Månad: mars 2007

Idag har vi hämtat hem husvagnen. Det måste väl innebära att våren är här på allvar nu? Jag hoppas åtminstone det. Allt, eller åtminstone det mesta, som behövs i vagnen är på plats och om vädret blir hyfsat i påskhelgen bär det iväg. Förmodligen till Skåne någonstans. Förvisso är det vår här men det bör ju vara ännu mer vår i Skåne. Eller hur?

Gårdagens spår till barktrollet gick käpprätt åt he….e. Ett ”appellspår” även den här gången och det började bra. Men sen var det stopp. Han ägnade mer tid åt att leta högar med aptitligt (?) rådjursbajs än åt att spåra. Till sist blev jag så frustrerad att jag selade av och gick hem. Inte för att jag tror att han lärde sig så mycket på det. Han fattade ju uppenbarligen inte vad vi höll på med? Men hade vi fortsatt att yra runt hade jag blivit ännu mer frustrerad och det leder ju inte heller till någonting. Men jag skyller på svärmor 😉 Hon hade nämligen varit ute på ett par rejäla promenader med honom under dagen, tydligen värre än vanligt, och han sov som en klubbad säl resten av kvällen. Sååå trött kan han inte ha blivit av sitt födosök på åkern?

Idag la jag alltså band på mig och lyckades för en gångs skull verkligen lägga ett kort (100 meter, max) rakt, enkelt spår med en pinne på slutet. Den här gången blev det i skogen för säkerhets skull. Kände att vi var tvungna att få upp motivationen båda två efter gårdagens fiasko. Och jösses vad han spårade! 🙂 För säkerhets skull hade jag lagt tre pinnar på slutet, med ca 10 meters mellanrum så att han skulle ha en chans att få ett vettigt avslut även om han knallade över någon. Han klippte (nåja) dock den första så jag hade inte behövt oroa mig. Sen hade vi sååå roligt. Vi käkade blodpudding (eller… just den biten överlät jag åt barktrollet), vi lekte sprättlekar med pinnen, vi käkade mer blodpudding, vi lekte med älsklingspipen och… käkade ännu mer blodpudding. Sen gick vi hem, nöjda och glada. På vägen hem frispårade han och – kors i taket – plockade självmant den andra reservpinnen. Jippiii! Naturligtvis blev det samma klang och jubelföreställning en gång till! Hoppas nu han har detta i minnet till imorgon när vi ska ut och spåra med L.

Efter det gick vi djävulsrundan, bara jag och K. Och den här gången blev det riktigt bra. Första stresstället är där den strävhåriga taxtiken Freja brukar attackera oss. Har nog inte skrivit om detta eftersom det sällan vållar några problem. Freja inser sin begränsning när Iza blåser upp sig. Iza behöver inte säga ett ljud utan visar klart och tydligt med sitt kroppsspråk att taxen bör göra halt på 10 meters håll och det funkar klockrent. Dock har det blivit ett stresställe för K. Idag var såväl tax som matte och husse ute. Taxen kom betydligt närmare innan hon gjorde halt nu när inte Iza var med. Vi stod och pratade ett tag med husse och matte utan att hundarna fick hälsa och Karlsson coolade ner betydligt. När vi sen passerade djävulshuset var självklart alla hundarna ute i trädgården. Liksom en uppgiven husse som satt på trappan och bara beskådade cirkusen… Jag hade dock laddat hela vänsterhanden med godis vilket ledde till att K gick i stort sett perfekt linförighet förbi hela kaoset. 🙂 Jag tror knappt han varken såg eller hörde, det fanns ju mat inom räckhåll! Hellre att han förknippar de hysteriska italienarna med godis än med akut stress iaf.

Slutligen var det dags för hästarna och se, där gick idag den ”tråkiga” hingsten och hans kompis. De orkar inte ens lyfta näsan från backen när man går förbi i motsats till den andra flocken som är vansinnigt sociala och nyfikna. Så där fick inte K något betalt för den lilla uppvarvning han påbörjat.

Nu ska vi ta det lugnt ikväll och ladda för morgondagens spårövningar. 🙂

Ikväll var det dags för Karlssons andra ”appellspår”. Dvs spår på åker. Han började kanonfint och var hur laddad som helst för att komma iväg. Misstänker att han hade förra gångens korvspår i minnet? Nåväl, han fick vatten på sin kvarn för även den här gången hade jag lagt ut några korvbitar. Inga mängder men någon här och någon där.

