står över huvud taget? Det står ju inte ”ej avdragen villarabatt”… det står ingenting!
– Jag kan inte göra något bakåt i tiden… då får du skriva in och klaga.

Vi får se exakt hur irriterad jag är imorgon, ännu ska de inte andas ut! Eller också kanske jag ringer ett samtal till bolaget som börjar på Läns och slutar på säkringar…

Att bloggen kom att heta ”vallterrier” var mer eller mindre en slump. Skulle bara testa lite och sen blev jag kvar… Dock är inte den benämningen speciellt långsökt med tanke på att Karlsson har betydligt fler vallhundsegenskaper än vad vallhunden i familjen har.

Igår kväll satt jag och tittade på en film där det ingick en hel del gigantiska fårflockar som vallades hit och dit. Varje gång fåren bähähäade slutade Karlsson att tugga på sitt ben och tittade mycket intresserat på TV:n. Vallhunden Iza lyfte inte ens näsan från mattan… Kanske bör tillägga att hon har ett helt annat (och mer engagerat) förhållningssätt till får när de serveras ”live”, men det är en annan historia.