Spårframsteg och mer älgfrossa

Ikväll blev det ett spår till K. Min nya strategi var att lägga ett spår där det var långt till första (och enda) pinnen. Det blev väl ca 300 meter och jäklar vad han spårade. 🙂 För det första var han hyperladdad för att komma iväg och sen bar det av… Tempot var bra utan att för den skull gå ut över noggrannheten. Ibland låg han väl 1-2 meter vid sidan av spårkärnan men med tanke på att det blåste kraftigt och spåret bara legat ca 40 minuter så accepterade jag det. Men det var inte många meter han var bredvid åt gången innan han korrigerade sig själv och gick tillbaks. På några punkter, där jag var riktigt säker på exakt var jag gått, gick han dock prick mitt i kärnan. Så kom vi då till pinnen som jag lagt bakom en liten ”hög”. Just där gick han ungefär en halvmeter bredvid men tvärvände och tog pinnen. Guldhund! Han var fokuserad och koncentrerad och hade (nästan) inga hyss för sig. OK, han tog två korta kisspauser, men inte en enda barkbit knaprade han i sig. Nu gäller det bara att få honom att behålla detta fokus även efter första pinnen… Vi gör ett nytt försök imorgon.

Husse och Iza gick på promenad under tiden. Samma runda som vi gick igår. Idag var det inte åtta älgben på åkern. Det var 24…! Hur många älgar detta motsvarar får ni räkna ut själva. Jag hoppas dom inte ska häcka där alltför länge för då vet jag snart inte var vi ska ta vägen på promenaderna.

För övrigt har jag ikväll ännu en gång konstaterat att hussar inte har samma blick för städning som mattar har. Jag är inte på något sätt pedant men jag ser åtminstone när det är skitigt även om jag kanske väljer bort det just då för att göra något roligare (t ex träna hund). Att dammsuga här i huset är ju ett äventyr x 2. Iza har alltid varit ”arg” på dammsugaren men med K har det kommit in i en annan dimension. Han agerar mot dammsugaren ungefär som jag kan tänka mig att han skulle agera mot en grävling i ett gryt. I motsats till Iza, som gärna hugger dammsugaren om hon kommer åt, så har han bytesrespekt. Han håller sig på ett lagom avstånd, ca 1 meter, och försöker reta dammsugaren till vansinne. Han ger sig INTE! Så länge dammsugaren gapar så gapar han. Därför brukar det vara ganska skönt att dammsuga när huset är hundfritt. I onsdags var det hundfritt men inte dammråttefritt. De påminde om någon sällsynt aggressiv, rabiessmittad art. När vi kom hem från kvällens träning var råttorna fortfarande på plats och ligga aggressiva. När jag frågade husse om han inte kunde passat på att dammsuga fick jag till svar att ”jag tyckte det såg ganska rent ut”. Ridå!

Idag dammsög jag innan han kom hem och när vi sen skulle ge oss ut med hundarna så tyckte han att vi kanske skulle dammsuga innan vi gick…

Ha en skön fredagkväll!