Blötdjur

Förra veckan var ju Iza lite avslagen i simmet. Vet inte om det hade något samband med vaccinationen två dagar tidigare? För första gången i sitt liv fick hon även vaccination mot kennelhosta och den kan tydligen ge vissa symptom, ungefär som på människor som får influensavaccin? Eller också berodde det på att veterinären (av misstag) skrivit ”kattpest och kattsnuva” i journalen? Nåja, igår var det en helt annan, och full, fart igen. Här kommer lite bildbevis.

070418a.jpg

Hon ligger fint i vattnet och jobbar bra både fram och bak. Vissa hundar tenderar tydligen att slöa med bakbenen men inte Iza inte. Gör man något så gör man det ordentligt!

070418b.jpg

Den rosa pipande apporten är livräddad och på väg till ”strandkanten”. Det är nog några procent new foundland i henne – också! Tillsammans med de mentala inslagen av pudel och riesen. 🙂

070418c.jpg

Här har hon fått in båda piparna i munnen, det gäller att vara effektiv!
070418d.jpg

Puh, äntligen är de upp på ”torra land”.

070418e.jpg

Här är jetstreamen igång och hon får jobba bra när hon simmar mot vågorna. Å andra sidan flyter hon med bra fart på tillbakavägen. 🙂

070418f.jpg

Båda piparna – igen, och dessutom med jetstreamen på!

070418g.jpg

Plums i plasket!

070418h.jpg

– Är vi klara nu matte?

122:-

Under en mycket kort (och gles) period jobbade jag extra i en taxiväxel. Sedan man införde avtalspensionerna, dvs att arbetsgivaren ska betala in en del av lönen, så är det min enda anställning i en ”LO-branch”. Dessa, relativt få, arbetspass kommer att leda till att jag den dagen jag fyller 65 år kommer att åtnjuta en pension från Fora på hela 122:-. Om året! Om inte värdetillväxten uteblir, då blir det 85:-. Om året.

Detta meddelar dom mig med jämna mellanrum. Det jag undrar nu är; får jag en klumpsumma en gång om året eller kommer de att betala ut 10 kronor och 16 öre varje månad?

Spelar längden någon roll?

Hm, fy på er. Inte associera nu… 😉

Det jag syftar på är hundpromenaderna. Dagens lunchpromenad blev av olika skäl betydligt kortare än planerat. Vi var nog bara ute i ca 20 minuter jämfört med den normala timmen. Trots detta sover båda hundarna som nymatade spädbarn?! Missänker att det är uppetsningen i samband med själva utpassagen som tar musten ur dom. Om vi sedan går 500 meter eller 5000 spelar nog mindre roll.

Guldtroll

Igår kväll blev det lite annorlunda framåtsändandeträning. Så annorlunda att det inte blev någon alls men det visste jag inte när jag åkte till klubben.

Jag hade kollat att det skulle skjutas på klubben och ville därför gärna ha med mig Karlsson. Ju mer skott inför söndagens MH desto bättre. Eftersom det dessutom var medlemsmöte kl 19 insåg jag att jag inte skulle hinna med Iza mer än några minuters framåtsändande så hon fick stanna hemma och gå långpromenad med husse istället. Eftersom det nu inte blev något framåtsändande så hade jag utan problem hunnit träna med båda hundarna men det var inte lätt att veta i förhand. Nu fick Karlsson ett riktigt rejält träningspass istället och han skötte sig sååå bra, ibland är han onekligen mer guldtroll än träsktroll. 😀

Började med skotten som han inte heller idag brydde sig om det minsta. Vid första skottet mjuknade greppet i kampskinnet för en tiondels sekund men han kom igång lika snabbt och sen var det inga problem alls. De sista skotten låg han plats, om än med mig stående på koppellängds avstånd. Han viftade inte ens på öronsnibbarna. 🙂

Därefter arrenderade jag ut K till en klubbkompis som inte hade någon egen hund att hålla ordning på och så stod jag som mottagare på ett antal budföringar med skott. Därefter körde jag budföring med K och för första gången tror jag att vi faktiskt var ute på rätt avstånd, 50 meter. Det var inga som helst problem. Han dundrade som vanligt iväg i full karriär, helt fokuserad på mottagaren. Naturligtvis körde han sina traditionella galoppombyten som det egentligen är en gåta hur han hinner med i den farten? Måste dock börja ställa lite större krav på uppförandet både hos mig och hos mottagaren. Han tjuvstartar gärna, använder gärna ett människoben som bromskloss, och hoppar och grejar lite hos mottagaren. Lite bättre struktur från och med nu alltså! Och tydliga, vana och auktoritära mottagare som kan styra upp honom på ett vänligt men bestämt sätt.