Summering:
• Några av vinklarna (det var fem vinklar) tog han klockrent. Vid någon gick han över och ringade jättefint bakåt när han upptäckte det.

• Han tog tre av fem apporter alldeles självmant. Jag sa inte ett ljud förrän han verkligen hade dom i munnen. De övriga två missade han helt och hållet, och jag också.

• Det går inte fort. Eller rättare sagt går det frustrerande långsamt. Förvisso har jag väl schäfertempot i kroppen men nu, på plan mark när jag inte behövde fundera på var jag satte fötterna, blev det ännu mer uppenbart hur långsamt det verkligen går. Han är noggrann och snusar sig fram som en liten dammsugare men tempot måste upp. Förmodar (hoppas) att det kommer när han blir säkrare men i det här tempot kommer vi aldrig längre än till appellen…

Får försöka hålla emot ännu mer i linan för att bygga upp tempot på kampen. Det är dock svårt att veta hur mycket man ska hålla när man är van vid schäferfart och schäferstyrka.

• Han äter. Och inte bara korv. *grrr* Åkern kryllar naturligtvis av rådjursskit och han tar sig en tugga med jämna mellanrum. Vågar inte ryta i för mycket för att han inte ska tappa spårmotivationen… Vet inte riktigt vad jag ska hitta på för att få honom mer motiverad. Matskål i slutet kanske? Men då springer han förmodligen förbi varenda pinne… Vill ha fokus på pinnarna och att ”maten” kommer i samband med dom. *kliar mig i huvudet*

Iza är ju också pigg på att äta i spåret men hon har aldrig tappat fokus utan hela tiden vetat vad hon egentligen skulle göra. Karlsson blir liksom lite som Ferdinand när han hittar en härlig hög…

Hoppas jag hinner med en repris på detta imorgon. Om inte annat blir det i helgen!

…efter att ha lekt crackförgiftad bålgeting på en normal promenad. 🙂

Detta evinnerliga bäddande, han beter sig som den värsta skendräktiga tik. Iza vill ha släta ”lakan” men det vill INTE Karlsson… Gissa vem som vinner? 

Här har han på något mirakulöst sätt lyckats förflytta sig till arbetsrummet och, självklart, bäddat lika fint (?) där! 

Idag bestämde jag mig för att ta en, förhoppningsvis, lugnare runda. Det går förbi rottis-stället men man ser i ganska god tid om ”alla” bilar är borta och är dom det bör det inte finnas några hundar ute. Det var lugnt på tomten så vi kunde fortsätta som planerat. Nackdelen med denna runda är att man till stor del går i ganska tät skog = skugga. Djävulsrundan går till större delen i öppen terräng med sol, vilket uppskattas, särskilt så här års. Men trots allt var det ganska skönt med lugnet som råder på den rundan så det fick uppväga solbristen.

Så här såg det ut i slutet av promenaden när K slutat fara omkring som en bålgeting på crack. 🙂

Visst syns det att det är lillebror och storasyster? (mobilbild)

Gårdagens träning på klubben förflöt ganska väl. Enda smolket var att Karlsson helt plötsligt förträngt betydelsen av ordet ”ligg”. ”Ligg kvar” ingick inte heller i vokabulären?! OK, han låg en stund men när han tröttnade reste han sig och gjorde något annat. Inte bra! Det slutade med att jag fick ta till basrösten och tala om vad som gällde. Öronen krullade sig men – han låg. Det är nog dags att börja ställa lite krav när han tramsar på det viset för det var bara rent och skärt trams! Han är ju faktiskt stor pojke nu, även om matte har lite svårt att inse det med tanke på hans storlek. Annars skötte han sig fint så vi hade massor av skoj också. Och öronen rätade ut sig nästan genast. 🙂

Undrar om ”våra” skator har bygglov för sin 1,5-plansvilla på 5 rum och kök  + garage? Jösses vad de sliter varje vår för att få ordning på sitt bo. När jag sitter hemma och jobbar har jag perfekt utsikt över byggarbetsplatsen och det är riktigt intressant. Och vilka optimister de är ibland! De tar tag i smärre träd (nåja) och försöker släpa upp i tallen. Ibland går det, ibland går det inte… Men ihärdiga är dom. 🙂

