Fort och fel…

Igår kväll blev det träning på Elfsborgs BK. Han skötte sig fint på det stora hela, och vi fick till några riktigt fina inkallningar med ställande. Det finns hopp! Och på tal om hopp så var det inga som helst problem med 50 cm-hindret igår. Skönt!

Men – vittringsapporteringen… Här har  jag ju verkligen bemödat mig om att ”go by the book” och inte ha bråttom. Det gick åt skogen. Igen.

Har ju tränat detta moment hemma, ensam, och själv lagt ut pinnarna. En gång använde jag husse som tävlingsledare, och då gick det fel. Backade och fortsatte lägga ut själv och oftast har han plockat rätt pinne i första försöket och det har känts som om han verkligen förstått vad det går ut på.

Igår kändes det som om det var dags att prova med ”tävlingsledare” igen. Och det gick åt skogen… Han markerade rätt pinne, och grep en annan. Två gånger. I tredje försöket blev det rätt.

Efter analys av ”tävlingsledaren”, som är en mycket duktig lydnadsmänniska kom vi fram till *trumvirvel* att jag gått för fort fram?! Det har väl aaaldrig hänt förr? 😉 Jag blir sååå trött på mig själv! Varför kan jag aldrig ta det lugnt vid inlärning? Och då har jag ändå gått betydligt mer varsamt fram med det här momentet än med de flesta andra. Nåja, nu får vi se till att engagera ”tävlingsledare” oftare, och att då inte köra tävlingsmässigt utan att öka upp avstånd och svårighetsgrad efterhand, trots att det är en annan människa inblandad.

Idag  är det gråmulet väder, det var minusgrader när jag klev upp, och det har kommit några snöflingor! Dessutom sitter min frisör fast i Thailand och vet inte när han kan komma med ett flyg hem. Jag skulle klippa mig på fredag, och det ÄR verkligen dags… Kanske får leta upp någon annan? Eller låta håret växa?

Som en blodigel…

…suger sig  Karlsson (Öresunds Onyx) fast i Borderterrierbladet. Jag tror knappt det utkommit ett nummer under hans livstid utan att han på något sätt varit med, i text eller bild. Det började med att han vann valpklass 4-6 månader på sin första Årets Border, och sen har det rullat på. Vi kan ha missat något nummer, men…

Hur som helst, idag kom tidningen och jag  hade ingen som helst förväntan på att han skulle vara med, men det  var han. På två ställen. Dessutom var jag med?! (Lägg märke till hur väl min skjorta matchar montern på My Dog. 😆 )

Förutom bilden från montern så var han även med i resultatlistan för Årets Bruksborder, men den här gången bara på en tredjeplats, tyvärr. Man ska ju ha två resultat egentligen. Vi hade bara ett och kom ändå på en tredjeplats. Det säger kanske mer om den mördande konkurrensen än om hur duktig (eller oduktig) Karlsson är. Det som retar mig är att det hade räckt med ett godkänt resultat till i högre klass under förra året, så hade vi tagit hem titeln igen, och på två av tävlingarna var det sååå snubblande nära. Nåja, i år ska vi fixa det, och då nöjer vi oss inte med godkända resultat – hoppas jag…

Om eftertexter

Igår kväll såg jag Slumdog Millionaire. Ja jag vet, jag borde ha sett den för länge sedan, men bättre sent än aldrig.

Filmen var bra. En riktigt originell historia i en udda miljö. Men… så kommer vi till eftertexterna! Inget jag brukar lägga särskilt mycket möda på i vanliga fall, men nu blev jag sittande. Och det ångrar jag inte. En något oväntad och surrealistisk (och rolig) avslutning, milt uttryckt.

Har ni inte sett filmen? Se den.

Har ni inte sett eftertexterna? Sitt kvar… 😉

Jag har ju en filmprenumeration hos Lovefilm, och råkade nu se att Ombytta roller släpps på dvd om en månad. Ombytta roller som gick som TV-serie i slutet av sjuttiotalet och början av 80-talet. Jag älskade den! Brukar sällan se tv-serier och filmer två gånger, men här är det helt klart värt ett försök. Undrar om den fortfarande är lika bra?

Kvällen igår ägnades åt en något förvirrad träff med nya träningsgruppen. Till viss del berodde nog förvirringen på att större delen av gänget skulle på möte efter en timme, hoppas jag. Hur som helst fick jag köra några framåtsändanden med hel grupp. Det gick sådär. Kvällen höjdpunkt var dock när Karlsson fick till sitt livs bästa inkallning med ställande. Några vittnen fanns inte vid det laget, men min bedömning är att det var värt åtminstone en nia?! Dessutom glimmade det till i mattes hjärna och jag gjorde inget mer försök med just det momentet. Ska bli spännande att se hur det ser ut ikväll?

Hundar på längden och tvären…

Note to self; svara aldrig i telefonen en fredag- eller lördagkväll om jag inte känner igen numret!

Vid 20.30 ringde det på hemtelefonen, och jag svarade. Skulle jag aldrig ha gjort! I andra änden befann sig en kompis från Kinds BK som pga av ett missförstånd stod utan testledare till ett MH på lördagen… Det krävdes en hel del övertalning, och ”muta” i form av att tre av hundarna var borderterriers. Till sist sa jag ja, fast hela min kropp och hjärna skrek NEJ! Jag hade ju massor av andra planer för vad som skulle göras på lördagen.

