Då har vi klarat av aussie-träffen och jag får säga att Karlsson smälte in med bravur. Eller…? Njae, kanske inte. 🙂 Han var onekligen en katt bland hermelinerna men han anpassade sig väl. Vi deltog till och med i de högst oseriösa tävlingarna och hade därmed chansen att bli ”årets aussie i väst”. Denna titel gick dock (tack och lov) till en hund som uppfyllde rasstandarden betydligt bättre än Karlsson. 😀
Mitt intryck av aussie då…? För att sammanfatta med ett ord; bra!
På det stora hela så gav de ett positivt intryck. Visst fanns det en och annan näbbgädda, framför allt tikar, men det finns ju i de flesta raser. De flesta verkade dock hyfsat sansade och normal-sociala både mot folk och fä (fä=Karlsson). Det kördes lite uppletande och det lilla jag såg imponerade väl inte speciellt men det var en ganska svår ruta de fått tag på. En hund som jag träffade hamnade väl på reserverad-sidan men det är en valp som uppfödaren har kvar och lägger ner mycket jobb på för att komma över den biten. De övriga i samma kull var av ett helt annat skrot och korn och jättetrevliga.
Hade också flera givande samtal med uppfödaren till min och Karlssons favorit-aussie, Tarrak. (F’låt Bucks, men jag känner Tarrak mycket bättre så han får vara favorit tills vidare.) Fick svar på många av mina frågor och även en inbjudan till kennel-läger!! Hon tyckte jag skulle komma och titta för att få en mer samlad bild av hennes hundar. Det uppskattas! Om jag sedan har möjlighet att åka dit över någon dag återstår att se, det äger rum en helg som förmodligen är lite knepig för min del, men det vore onekligen roligt. En sak är klar. OM, jag säger OM, det skulle bli läge för en aussie någon gång så ligger denna kennel högt på önskelistan.
En rolig dag var det och att Karlsson fick med sig en ny pipleksak från prisutdelningen gjorde ju inte det hela sämre i hans ögon.
När vi kom hem släpade jag ut trimbordet på gräsmattan och ”rev” av den värsta pälsen. Nu behöver han ju inte försöka se ut som en aussie längre. 😉 Han är inte så lättrimmad det lilla livet. Vissa delar av kroppen (ryggen, bringan, halsen) tycker han bara är skönt men andra delar vill han helst ha för sig själv. T ex mage, ben och rumpa. Detta försöker han lösa genom att sätta sig med ansiktet mot mig och – pussas… Det känns onekligen som om han tror att bara han är tillräckligt söt och pussas tillräckligt mycket så ska han slippa?! Som tur är så ska vi få hjälp med finputsen inför Årets Border av V. Det är onekligen lite enklare när man är två…
Misstänker att det lilla barktrollet kommer sussa rätt sött resten av kvällen för även trimning tar rejält på krafterna. I kombination med alla intryck från dagen så… 🙂
vallterrier.com 
Kul Lotta….det är alltid roligt att få ändra åsikter eller stärka dom, mot det positivia menar jag *tumme upp*
Jaså var det olika kennlar där? Jag känner ju omnämnd uppfödare väldigt bra (har känt henne sedan 10-årsåldern när jag sprang i stallet där hon hade häst) och hon är nog en av de mest seriösa hundmänniskor jag känner. Även om jag inte delar intresset/fascinationen av rasen.
Ja det var fritt fram för alla aussies. Hon verkade, som du säger, väldigt seriös. 🙂
Vilken tur för Karlsson att han inte blev årets aussie i väst! bättre han blir årets Border. Låter som du haft trevligt ialla fall. Hur länge levde pipleksaken?
När det gäller finputsningen inför Arboga får jag panik måste allt vara perfekt? jag tycker våra är så fina som dom är, med spretande tofsar på tassar m.m frissering av mage och rumpa är inte populärt ej heller tasshårsplock.
Tack för trevlig sällskap i dag! Kul att ses igen och må det bli många fler tillfällen..