Jag upphör aldrig att förvånas över hur folk uttrycker sig när de annonserar. Nu pratar vi alltså inte Blocket-annonser, dom går bort, men t ex denna. Jag må vara yrkesskadad (stor del av mitt jobb går ut på copy, dvs skriva säljande texter), men annonserar man på en sida med uteslutande hundfolk så borde man kanske förstå att folk åtminstone vill veta namn på föräldradjuren till kullen? Ett minimikrav liksom…

Ett annat intressant exempel hittade jag i Borås Tidning idag. Kommer inte ihåg exakt vad det stod men det gällde en borttappad hund. Enda upplysningen var att det var en tik… och platsen där den försvunnit. Hade nog inte kostat så många kronor till att skriva vilken ras det var?

Eller när man ser annonser om ”blandrasvalpar” men man underlåter att skriva vilken blandning det är. Det är onekligen viss skillnad om det är Grand Danois/New Foundland eller Yorkshireterrier/Chihuahua.

Jag skulle vara fullständigt hopplös som radannons-säljare på en dagstidning. Ändlösa diskussioner med kunderna om formuleringen av annonsen kanske inte skulle uppskattas i alla led?

…om hur det såg ut den 23:e mars förra året! Bara för att ni (och jag) ska uppskatta det underbara vårvädret lite extra. 🙂 Kolla även här, den 25:e mars!

Jag vet, det är inte exakt ett år sedan, men nästan.

Dagens vårtecken (som jag glömde i förra inlägget):
Myrstackarna kryllar. Av myror.

Idag blev det åter djävulsrundan på lunchpromenaden. Hade ett stilla hopp om att husse och matte till den gigantiska hundflocken skulle befinna sig på någon form av jobb och att hundarna därmed skulle vara inomhus.

Jag trodde fel.

Naturligtvis var det en hel hög hysteriska hundar ute i trädgården.

Men…

…matte var också ute. Eller… hon gick ut och tittade vad som hände.

Sen gick hon in igen!

Inte minsta försök till att få tyst på, eller samla ihop, hundarna. Det hade förmodligen inte varit en genomförbar uppgift men jag hade uppskattat om hon åtminstone försökt. Inte bara skitit i det!!!

Innan husse och hundarna blev attackerade av hela flocken var det inget större problem att ta sig förbi där. Iza var naturligtvis nyfiken men fullt hanter- och kontaktbar och då hetsade inte Karlsson upp sig heller. Numera har hon alla taggarna ute och fullt beredd på att försvara sig om historien skulle upprepa sig och överför självklart detta på lillebror som tycker hela situationen är tämligen läskig. *suck*

När Karlsson blir stor ska han bli riesenschnauzer.

Som kör sök!

Det bestämde han på stående fot (eller snarare studsande tass) när han såg Fibi köra demo-sök bland klippblocken i skogen vid klubben. Det var barnförevisning ikväll igen och den här gången fick K nöja sig med att vara åskådare vilket var oerhört frustrerande tyckte han. Och det hördes. Fibi är ju inte den lättstörda typen utan jobbade på bra trots Karlssons illvrål i bakgrunden. Alla ”borttappade” barn bärgades tillbaks till stigen i god ordning

Jag tror säkert att Karlsson skulle bli en bra sökhund. I det här fallet hänger det nog mest på matten som iofs tycker att det verkar roligt men har lite svårt att binda upp sig för heldagslånga träningspass en gång i veckan. Spåret passar nog mig bättre. Där kan man ju faktiskt köra alldeles ensam om andan faller på. Även om inte andan fallit på träningskompisarna samtidigt…

Det var även agilityförevisning vilket var mycket uppskattat. Pricken över i var när barnen fick köra ett par av demo-hundarna alldeles själva. På en enklare bana självklart men det gick över (min) förväntan.

Nu är barnen lyckligt avtackade. Samtliga har vinkat adjö till K och de andra demojyckarna och några av dem fick även en avskedspuss av Karlsson. 🙂

Hann även med att köra ett litet lydnadspass med Karlsson som höll på att krypa  ur skinnet av att bara titta på när andra gjorde saker. Vi fick även till en budföring med svenska mästaren i sök från 2004 som för ovanlighetens skull befann sig på klubben. Nu tror jag iofs inte att Karlsson hade riktigt klart för sig hur väl meriterad mottagaren var (och dessutom i hans nya favoritgren) men han skötte sig ändå ganska bra. Något förvånande var dock det avskedsskall han gav när han lämnade mottagaren. Han sprang ett par meter mot mig, tvärvände och skällde till på mottagaren, och fortsatte sedan till mig efter en liten muntlig påminnelse. Förmodligen misstänkte han att det fanns mer godis att hämta, gömt i någon ficka… 😉

Nu sover han faktiskt ovanligt gott för att vara den här tiden på kvällen.

