Månad: april 2007

En liten del av mitt jobb är att bläddra igenom mängder av offerter från våra leverantörer i Asien och välja ut vad vi ska beställa prover på för att eventuellt ta med i katalogen.

Det är mycket, väldigt mycket, som vi INTE beställer…

De hittills mest fascinerande exemplen i dagens högar är följande:

1. Ett set med tre tumvantar. För nykära som bara måste hålla varandra i handen, med hudkontakt. Då kan de använda den tredje, gemensamma vanten, med två ”ingångshål”. Någon som känner ett oemotståndligt behov av en sådan vante?

Näää, trodde väl inte det. 🙂

2. En toalettpappersrulle med en oändlig räcka av sudoku…

Va? Ingen som ville ha en sådan heller?

Idag är det ”jobba-på-jobbet”-dag. Detta insåg Iza naturligtvis och låg i sin bädd i hallen och tjurade. När det var dags för sista kissningen innan min avfärd ropade jag på henne från köksdörren.

– Iza!

Ingen hund kom. Då tog jag till tjuvknepet, eftersom jag hade lite bråttom, och ropade:

– Karlsson!

Då kom hon tassande! Eftersom Karlsson hade lämnat huset för länge sedan tillsammans med husse såg hon minst sagt fundersam ut men hennes nyfikenhet tog överhanden. 🙂

Det är kul med kommentarer när man bloggar, att få lite respons på det man skriver. Vissa av mina läsare är jätteduktiga på att ge livstecken ifrån sig men det stora flertalet (av statistiken att döma) gör det inte. Om man inte bloggar själv så kanske man inte förstår värdet av det? Det gjorde jag inte själv innan jag började blogga.

Hur som helst, det vore roligt att höra av er! Det finns uppenbarligen några mycket trogna läsare som jag är nyfiken på. Och vill man vara anonym kan man alltid använda gästboken. Om ni inte vet hur man gör när man kommenterar kommer här en snabblektion;

Under varje inlägg finns nedanstående text. Om man klickar där så får man upp några trevliga små fält som man kan fylla i. 😉 Och har man inte en kommentar till ett särskilt inlägg så kan man skriva i gästboken. Länk finns i högermarginalen. Lycka till! 🙂

Rubriken är även en boktitel om jag inte missminner mig. Boken är författad av Joseph Heller. Det är dock inte någon bokrecension jag ska presentera utan ett betydligt mer egocentrerat tema.

Dagens lunchpromenad började precis som vanligt. I totalt kaos. Men när vi väl gjort entré i skogen och Karlsson kopplades loss så hände – ingenting?! Det vanliga stolla-idiot-rycket uteblev och han travade iväg lite försynt på skogsvägen och nosade i dikeskanten. Blev nästan lite orolig men i övrigt var han som vanligt och lite senare fick han ett liiitet ryck. I det stora hela var han väldigt lyhörd och lydig hela tiden och höll sig närmare än vanligt. I förra veckan var det någon dag han gjorde lite för långa utflykter för min smak och dessutom hade han Stimorol eller nå’t liknande i öronen. Idag var det dock raka motsatsen som sagt. Det tackar vi för och hoppas att det håller i sig.

Igår var det vaccinationskväll.

För katter.

På Blå Stjärnan.

Och så var det jag och Iza då… De första två katterna, eller snarare kattburarna, mötte vi  redan på parkeringen.  Åsynen av en kattbur får igång ALLA sinnen på Iza och hon varvar upp i rekordfart. Misstänker att det inte spelar någon större roll om det verkligen är en katt i buren eller inte. Bara hoppet räcker liksom…

I väntrummet satt det ett mycket ledset sällskap i ena änden och de såg onekligen ut att behöva vara ifred. Därför trängde vi ihop oss, jag, Iza och kattburar med ägare, i andra änden. Iza spelade ut hela registret av rynkade pannor, huvud på sned, förtvivlade gnällanden och tjutanden. Hon var riktigt pinsam mellan varven men kattägarna tog det med fattning och hon charmade dom rejält i all sin stökighet. När hon väl vant sig vid dessa katt(burar) kom nästa… Till sist var Iza så upphetsad att hon bara skakade. *suck*

Dessutom fick vi vänta extra länge pga ett akutfall (det ledsna sällskapet).

