Som en blodigel…

…suger sig  Karlsson (Öresunds Onyx) fast i Borderterrierbladet. Jag tror knappt det utkommit ett nummer under hans livstid utan att han på något sätt varit med, i text eller bild. Det började med att han vann valpklass 4-6 månader på sin första Årets Border, och sen har det rullat på. Vi kan ha missat något nummer, men…

Hur som helst, idag kom tidningen och jag  hade ingen som helst förväntan på att han skulle vara med, men det  var han. På två ställen. Dessutom var jag med?! (Lägg märke till hur väl min skjorta matchar montern på My Dog. 😆 )

Förutom bilden från montern så var han även med i resultatlistan för Årets Bruksborder, men den här gången bara på en tredjeplats, tyvärr. Man ska ju ha två resultat egentligen. Vi hade bara ett och kom ändå på en tredjeplats. Det säger kanske mer om den mördande konkurrensen än om hur duktig (eller oduktig) Karlsson är. Det som retar mig är att det hade räckt med ett godkänt resultat till i högre klass under förra året, så hade vi tagit hem titeln igen, och på två av tävlingarna var det sååå snubblande nära. Nåja, i år ska vi fixa det, och då nöjer vi oss inte med godkända resultat – hoppas jag…

Om eftertexter

Igår kväll såg jag Slumdog Millionaire. Ja jag vet, jag borde ha sett den för länge sedan, men bättre sent än aldrig.

Filmen var bra. En riktigt originell historia i en udda miljö. Men… så kommer vi till eftertexterna! Inget jag brukar lägga särskilt mycket möda på i vanliga fall, men nu blev jag sittande. Och det ångrar jag inte. En något oväntad och surrealistisk (och rolig) avslutning, milt uttryckt.

Har ni inte sett filmen? Se den.

Har ni inte sett eftertexterna? Sitt kvar… 😉

Jag har ju en filmprenumeration hos Lovefilm, och råkade nu se att Ombytta roller släpps på dvd om en månad. Ombytta roller som gick som TV-serie i slutet av sjuttiotalet och början av 80-talet. Jag älskade den! Brukar sällan se tv-serier och filmer två gånger, men här är det helt klart värt ett försök. Undrar om den fortfarande är lika bra?

Kvällen igår ägnades åt en något förvirrad träff med nya träningsgruppen. Till viss del berodde nog förvirringen på att större delen av gänget skulle på möte efter en timme, hoppas jag. Hur som helst fick jag köra några framåtsändanden med hel grupp. Det gick sådär. Kvällen höjdpunkt var dock när Karlsson fick till sitt livs bästa inkallning med ställande. Några vittnen fanns inte vid det laget, men min bedömning är att det var värt åtminstone en nia?! Dessutom glimmade det till i mattes hjärna och jag gjorde inget mer försök med just det momentet. Ska bli spännande att se hur det ser ut ikväll?