Igår kväll fick Karlsson vara hemma och underhålla husse medan jag och Iza gav oss ut på galej. Galejen bestod i detta fall av lydnadsträning, uppletande och simning. Gänget som kör framåtsändande varannan måndag har bestämt att nu när kvällarna blir ljusare ska vi köra uppletande övriga måndagar. Detta uppskattas verkligen eftersom vi verkligen behöver träna på detta men jag är oerhört dålig på att göra det på egen hand med Iza.

Nåväl, först blev det ett litet lydnadspass med fokus på inkallning med ställande. Körde med boll bakom och då är det ganska hyfsat men det hjälper förmodligen inte på tävling för då finns det ju ingen boll… *suck*

Uppletandet gick ”sådär”. Vi vallade tre korridorer men jag valde att bara använda två parallella och bara lägga ett föremål längst ut. Det är ju där vi har problemet. När hon väl hämtat in det som ligger längst ut tycker hon att resten måste ligga närmare och tassar omkring och letar lite halvslött. Vet inte vilket kardinalfel jag gjort i inlärningen för detta är något som kommit på senare tid…? Har väl mina teorier men orkar/hinner inte redogöra för dom här. Nu gjorde vi så att hon fick hämta in de  båda föremålen, vilket hon gjorde kanonfint, sen gick vi undan medan nya föremål lades ut i samma korridorer, också längst ut. Första korridoren gick överraskande bra men när det var dags för den andra… nä! Det slutade med att jag i princip fick ”jaga” ut henne och se, då hittade hon det föremålet också och jag tror faktiskt att det gick upp ett litet Liljeholmens?! Kan jag kanske ha hittat rätt medicin? Idealet är naturligtvis att ha 4-6 parallella korridorer men terrängen tillät inte detta igår. Jag tror dock ändå att det var en bra övning för henne.

Efter detta bar det iväg till simmet och sen tror jag faktiskt hon var ganska nöjd. Ikväll ska jag och K iväg och vara ”sociala” igen. Eller åtminstone K får vara social medan jag fotar lite till klubbtidningen och förevigar dessa barnträffar.

Jag matar inte småfåglarna på vintern. Anledningen är att katter gillar småfåglar och jag vill inte ha fler än nödvändig av grannarnas katter på tomten. Dom kommer ändå, utan den extra dragningskraften. Istället kompenserar jag fåglarna med byggnadsmaterial till deras bon. Idag har det varit riklig utdelning i hundhårslotteriet. Eller egentligen började det redan igår. Jag har ett ganska stort antal hundfällar. De används och läggs på hög och så tar jag en dag då och då med enbart tvätt av hundfällar. Man får ju sanera tvättmaskinen efteråt… Först borstar jag dom rejält med en stålkarda och oj vad hår det blir! Men nu har jag 8 rentvättade fällar i en stor säck så nu ska vi nog klara oss ett tag. Byggmaterialförrådet späddes på under eftermiddagen när jag trimmade barktrollet. Med tanke på det underbara vädret så gjordes det naturligtvis utomhus och det blev också en hel del. Uppskattningsvis räcker väl dagens pälsproduktion till sådär 8 normala tvårummare i småfågelbranschen.

Idag har Karlsson även fått ett spår. För första gången provade vi på ängsspår på ”vår” åker där jag började spåret och gick i ca 200 meter innan jag vinklade in i skogen. För säkerhets skull hade jag ”snitslat” med några korvbitar i början, mitten och slutet av åkerdelen. Och jösses vad han spårade! Han gick som den värsta IPO-hund och att det var nytt (och svårare) underlag märktes inte det minsta. Jag var mycket imponerad. Men när vi kom in i skogen var han nog lite trött, eller blev åtminstone efter en stund, så då blev det lite ofokuserat igen. Men han markerade åtminstone alla pinnar även om han oftast inte apporterade dom utan viss övertalning.