Ska försöka undvika kattvaccinationskvällarna i fortsättningen…

I övrigt tillbringades gårdagskvällen på nio-årskalas. Ganska mycket folk var det, utspridda på diverse ställen. När födelsedagsbarnet satte sig vid ”vårt” bord kommenterade jag detta; att vi fick äran att sitta vid samma bord som han. Och vad säger ungen? – Ja, jag sätter mig hos dom som gett de bästa presenterna!

Den ungen vet hur en slipsten ska dras och hur man charmar en ”plastmoster”. 🙂

Det var lite trögt i starten idag. Även om det mesta av snön som kom igår kväll hade försvunnit i morse så fortsatte det att snöa. Egentligen var det nog mer duggregn, men i fast form. Suget att ge sig ut och göra något vettigt med hundarna ville inte riktigt infinna sig men till sist så…

Det blev tre spår till Karlsson. Ca 100 meter/styck med snör-apport i slutet. Efter varje pinne selade jag av och tog en omväg innan jag släppte på spåret igen. Det gick faktiskt riktigt bra! Efter varje snör-apport hade jag lagt en extra apport efter ca 10 meter, OM han skulle gå över den första. De två första nöd-apporterna fick bli liggande i skogen men efter det tredje spåret kopplade jag loss. Och vad gör den lilla terriern? Jo, han fortsätter spåret i full galopp och gör sedan en tvärbromsning och en volt i luften när han får vittring på nödapporten!!! Yesss! Det var sååå snyggt! Och belöningen blev naturligtvis därefter. 🙂

Sedan blev det en aktivitetspromenad med fokus på ”ligg” (i alla möjliga situationer) och ”stanna” (i alla möjliga situationer). Han var hyfsat skärpt en stor del av promenaden och lär följdaktligen sova gott ikväll. 🙂

Borderterrier är en engelsk ras. Då får det väl anses som ganska exeptionellt när Southern Border Terrier Club måste hämtar bilder i Sverige för att illustrera sin hemsida? På startsidan ser man Karlssons halvsyster Manda som blev Årets Border förra året. Och på den här sidan (vid regel 9) ser man Karlsson i full galopp i snön. Dom kanske tyckte det var lite exotiskt? 🙂

Jag har klippt Karlsson i pulpan. På höger framtass! Denna tass som han, av någon outgrundlig anledning, är hysteriskt rädd om. Det lär ju inte bli enklare nästa gång det är dags…

Det blödde bara yttepyttelite men han betedde sig självklart som om vi försökt ta livet av honom *suck*.

Blev uppmanad av Mysla att besvara dessa frågor så då gör jag väl det. 😉

1. Hur länge har du bloggat?
Sedan 1 januari 2006. Tyckte det var ett bra sätt att inleda det nya året och eftersom det var valp ”på gång” kändes det som om jag skulle få en hel del att skriva om.

2. Hur såg din bild av bloggar och bloggare ut innan du själv började blogga?
Bild och bild… vet inte om jag hade någon direkt bild. De bloggar jag läst var mestadels ganska opretentiösa, skrivna av vanliga människor. Politikerbloggar och kändisbloggar har aldrig tilltalat mig speciellt.

3. Vilken var den första blogg du förälskade dig i?
Mårr, CP-pappan och Sanna M
Bloggar med självdistans och ett härligt, lite skruvat språk som jag uppskattar.

4. Hur känner du nu inför dina allra första blogginlägg?
Inget speciellt. De skiljer sig nog inte så mycket från idag tror jag.

5. Hur många bloggar återvänder du till regelbundet?
Dagligen; ett 10-tal, och ytterligare  några lite mer sporadiskt, mest beroende på att jag vet att de inte uppdateras speciellt ofta.

6. Hur många procent av de bloggar du läser är dagboksbloggar och inte ämnesbloggar (som t.ex. teknik- eller modebloggar och politiska bloggar)?
100% dagboksbloggar. Om man nu inte räknar alla dagboksbloggar som handlar om hund som ämnesbloggar. 😉

7. Nämn en bloggare som verkar vara väldigt, enormt jätteolik dig, vars blogg du tycker om.
Kaia.

8. Nämn en bloggare som verkar lik dig, vars blogg du tycker om.
Bibbi

9. Vad tycker dina närmaste om att du bloggar?
Sambon tycker det är megafånigt. (Jaha, så nu kan hela vääärlden läsa då…?!) Pappa tycker det är jätteroligt och läser varje dag. Det är på den nivån så vi vet knappt vad vi ska prata om i telefonen numera… I övrigt tror jag inte ”mina  närmaste” vet om att jag bloggar. Om mamma hade dator skulle hon säkert också läsa och tycka det var roligt.