Fram fort som ögat med pärmen som innehåller anvisningarna och körde en snabbrepetition av sekunder och meter, och sen var det till att gå och lägga sig. Typ. Skulle ju helt plötsligt upp tidigare än en jobbardag… Men jag kunde lika gärna ha varit uppe för sov var det sista jag gjorde i sängen. Jag lyckades skruva upp mig till oanade stressnivåer och låg och morrade förbannelser över mig själv (som inte kunde säga nej), den stackars människan som ringt mig (som jag naturligtvis förstod inte gjort det av illvilja utan för att hon var desperat), över sovrummet som höll en temperatur på ca 100° (kändes det som). Ja en och annan isländsk vulkan fick sig säkert en svordom också, samt några andra naturkatastrofer som jag inte ens vet var eller om de har inträffat. Den största orsaken till ilskan och frustrationen var dock … att jag inte kunde sova. Ska man vara testledare bör man vara hyfsat skärpt, och inte som ett vandrande lik. Till sist var klockan 02 ungefär, och någon gång efter det somnade jag. Och skulle upp igen 05.15…

Nåja, upp och iväg kom jag. Och jag överlevde hela dagen i de iskalla vindarna. Tack och lov är banan på Kinds BK väldigt ”bekväm” (lättgådd och effektiv) jämfört med banan vi har i Borås, men dagen blev lång ändå.

Överraskande nog höll jag mig vaken till framåt 22 på kvällen, men sen var det stopp. Husse lovade att försöka fixa sovmorgon åt mig, och för en gång skull lyckades det. Jag sov till 07.30 när klockan ringde! Vet inte när jag sov närmare tio timmar senast? Men skönt var det, och välbehövligt!

Idag har tiden ägnats åt mina egna hundar. I morse åkte jag iväg till en kompis som bor i skogen på andra sidan stan. Hon ville ha lite tips och råd beträffandet spårandet med sin ena hund, och det kunde hon väl få. I utbyte fick hon lägga ett spår, modell lite längre, åt Karlsson. Under tiden spåret låg till sig vallade vi en ruta åt Karlsson och så körde vi ett uppletande med sex föremål. Han skötte sig helt OK, och fick in alla sex föremålen även om det krävdes lite hjälp med det sista som låg i lä för vinden. Han jobbade på fint hela tiden.

Spåret var nog ca 800 meter och hade legat i ca två timmar. Skogen var av en sort som vi tyvärr sällan spårar i; lövskog! Eller blandskog egentligen, men det var nog ca 80% lövträd, huvudsakligen ekar att döma av de nedfallna löven på marken. Det var inte helt enkelt men han löste det bra tycker jag.

Sen var det bara att åka hem och byta hund, för då var det Izas tur att simma… Lite rens hemma sen, och lite matlagning, och så var den här helgen över.

(Kameran var med idag, men den låg så bra i bilen, tyckte jag uppenbarligen. För några bilder blev det inte tagna. Bjuder på en gammal uppletandebild istället.)

Fredags-action

De dagar jag jobbar hemma brukar det mest upphetsande (för hundarna) under dagen vara lunchpromenaden. Både inför och under, skulle man kunna säga.

Sen kommer husse hem, vilket bara är lite upphetsande enligt Lennart, och inte alls upphetsande enligt Iza.

Men idag har det hänt grejor!

Strax efter lunchpromenaden knackade det på dörren och utanför stod en grannpojke som ville sälja majblommor. Jag köpte. Hade inte hjärta att tacka nej.

Hundarna hann lagom återfå normal andning efter det besöket när ”vår” snickares bil rullar  in på tomten. Han skulle mäta lite inför ett ev. kommande jobb. Hans ankomst var vansinnigt upphetsande tyckte båda hundarna, och värre skulle det bli. Det visade sig att han i bilen hade ett styck cairnterrier på två år. Den blev naturligtvis utsläppt och utforskade tomten mycket noga. Iza uppehöll sig huvudsakligen PÅ köksbordet. eller i vardagsrumsfönstret, eller… Karlsson vet jag inte var han var, men han hördes i alla fall.

Nu börjar både puls och andning återgå till det normala på hundarna, och ”invändig fönstertvätt” är en ny punkt på den mentala att göra-listan. Och det faller klockrent in i akut-kategorin.

(Det visade sig att husse hade noll inkallning på den lilla jycken. Efter att jag bjudit på en halv mini-frolic fick jag en kompis för livet och han kom i full galopp och med viftande svans så fort jag kallade. Lite taskigt av mig kanske, men vad skulle jag göra när hunden var ute och promenerade på vägen?)

…och förresten!

Körde ett lydnadspass här hemma med Lennart Å. Karlsson igår kväll, och  när han insåg att det ”hoppade” korvbitar alt. leksaker över hindret samtidigt som han hoppade så försvann låsningarna från i tisdags. Hoppas vi har löst det problemet nu. Vi har liksom lite annat att pyssla med än de moment som oftast är klockrena 10:or på tävling.

(Puh… tre inlägg före lunch. Har jag bloggat ikapp nu för tappet måndag-onsdag?)

Jäkla grannkatt!

Fick just syn på grannens katt. Liggande i solen på hundkojans tak i den (som jag trodde) hermetiskt tillslutna hundgården. Grannens katt tillbringar förvisso mer tid på vår tomt än på sin egen, men i hundgården?!

Eftersom jag trodde den halkat ner från garagetaket (plåt) som den brukar besöka med jämna mellanrum och skulle få svårt att ta sig ut, gick jag ut för att som den djurvän jag är släppa ut den genom dörren. Men se det passade inte kattf*n. Den pressade sig istället ut mellan stolpen, som nätet sitter fast i, och garageväggen.

Nästa gång  får den klara  sig själv. Hålet skall dock tillslutas, och nästa gång det ska vara en hund i hundgården får vi kolla noga innan vi släpper in den.