Om man inte ens dricker kaffe i normala fall, och så (för att nöden kräver) tippar i sig inte bara en utan två Red Bull under hemresan så kanske man får skylla sig själv? Har varit hyfsat speedad sedan jag landade hemma vid 16-tiden.

Resan gick bra, men guuud så segt det var. Av de 42 milen är det ca fem som är motorväg med 110 km/h. Resten av vägen varierar det mellan 40 (genom heeela Karlsborg!?) och 100. 80 är väldigt populärt, framför allt i Västra Götaland.

Hundarnas mottagande var … eh … varmt (eller hysteriskt, om vi ska vara ärliga). Karlsson påtalade mycket tydligt hur extremt understimulerad han var och speedade runt bäst han kunde. Iza var väl mest bara galen. 🙂 Efter en stunds uppackning (jag hade ju mer med mig hem än dit, för att uttrycka det milt) gick jag ut och tränade hund. Det var inte bara Karlsson som var abstinent, utan så var även jag. Och vem kan motstå en ljummen (jo, +8° ÄR ljummet efter den här vintern), ljus kväll på den nästan snöfria egna gräsmattan? Inte jag i alla fall. Hur som helst fick lille Lennart en rejäl genomkörare, och efter sex-sju dagars träningsvila, med bara koppelpromenader, var han … lite överladdad. Vissa saker blev bra, och andra mindre bra. Men vi hade iaf roligt. 🙂 Iza fick sig också ett litet pass till sin stora förvåning, och lycka.

Nu är resten uppackat, och trots att jag egentligen är trött så är det tveksamt om jag kan sova när det är dags. Jag vet ju att två RB inte är att rekommendera, jag har provat förr, men vad gör man när tröttheten smyger sig på och man har en bra bit kvar att köra? Provade med rätt täta pauser, men det hade ingen jätteeffekt. Nåja, vi får se hur det går, och oavsett vilket så är det jobbardag i morgon.

Inte någon favoritlåt förvisso, men ganska passande just idag. 😆