10. Tycker folk som känner dig att du är dig själv i din blogg?
Vet ej men det tror jag nog.

11. Har du hittat en fungerande gräns för hur privat du vill vara i din blogg?
Ja det tror jag. Det känns ganska bra.
12. Nämn några saker som du aldrig bloggar om och anledningen till det.
Personliga problem och konflikter hemma t ex. Finns ingen anledning att lämna ut mej själv och andra på det viset eftersom jag inte är speciellt anonym i mitt bloggande.

13. I vilken utsträckning bloggar du för att få bekräftelse?
Huvudorsaken är nog att jag gillar att skriva samt att jag ville dokumentera livet med den nya hunden. Skriver mycket i mitt jobb men då är det uteslutande säljande texter vilket ibland står mig upp i halsen så därför är det skönt att skriva bara för sin egen skull. Men bekräftelse… visst. Börjar det glesna mellan kommentarerna känns det trist för då får man ju inte bekräftelse.

14. Tror du att man kan lära känna en person genom att läsa hennes/hans blogg?
Delvis. Men det är nog få som lämnar ut ALLT  i en blogg även om vissa är väldigt öppna.

15. Har du träffat folk IRL (in real life) efter att ha fått kontakt med dem via bloggen?
Ja.
16. Kan det vara “skadligt” att blogga?
Det beror nog på hur, och om vad, man bloggar. Själv håller jag det hela ganska neutralt. Däremot är det beroendeframkallande… Och det kanske är skadligt? 🙂

17. Har du blivit sårad av någonting som skrivits till eller om dig i kommentarer eller i andra bloggar? Hur har du hanterat detta i så fall?
Nej. Som sagt, håller mig ganska neutral och är inte ute efter att provocera.

18. Har du skrivit saker du ångrar i din egen eller andras bloggar?
Nej. Har passerat det impulsiva stadiet och tänker efter både en och två gånger innan jag klickar på ”skicka”.

19. Har ditt bloggande några nackdelar?
Det skulle väl vara att jag får lite dåligt samvete om jag inte uppdaterar någon dag.

20. Bloggar du om två år? I så fall: är ditt bloggande annorlunda då?
Det tror jag att jag gör, och i så fall är det nog ingen större skillnad mot idag.

21. Har bloggarna någon inverkan på vår kultur?
Det vore konstigt om det INTE hade det?

22. Vad har bloggskrivandet betytt för dig?
Att jag fått kontakt med en del människor jag säkert inte ”hittat” annars samt att jag dokumenterat mitt ”hundliv” ganska väl. Jag håller t o m på att skriva ut alla min blogginlägg men det tar ett tag… Kul att gå tillbaka och läsa i om några år kanske?

23. Vad har bloggläsandet betytt för dig?
Se första meningen ovan samt att man får en (begränsad) inblick i människors vardag.

Jag utmanar ingen denna gång men är någon sugen på att dokumentera sina tankar om bloggandet så varsågod!

Då var vi hemma igen efter några intensiva Skånedagar. I torsdags eftermiddag bar det iväg söderut med Kullaberg och Mölle-Hässle camping som mål. När vi kom fram visade det sig att det var fler än vi som kommit på samma idé… En natt fanns det plats! Klockan var så mycket så vi bestämde oss för att ta den natten och sedan dra vidare. Dagen efter visade det sig dock att folk som bokat inte dykt upp så vi kunde stanna kvar efter att vi flyttat en bit.

Fredagens förmiddag ägnades åt en tur till Kullens fyr. Solen sken men det var ganska kallt och blåsigt. Utsikten var självklart fascinerande tyckte såväl två- som fyrbeningar.

Kommer man från Öresunds kennel så måste man ju kolla in Öresund – noga!

Iza är född i Nyhamnsläge, endast några kilometer från Kullens fyr så det var egentligen ännu mer hennes hemtrakter. Idag, söndag, är det dessutom EXAKT 7 år sedan vi hämtade hem den lilla trollungen!