För övrigt blev det en hel del linförighet och fritt följ. Positionen i halterna blir bättre och bättre även om det falerar ibland. Körde även omväxlande läggande och ställande under gång och han sorterade rätt de flesta gånger. Efter det kom vi till kvällens höjdpunkt. Platsliggning! Jag la honom ensam, mitt på plan och var väl själv ute på 10-15 meter. Bakom honom var det en schäfer som for runt på agilitybanan tillsammans med en högljudd matte. Framför honom var ett helt gäng människor och hundar som förvisso inte gjorde så mycket men de var ändå där. Och vad gör mitt lilla guldtroll? Jo, han trycker hakan i backen och ligger! Flera gånger! Vid ett tillfälle sa Tytti t o m åt mig att: – Han kan nog inte komma så mycket längre ner nu. 🙂 Det syns verkligen att han tänker till och efter en liten stund kommer på att hakan ska vara nere.

Han har alltså äntligen fattat! Han reste sig inte en enda gång. Däremot så ålade han iväg någon decimeter ibland men det känns onekligen som ett steg i rätt riktning och ålandet försvinner säkert också när han blir ännu tryggare i att han faktiskt gör det han ska göra och att matte är nöjd och glad.

Sedan avslutade vi kvällen med mötet och där fick guldtrollet ännu en stjärna i kanten genom att han sov sig igenom nästan hela mötet istället för att, som han brukar, (försöka) klänga runt på folk och leta godis.

Ibland är han dyr, mitt lilla guldtroll. 🙂

Jag vill ha…

…massor av saker. Men just nu står följande högst upp på önskelistan:

1. En altan med rejält räcke som även fixar höjdhoppande schäfrar.

2. Nya trädgårdsmöbler.

3. En hustomte. Hustomten skall ha goda snickar-, målar- och trädgårdsmästaregenskaper samt god hand med hundar så att han (jo, det ska vara en han 😉 ) kan passa och rasta hundar vid behov.

4. Mer fritid, mindre jobb.

Det som känns mest inom räckhåll är nya trädgårdsmöbler men jag vill först ha altanen och den lär jag INTE få i år. Den akuta och helt oplanerade badsrumsrenoveringen slukade liksom altanpengarna… *snyft*

Punkt 3 och 4 kan jag nog, tyvärr, direkt flytta till listan över orealistiska önskemål…

Tre rum med utsikt

Då är (nästan) alla fönster på bottenvåningen tvättade. Kvällens planering sprack så när solen försvann från de sista två var jag upptagen med annat. Även om man inte vill ha strålande sol på fönstren när man tvättar är det ändå käckt med dagsljus, så det får bli en annan dag. Men de flesta är alltså skinande rena och samtliga Izas nosavtryck är borta. Hennes fönstertittande har gått in i en annan dimension sedan vi blev med terrier. Förut var det bara köksfönstret hon kollade ut igenom ibland i hopp om att få se någon av grannens katter passera förbi. Nu flänger hon från fönster till fönster så fort jag och Karlsson lämnar huset. Men jag får faktiskt ge henne en eloge för att hon lyckas både hoppa upp och ned utan att ta med sig några krukväxter eller annat, hittills – är kanske bäst att tillägga… Nu återstår fönstren på övervåningen. Det intressanta med dom är att de är utåtgående. När vi renoverade huset för många år sedan kändes det inte som ett problem. Vadå? Hänga i krokig arm för att putsa utsidan? Ingen match. Idag känns det inte som en lika god idé. Men det sparar jag till en annan helg.

På väg hem från spåret passerade jag även blomsteraffären och investerade i lite penséer som nu är vederbörligen planterade i krukor. Penséer sätter liksom en annan, mer spännande, prägel på mina mornar. Har rådjuren ätit upp dom eller inte? Att de käkar blommorna är väl en sak, det mår de (blommorna alltså) nästan bara bra av för de kommer igen. De ser lite luggslitna ut någon vecka men sen kommer det nya fräscha. Men det hör inte till ovanligheterna att ”våra” rådjur sliter upp hela plantor ur krukorna och då är jag måttligt imponerad. Det är några år sedan jag hade penséer senast så vi får väl se hur det går. Ett knep för att få ha dem ifred är att dränka in oasis med en häxbrygd på blodmjöl, ammoniak och vatten och sätta på blompinnar i krukorna. Jag har blodmjöl, det vet jag. Frågan är bara var??? Har man 360 kvadrat lagård finns det många bra gömställen…

Förmiddagen ägnades, som jag skrev i förra inlägget, åt spår. Idag testade vi nya marker som låg ”typ” vid världens ände. In the middle of nowhere – liksom. Men det var jättefina marker och vi kommer säkert tillbaks dit fler gånger. Efter själva spårarbetet skulle vi rekognocera lite mer och fortsatte vägen fram. När vi kom till en korsning ringde L till sin man som brukar jaga i området och frågade var vägen gick. Hon fick till svar: – Åk inte in där för jag har inte tid att komma och leta reda på er! Vi vände. Men mycket mark fanns det.