Efter det blev det promenad. Idag delade jag och husse på oss och jag och K tog ”djävulsrundan”. Ville gå den med honom ensam för att lite bättre kunna hantera honom när vi passerade de olika stressplatserna. I stort sett gick det bra men när vi kom till hundstället så var nog alla 22 hundarna ute trägården, eller åtminstone 18 av dem. Jösses vad de vrålade! Avundas inte deras närmaste grannar. Hundarna hörs t o m hem till oss, 1 km bort! Här varvade han naturligtvis upp en del vilket inte var så konstigt.

När vi kom hem var det i stort sett raka spåret upp på trimbordet. Behöver jag tillägga att han sover gott nu? Och jag är inte heller världens piggaste…

Mitt i alltihop hann jag även med att reta igång pigmentet lite. Satte mig en timme i vår underbara solhörna, där det var ca 23° varmt, och solade väl utvalda delar av det grönbleka vinterskinnet. Det var underbart skönt och jag t o m somnade vilket inte hör till vanligheterna.

I övrigt har dagen genomsyrats av ständigt återkommande: -VA! Är klockan redan tolv? –VA! Är klockan redan fem? VA! Är klockan redan…
Det är den berömda sommartiden som jag älskar men som ofelbart stökar till det lite första dagen. Den där borttappade timmen är liksom verkligen borta!

Avslutar med några nytagna bilder på mitt alldeles egna barktroll! 🙂

Han var inte så pigg på att vara fotomodell idag så det blev som det blev.

Man kan undra om han också försöker reta igång pigmentet? Det ser åtminstone ut som om han solar näsan. 🙂

…och öppnar man struten så tittar han ut!

Den här gången var det (naturligtvis) Karlsson som var nyfiken och struten var = pannrummet.

Jag hade varit inne och fixat lite tvätt och gick sen och satte mig framför TV:n. Iza låg i sin fåtölj och eftersom K inte syntes till tog jag för givet att han låg i bia-bädden i hallen vilket han ibland väljer att göra. Efter en dryg halvtimme reser jag mig igen för att gå på toaletten och då följer Iza med. Hon visar ett oväntat intresse för pannrumsdörren och vem tittar ut därifrån när jag öppnar dörren? 🙂

Den officiella invigningen förrättades av Karlsson som började dagen med att, mycket fundersamt, gå ut på gräsmattan och nosa på en krokus som, helt oplanerat, hade lyckats sticka upp näsan just där? När han nosat färdigt bestämde han sig för att den förmodligen stod just där för att just han skulle kunna kissa på den. Och det gjorde han! Då kan man väl med gott samvete säga att det är vår på riktigt?

Vädret har varit ljuvligt hela dagen med strålande sol. Lite blåsigt men ganska behagliga vindar. Förmiddagen tillbringades, tyvärr, med uträttande av diverse ärenden i stan. När jag kom hem blev det hundpromenad tillsammans med husse. Han skulle visa mig en ny väg han hittat. Det kanske framgår att vi nu är hyfsat desperata efter lugna promenadvägar där man slipper bli antastad av diverse tamdjur? Nåväl, de som läst här ett tag har nog förstått att vi bor ganska högt. T o m bilvägen brukar avskräcka de flesta, åtminstone vintertid. Vägen går liksom i en stor båge utmed bergssidan för att kompensera lutning men idag tog vi ”fågelvägen”. Dvs raka spåret uppför berget. På en gammal traktorväg! Det var INTE lättgått kan jag meddela. Stundtas sprutade mjölksyran ur öronen men vi kom iaf hem till sist. Man skulle ju kunna välja att gå den vägen ner istället, vilket husse tidigare gjort, men jag föredrar nog faktiskt uppåt! Dels är man då i slutet av promenaden vilket gör att hundarna är lite lugnare, dels gillar jag ju inte nedförsbackar som jag redogjorde för här om dagen. 😉 Uppåt får det bli!

