Uncategorized

Lyckliga flygfän

Nu blommar våra rhododendronbuskar. Vackert är det och humlor och andra flygfän njuter i fulla drag. Precis som dom gör av blommorna jag placerat på altanen. Lite tråkigt är dock att de praktfulla rhododendron-buskarna blommar under så kort tid. Det gäller att njuta!

070606a.jpg

Här kalasar en humla och två flugor!
070606b.jpg

Vackert som ett konstverk!

070606c.jpg

Vackra skiftningar i morgonsolen.

Uncategorized

Guldhund och … järnhund?

Järnhunden
Izas uppletande idag var väl närmast att betrakta som katastrof. Om jag inte får en vändning på det här området snarast så kan jag ställa in alla tävlingsplaner och pensionera fröken fräken. Hur nu DET skulle gå till? Att pensionera henne alltså. Hon är ju inte den lättpensionerade typen men tyvärr är det liksom ingen idé att köra högre klass utan ett fungerande uppletande.
Det blåste inte mycket men den lilla vind som var bestod av MOTvind, precis som det skulle vara. Men nu var det inte ens full fart ut på första skicket? Hon segar och dräller omkring och vill liksom inte gå ifrån mig. Har jag efter sju år fått utdelning på mitt arbete med att hon inte ska vara fullt så självständig? Det var ju i så fall synd att det skulle visa sig just på uppletandet… *djuuup suck* Hon kletar och klibbar och promenerar omkring och där ska man stå och vara glad och uppmuntrande när man helst vill dunka pannan i en trädstam och svära lååånga (och högljudda) ramsor… Frustration är bara förnamnet på mina känslor. Ett tag var jag t o m på väg att börja gråta!!!??? Hur som helst fick hon, efter mycket trugande, in fyra föremål. DÅ är det minsann inget fel på farten!? Full fart in och hyfsat snygga avlämnanden. Nybakade kycklinghavrekex serverades också vid varje avlämnande så man tycker ju att det borde gett mersmak? Efter det fjärde föremålet blev det ny strategi. Att fortsätta skicka henne funderade jag inte ens på, då hade jag förmodligen fått en infarkt av ren frustration. Husse fick ta henne i koppel och lulla iväg längs med bortre kanten av rutan där de kvarvarande föremålen låg. Och när hon markerade kopplade han loss och så fick hon lämna av till mig. Inte för att jag vet om det har någon effekt i förlängningen men nu är det iaf gjort.

Guldhunden
Efter ovan beskrivna katastrof gick jag ut och la ett spår till lilleman. Och för att uttrycka det milt; det är tur att någon i familjen kan få upp humöret på matte. 😀
När jag la spåret var dock huvudet fullt av deppiga funderingar på Iza och uppletandet så jag hade inte superkoll på hur jag gick och var jag la apporterna. I synnerhet inte den första visade det sig, som jag uppenbarligen tappat ca 15 meter från påsläppet. Hur som helst spårade han som en liten gud. Motiverad, kanonbra tempo (jag fick gå i rask promenadtakt), jättefina vinklar OCH … han tog varenda apport!!! Inklusive den tappade i början. På sista sträckan innan slutapporten tappade han dock fokus litegrann. Vi gick utmed en väg där det nyligen gått både folk och hundar (visade det sig i efterhand) men när jag uppmanade honom att fortsätta spåra så gjorde han det. Bara sådär. 😀

Nu väntar vi bara på att bönderna ska börja slå sina åkrar så vi kan påbörja intensivträning av fältspår.

Konstaterar också att det är underbart med en ledig dag mitt i veckan. Synd att det inte inträffar oftare… Även om tyvärr det mesta tillbringats framför datorn så innebär det ju att jag får tid över till annat i helgen istället.

Uncategorized

Uppletande si, uppletande så…

I måndags kväll var vi ett rejält gäng som körde uppletande. Jag hade ”uppfunnit” en ny, ganska intressant ruta. Tvärs igenom rutan löpte en bäck, inte speciellt bred, men ändå. Avståndet från baslinjen till bäcken varierade mellan en och ca åtta meter. Den vållade inte några problem för några hundar, utom mina…

När vi vallade rutan blåste det åtminstone lite, men när det var dags för Iza hade det mojnat fullständigt och det var så vindstilla det kan bli på det här jordklotet. Typiskt. För att få ut Iza, nu när vi har problem, vill jag helst ha motvind så att hon kan känna föremålen redan från baslinjen. Det var alltså bara att glömma. Första föremålet gick dock bra som vanligt, men sen… Hon badade i bäcken, hon drack vatten i bäcken, hon promenerade omkring och … tja, letade? Men inte längst ute i rutan där föremålen låg. Hur som helst så lyckades hon jobba sig ut, sakta men säkert och till sist hade vi fått in fyra av de sex föremålen. Jag genomförde en teaterföreställning värdig en Oscars-vinnare när jag talade om hur himla duktig hon var (efter varje föremål) och hur oerhört roligt det är med detta moment. Jag tror faktiskt att hon inte genomskådade att jag egentligen var sur som ättika och ganska missnöjd. Men jag MÅSTE nu vara glad och positiv och låta henne själv komma på att föremålen ligger endast och enbart längst ute i rutan. Poletten måste liksom ramla ner utan alltför mycket hjälp. Någon föreslog synretning men nä! Inte på en sjuårig hund. Det skulle säkert funka utmärkt just den gången, men inte nästa. Hon får helt enkelt räkna ut själv vad som funkar. Basta!

Som sista hund körde jag Karlsson. Det är ju lite känsligt när alla andra bara har en hund var och jag har två. Men vi körde en minivariant med två föremål rakt ut i en korridor i kanten av rutan. Han skötte sig jättefint även om också han hade vissa problem med bäcken. Han var tvungen att leta efter ett ”bra” ställe att hoppa över på, och sen var han tvungen att leta igen efter samma ställe på vägen tillbaks. Men han var ganska söt när han höll på. 😀

I eftermiddag ska det bli uppletande till Iza igen, och ett spår till K. Vädret är ju underbart och nu har det börjat fläkta åtminstone lite så jag har visst hopp om åtminstone lite vind åt Iza.

I övrigt tillbringas dagen mest framför datorn. Först var jag tvungen att jobba ett par timmar och så är det dags för nästa nummer av klubbtidningen. Detta nummer är helt klart det värsta på hela året. I november eller februari är det inte sååå tungt att sitta framför datorn, men nu?! Och som vanligt har folk inte skickat in material i tid. Vissa är duktiga och andra inte… Det är när sådant strular jag blir less. Det är väl inga större problem att montera ihop tidningen om man bara har allt som ska vara med, men detta evinnerliga tjatande?!