Karlsson fick ett kort spår med tre pinnar. Han spårade kanonfint till första pinnen och tog den. Sen brast koncentrationen och han hade svårt att starta om. Han kom iväg till sist och tog även de två andra pinnarna. Den sista var riktigt, riktigt lyckad. Jag var fullt upptagen med att se var jag satte fötterna i ett riktig oländigt parti och när jag fäster blicken på honom igen så står han och bollar med pinnen i munnen och tittar på mig. Jippiiii! Vidare kommentarer överflödiga. 🙂 En orsak till den bristande koncentrationen kan ha varit att jag hade favoritpipen med mig och belönade med den för första pinnen. Förmodligen blev han så fixerad vid den att han hade svårt att fokusera igen? Å andra sidan kanske det var det som gjorde att han fixade de två andra pinnarna så fint? Hm, svårt det där…

Iza fick ett ca 500 meters ganska rakt spår där svårigheten låg i att L även idag haft med sig sin galna riesen som fick springa fram och tillbaks över spåret. Nu löpte hon dessutom och löptiksdoft är mycket spännande enligt Iza som trots det löste spåret kanonfint. Visst gick hon av spåret och kollade ibland men valde att gå tillbaks och fortsätta. Och efter nästan varje sådant korrekt val fick hon belöning/förstärkning i form av pinne eller snusdosa med köttbullar. 🙂

Summa summarum är jag riktig nöjd med dagens spår. 🙂

Boll-Kalle i paradiset

Att Karlsson gillar bollar kom ju inte direkt som en överraskning. Men att han hade SÅDAN näsa för dom? Han tillbringade ju gårdagskvällen hos familjen J och jag tror inte han ens märkte att jag lämnade honom för då var han redan i full fart med att jaga livet ur en innebandyboll…! Barnen i familjen J har ju ett gediget bollintresse så huset är fullt av tennisbollar, fotbollar, innebandybollar och… ja… bara – bollar…

Enligt fru J hade han nog hittat dem alla! T o m de som låg inne i garderober hade han nosat upp. Det hade varit full fart hela kvällen och han hade roat sig mestadels på egen hand. Där behövs ingen uppmuntran inte. När vi ramlade in vid 23-tiden studsade han runt som en yster kalv, dängandes sig själv i sidorna med en tennisboll i en strumpa. Tydligen hade han gjort ett litet försök att sova, i en kvart, men det misslyckades och sen var det full fart igen.

Behöver jag tillägga att han somnade fort när vi kom hem?

Återkommer senare med en rapport från dagens spår. Nu ska jag tvätta fönster! 😦

Effektiv dag

Idag ansåg Iza att det var morgon kl 06.30. Annars brukar hon behärska sig till 7-tiden på helgerna men det var bara att bita i det sura äpplet. Inte så lätt att sova med en schäfer pussandes i ansiktet och en borderterrier som tog morgonpromenaden PÅ sin matte…

Detta resulterade i att jag har hunnit med en del. Bl a lyckades jag tvätta två fönster i vardagsrummet innan solen började gassa. Resten av fönstren blir imorgon – tror jag. Jag har även hunnit med tre timmars vårstädning på klubben. Jag har krattat, och krattat, och krattat… Vi var ovanligt mycket folk så det var rätt lyckat.