Karlsson hade en slående likhet med några aussies jag känner – i konsten att gräva i mina fickor! 😀 Men han är ju onekligen förfärligt söt när han gör det, så han fick sig allt en näve godis – eller två… eller tre … eller hur det nu var. 😉
Och på det stora hela tyckte jag att han skötte sig som ”aussiewannabee” riktigt väl. 🙂
Åh, vad kul om du kommer till kennellägret!!! Och skönt att du satt rätt uppfödare överst på listan. 😉
För övrigt hälsar Bucks att han rimligen i alla fall torde vara din prickiga favvo-aussie *hrmpfh*
Ha det gott – kramar.
Hej och tusen tack för lektionen i hur-man-kokar-kaffe :P! Det var häftigt att se så många aussies samlade och jag tror nog att dom gav en ganska rättvis bild av hur rasen är. Eller, hur rasen är när det händer saker… dom flesta är nog några hekto lugnare hemma tror jag :P! Men jag tyckte nog att dom skötte sig med äran i behåll. Tarrak ber om ursäkt om han inte kunde pussas tillräckligt med Karlsson för han ville ju inte förstöra sin image inför alla fagra damer som han hade fullt upp med att uppvakta.
Han lyfte bara på huvudet när jag frågade om vi skulle gå på kvälls-kissen… Jag tolkar det som ett Piss-off-och-låt-mig-sova. Jag har varken borstat eller badat honom. Kanske gör jag det imorrn, om jag orkar.
Kram
Hej Lotta! Kul att träffas även om jag känner att jag inte hann prata särskilt ingående med någon. Bara skumma och mingla lite flyktigt 😉 Och TUSEN TACK för hjälpen med kaffeapparaten! Vi har en sådan på klubben också kan säga att jag inte är kompis med den heller… Kanske kan det bero på mitt lilla ointresse för kaffe… 😉 Men jag klara den vi har hemma bra 🙂
Kul att du inte blev helt avskräckt från vår underbara ras. Den har väl som alla andra raser sina egenheter och sidor. Sen jag blev ausseägare har jag nog blivit frälst i rasen och ska ha en så längen jag orkar mig ut i skog och mark och träna med dem.
Ja, Annelia och jag lyckades ju övertala Tytti och se så nöjd hon är över sin Prins Tarrak! Han är en härlig juvel.
Du frå ursäkta men jag måste säga att det kändes skön att Karlsson inte belv bästa aussein i väst… Det får lov att duga med att det blev en ”halv-skåning” 😉
Ha det bäst och sköt om er!/Kramis
Anette; jo det vore något att bli Årets Border, och förmodligen en större merit också. 😉 Vad det gäller trimningen så måste inte allt vara perfekt, framför allt, trimma inte av dom ALLT. Det hade Karlssons bror råkat ut för inför My Dog och det var INTE bra. Hellre lite för ”rufsig” än motsatsen tror jag. Karlssons tassar ser för tillfället ut som om de hör hemma på men dvärg-leonberger eller nå’t men det ska jag få hjälp med innan det är dags.
Agnetha; Ja det var jättekul att ses även om det var lite rörigt mellan varven. 😉 Självklart ligger Bucks högst upp på listan över favorit-prickiga-aussies med 1,25 blå ögon. Vi får väl se hur det blir med kennellägret. Det hänger nog på om jag får för mig att ställa ut K på Boråsutställningen som är samma helg. Men eftersom Iza ska vara kvar tills hon är åtminstone 17 år så kan jag ju sikta på kennellägret nästa år. 😉
Ritta; jag det var kul att träffas även om det var mycket att stå i för alla inblandade. Det var oerhört kul att få vara med och vi får väl försöka leva med den uteblivna aussie-titeln… 😀
Kanske du kan lura med dig Tarrak med tillhörande matte på bloggträff? Jag vet ju inte var de bor men… ja…
Jag vill också träffa fina, snälla och bra aussies!
Mysla; de bor här i stan så det kanske inte är omöjligt. 🙂