Äntligen lyckades jag lura ut husse med videokameran för att filma krypet, och här är resultatet. Kvalitén på filmen kanske kan diskuteras… men förstå att det är creepy att konsekvent nolla detta på tävling?! På tävling där det bara krävs att han kryper åtta meter rakt fram, med en halt i mitten?!
OK, det här är inte perfekt, i synnerhet inte sista bakåtkrypet där han blir hög fram, och något stopp kom också, men då under betydligt mer komplicerade omständigheter än på tävling, och efter att han krupit länge.
För övrigt har kvällen ägnats åt spår, och vilket spår det blev! Ca 800 meter långt, skog med passage av två grusvägar och liggtid ca 75-80 minuter. Med tanke på förra veckans mediokra tillställning var förväntningarna lågt ställda, men jag är mer än nöjd. Upptag med bra tempo ut och val av rätt håll, sen bra tempo genom (nästan) hela spåret, och alla åtta pinnarna (varav tre skogspinnar) plockade han utan minsta tvekan. Att vi bara hade med oss sex i ”mål” tar jag på mig. Måtte jag aldrig slarva så på tävling! Bra jobb i vinklarna också, nästan hela tiden. Visst finns det mycket att slipa på, och fokus kunde onekligen vara ännu bättre, men jämfört med förra veckan så var detta underbart att se. Idag är han dyr den lille. 🙂