Nu har jag varit i skogen med K och kört uppletande. Gick ganska bra förutom första föremålet som han alltid ska köra ett rejält race med innan han lämnar av?! Finns för övrigt en hel del att önska sig av själva avlämnandefasen… Själva letandet finns dock inte mycket att anmärka på. Vi körde även ett rejält godislet i favoritträdet. Det var ett tag sedan nu men det är alltid lika fascinerande att se hur han jobbar. Och vilket fokus han har! Husse och Iza kom promenerande från ett annat håll och stannade ca 20 meter bort och tittade på. Han märkte ingenting! Full koncentration på arbetsuppgiften. Att det var mat inblandat kan väl iofs ha haft något med koncentrationsförmågan att göra… 🙂

Nu är sängen nybäddad med soltorkade lakan och snart ska jag åka och lämna K hos kvällens hundvakt. Vi ska nämligen till Göteborg tillsammans med svärföräldrarna och vara kulturella. Vi ska se Otroligt het med Annika Andersson och Carina Lidbom. Hoppas den är så rolig som man hört. Känns inte sådär jättefrestande att sätta sig på en mörk teater i det här vädret men vem kunde ana att det skulle vara full sommar, strålande sol och +20°, i mitten av april? Det är ju ett tag sedan vi bokade biljetterna…

Pilutta barktroll!

Jag tror han har fattat!

Att lagd hund ligger alltså.

Tog ett lydnadspass på garageinfarten ikväll. Vi började med positionerna i halterna. Gick riktigt hyfsat. Körde (nästan) renlärig klickerträning för en gång skull och klickade bara när  han bjöd på korrekt/önskvärt beteende. Dvs att sitta rakt och inte för långt fram.

Därefter tog platsliggningsträningen vid. Nu ska det erkännas att störningarna begränsade sig till en husse som promenerade förbi på 0,5 meters håll vid ett tillfälle, men ändå…

Han låg.

Länge.

Med hakan i backen!!!

Jag klickade när han la ner huvudet och strax hade han fattat även detta (tror jag?). Vid flera tillfällen, när jag varit tillbaks hos honom med belöningen, så låg han med hakan i backen redan  när jag gått ut mina meter och vände mig om. 🙂 Och jag tror inte det berodde på trötthet. Han kom verkligen i rätt sinnesstämning och slappande av. Inget pip och gnäll, inget ålande och krypande, inget trams alls. Vid ett tillfälle smög han iväg efter mig när jag lämnade honom men det tar jag på mig för jag var nog inte vidare tydlig i mina kommandon den gången. Eller också, gud förbjude, började jag gå med vänster fot!!! Han är oerhört känslig för detta så det gäller att hålla tassarna i styr. Iza bryr sig inte om vilket så det tar ett tag att lära om. Det är inte lätt att lära gamla mattar…

Alltså; pilutta Barktroll!

Just nu kör han platsliggning i soffan. På rygg!

Strumplös

Idag är det sommar! Imorse bestämde sig ”tant” för att vara lite wild & crazy och vara strumplös i skorna för första gången i år. 🙂 Passade samtidigt på att inviga de sprillans nya vårskorna och än har jag inte skavsår.

Undrar om man skulle komma på samma idé (strumplös) om det stod november i almanackan? Temperaturen när jag åkte hemifrån var nämligen bara +2° vilket är en fullt  normal temperatur i november. Men nu är det betydligt varmare och jag saknar inte mina strumpor det minsta. 😀

Effektfullt

Igår, när jag skrev det här inlägget trodde jag inte att det skulle få sådan genomslagskraft…

Några av mina bloggkompisar tyckte uppenbarligen att det var väl formulerat och länkade till det. Detta har resulterat i ”all-time-high” enligt Sitemeter och även rekord i kommentarer. 🙂 Uppenbart är att Agnetha åtnjuter en stor respekt bland sina läsare för det är mycket aussie-folk som varit inne och lämnat kommentarer. De flesta av dessa verkar dock vara förstagångsbesökare så någon större koll på mina återkommande läsare har jag tyvärr inte fått. OK, ett par stycken, men inte så mycket som jag hade önskat. Men beslutet att ta det stora klivet (?) och skriva en kommentar kanske måste mogna fram? Det är ju aldrig för sent. 😉

Ikväll är det simning med Iza. Kan inte påstå att jag är sådär jättesugen men, men… Karlsson har roat sig hos svärmor idag så han och husse får klara sig på hemmaplan. Gårdagens träningspass var ömsom vin, ömsom vatten. Vattnet stod Iza för; noll koncentration, åtminstone på mig. Det passet blev kort. Undrar om hon förstod varför?

Karlsson var desto roligare att träna med. Det där med att ligga still vill han dock inte riktigt förstå men i övrigt skötte han sig ganska fint. Blev t o m kommenderade i lite linförighet av Tytti och det var ganska prydligt. Lite sneda sättanden ibland, sätter sig lite långt fram och något ”luftig” i helomvändningarna men i övrigt tror jag inte det fanns så mycket att klaga på. (Hm…”i övrigt”…?! Undrar hur mycket det blev kvar? Nåja, han har en fin position när vi går rakt fram iaf. 😉 )