Hade vissa planer på att åka till klubben på eftermiddagen och träna men jag la dom planerna åt sidan och gjorde en liten insats i vår mycket eftersatta trägård istället. Krattade ihop ett hyfsat stort antal högar med löv, gamla växter, grenar och kottar. Högarna ligger kvar för att husse ska ha lite dagen-efter-terapi i morgon. Han är ute på galej ikväll så det kan vara en lagom avancerad sysselsättning för honom när han vaknar till liv fram på dagen. 😛

Och i natt blir det sommartid. Yabba dabba dooooo!!! Jag kommer vara jättetrött på mornarna i någon vecka men det är det värt. 🙂

Dagens vårtecken
• Karlsson kissat på krokus
• Hundpromenad utan jacka, endast fleecetröja behövdes, och t o m det var för varm stundtals

Vill vara hemma på fredagkvällar, vill inte gå bort. Igår var det påbjudet släktfödelsedagskalas (B:s syster) så det var bara att foga sig. Men hur kul är det när man inte äter kolhydrater eller sötsaker och inte dricker kaffe och det som serveras är smörgåstårta, vanlig tårta, läsk och kaffe? Snodde ett par skinkskivor och några räkor från B:s smörgåstårta och drack kranvatten… Blev lite tjurig på att ingen ens fattade att jag nog skulle vilja ha en kopp te (de VET att jag inte dricker kaffe!) så jag sa inget. Barnslig? Vem? Jag?

Sen blev jag ännu mer irriterad på att Erica Johansson åkte ur Let’s Dance. Vafalls? Hon var en klart värdig finalist, och vinnare!

Den här gången är det Agnetha som utmanar.

Regler: Varje spelare börjar med att skriva sex underliga/egendomliga saker om sig själv. Bloggare som blir “tagna” ska skriva sex saker om sig själv i sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet. Till slut väljer bloggaren sex nya bloggare och gör en lista av deras namn. Efter det är gjort skriver han eller hon en kommentar i deras bloggar för att låta dem veta att de har blivit “tagna” och att de ska läsa ens egen blogg för mer information.

1. Jag suger i mig dialekter som en svamp.
Räcker med att jag vistas en vecka på någon ort med lite udda dialekt så konverterar jag. Börjar nästan tänka och drömma på den nya dialekten och råkar jag yttra något blir det nästan pinsamt för folk tror att jag driver med dom! Vågar inte tänka på hur jag skulle låta efter en vecka i Skåne? Förmodligen ungefär som Jonas Bergkvist, ishockeyspelaren… Mitt ”språköra” ledde till en 5:a i franska på högstadiet för att jag hade så fint uttal! Att jag inte begrep vad jag uttalade lyckades aldrig läraren genomskåda. 🙂

2. Jag måste ha två (eller tre).
När jag köper något nytt så måste jag ofta ha två, och ibland tre. Det kan vara skålar, burkar, byxor, tröjor, krukväxter etc. OK det är inte alltid så, men irriterande ofta.

3. Jag lånar inte böcker, jag köper.
Har ett nästan oemotståndligt behov av att äga de böcker jag läser. Någon enstaka gång lånar jag privat men biblioteket har jag inte utnyttjat på de sista 30 åren eller nå’t. Har även oerhört svårt att skiljas från mina böcker. Rensade ut massor ur bokhyllan för ett drygt år sedan men de är ”mellanlagrade” så länge, på väg till Myrorna…?

4. När jag var i 18-årsåldern drömde jag om en karriär som disc-jockey.
Jobbade på ett diskotek med andra arbetsuppgifter men fick tips, råd och lite prao och pepping hos de ambulerande disc-jockeys som besökte stället. Extraknäckade också lite i branschen. Med facit i hand ska jag nog vara glad att det inte blev yrkesvalet. 😉 Dock skulle det vara roligt att t ex sätta samman spellistor för radio eller nå’t i den stilen.

5. Hundarna måste vara lika.
Ja själva utseendet går ju inte att göra så mycket åt, även om de är väldigt lika i färgerna, men de saker jag köper ska helst vara lika. Dvs halsband, koppel, spårselar, tjänstetecken etc. Tur att jag inte har barn, och jättetur att jag inte har tvillingar…

6. Jag hatar nedförsbackar
I synnerhet i oländig terräng med en galen spårhund i täten. OK, det kanske inte är så många som älskar nedförsbackar just i den situationen men även alldeles på egen tass kan jag bli smått panikslagen och nästan få tårar i ögonen när jag ska ta mig ner. Rädd för att ramla förmodligen…

Så ska man skicka detta vidare då. Undrar vilka som står ut med en utmaning till? Jag chansar på följande:
Bibbi, Jessika, Pernilla, Mysla, Anna och Nina.