Trasor är roliga. Jätteroliga!!!

Rubriken är väl i stort sett en sammanfattning av dagens MH. Det är en härlig liten jycke jag har som älskar människor och älskar att leka. Att leken lika gärna kan gå ut på att springa i cirklar och bolla själv med trasan är väl kanske inte det optimala men tills vidare kör vi med snören i de ordinarie leksakerna.

Dagen bjöd väl inte på några större överraskningar (kompletta resultatet hittar ni här). Att leka är jättekul som sagt, att springa efter bytet var kul men att komma fram var konstigt nog inte lika angeläget. Här var han mer intresserad av konstruktionen på trissorna. På aktivitetsnivån, där jag trodde beskrivaren skulle behöva rutor som inte finns på protokollet höll han sig faktiskt oväntat lugn… Ändå hamnade vi i ruta 4. Det säger ju en del… ;-)Han trampade runt, käkade gräs, kissade och gnällde lite men jag trodde det skulle bli värre.

Avståndsleken var skitkul. Raka spåret fram till figuranten i värnet och full fart i trasan. Och när han väl fått tag på den tänkte han INTE lämna den ifrån sig. Men han höll sig huvudsakligen runt figuranten när han for omkring med trasan.

Dumpe var lite läskig men när jag var framme kom han också fram. Rädslorna försvann snabbt. Vi passagerna var han mer intresserad av att kolla fastsättningsanordningen i marken. Vet inte om han funderar på att skaffa en alldeles egen dumpe?

Skramlet var som väntat inga problem. Naturligtvis gjorde han en undanmanöver, lite självbevarelsedrift har han ju, men sen tog han sig snabbt fram på egen tass.

Så var det då dags för spökena och om spöken tyckte han INTE. Större delen av tiden stod han i sträckt koppel framför mig och skällde. Och hela tiden mullrade det i strupen på honom. 🙂 När de började närma sig rejält retirerade han lite och ställde sig bredvid mig, fortfarande skällande. När jag kopplade loss förflyttad han sig bakom mig och tyckte att ”matte, du kan väl fixa detta så står jag här och kollar hur du gör?” Han gick inte fram förrän jag demaskerade spöket och kallade på honom. Andra spöket fixade han sedan fint.

Den avslutande leken var nästan ännu mer intensiv än i början och när det sköts lyfte han inte ens på ögonbrynet. 🙂

Det är en liten guldhund jag har och jag tror faktiskt att jag stigit ytterligare lite i aktning nu när han sett hur modig jag är och hur elegant jag löser problem. 😀

Nu tror jag inte jag behöver aktivera honom så mycket mer idag. Han sover jättegott och har nog mycket att bearbeta i sina drömmar…

Tyvärr finns det inga foton från dagen eftersom husse var satt till att videofilma och min kamera tycker ändå inte om mörka skogar i kombination med snabba hundar.

070422a.jpg

Just precis exakt så här trött blir man efter att ha konfronterats med spöken i skogen!