Därefter åkte vi, utan att ha förvarnat, in till Izas uppfödare och hann fånga dom i farten. De var på väg till Norrköping för att tävla i påsksmällen så det blev en kort träff. Ändå kul att ses och de såg, milt uttryckt, överraskade ut.

Eftermiddagen ägnades åt en tur på Kullabergs strövområde. Och varför ska man hålla sig på de utmärkta vandrigslederna när det går att improvisera. Första impulsen till improvisationen kom från husse men jag misstänker att han ångrade sig en och annan gång. Men mitt lokalsinne stod mig bi även den här gången och vi hittade hem. 🙂

Just precis så här trötta blir man efter att ha letat efter Kullamannen (och påskkärringar) på Kullaberg.

På lördagen blev det en härlig långpromenad utmed havet, företrädesvis med vinden i ryggen och solen i ansiktet. Hela helgen har det varit bitande kallt och riktigt blåsigt.

Fram på eftermiddagen bar det iväg mot Malmö för påskbesök hos K:s uppfödare, Öresunds kennel. Att detta sammanföll med att Elfsborg och Malmö spelade fotboll (på TV) var en lycklig slump – för husse. Jag och Karin pratade hund, tittade på valpar och tittade på busande bt medan hussarna samsades framför TV:n.

Karlsson fick busa rejält med tre av familjens fyra tikar. Den fjärde, Yla, hade säkert också gärna busat men det tanke på att hon är nybliven mor (5 dygn tidigare) fick hon hålla sig i skinnet. Hon såg dock mycket positivt på mänskliga besök i barnkammaren och visade stolt upp sin ”whisky-kull”. Fyra små hjälplösa varelser som ändå hade full koll på var mat och värme fanns. Fascinerande att se hur de söker sig rätt i tillvaron trots avsaknaden av ögon. De kommer säkert växa upp till alldeles bedårande individer. De har åtminstone en alldeles bedårande charmig mor att brås på. 🙂

Stolt Yla med sin fyra små rått… nej förlåt, valpar.

Karlsson fick först busa av sig rejält med sin mamma, Lucia.

Dom sprang, och dom sprang, och dom sprang…

…och brottades lite, och sprang en sväng igen.

Hjärtans roligt hade dom i den inhägnade trädgården.

Kolla stilen! (Detalj av Karlsson från bilden ovan).

Och så sprang dom ett varv igen…

…och det var inte alltid kameran (eller fotografen?) hängde med.

Och så kramas man lite… eller?

Time out!
Kolla mamma Lucias tunga! Ingen tvekan vem K ärvt sin tunga ifrån…

Han fick sig även ett race med halvsyster Manda. Förra gången var hon ”höggravid” så det var ingen större fart på henne. Nu var hon dock fit for fight igen.

”Kom igen då syrran!”

Familjens minsting Mercedes var lite blyg för farbror Karlsson till att börja med men det lossnade så småningom även om det inte fastnade på bild.

Söt som socker var hon naturligtvis, 7 månader gammal!

Resten av kvällen tassade Karlsson runt som en riktig tupp i hönsgården. Alla tjejerna tog hans närvaro med ro trots att han demolerade deras leksaker på löpande band. Efter en riktigt god påskmiddag bar det iväg norrut igen, tillbaks till campingen med en trött borderterrier i bagaget. Iza som tillbringat större delen av kvällen i bilen tyckte nog också det var skönt att komma hem.

Idag bar det iväg hemåt igen eftersom SMHI hotat med snö och husse fortfarande har jour. Egentligen hade vi tänkt stanna till imorgon men det är inte alltid det blir som man har tänkt sig. Och mycket riktigt, i samma sekund vi klev ur bilen hemma på gården började de första små flingorna singla ned!

Sammanfattning;

• Två personer och två hundar i en husvagn utan förtält är lite… trångt! Förtältet är jobbigt att få upp men helt klart värt guld när det väl är på plats.

• Husvagnslivet ÄR trevligare när det är varmt och behagligt ute och någon vintercampare kommer jag aldrig att bli.

• Ska man campa den här årstiden med mörka, kalla kvällar krävs en TV. Vilket vi hade. Dock gick det endast att titta på hyrd DVD eftersom TV-antennen vägrade samarbeta med digitalboxen. Ny TV-antenn ska dit inom kort.

• Skåne är mysigt men jag hoppas på lite varmare väder nästa gång.

…eller nå’t? Karlsson var lite morgontrött och inte alls på humör för en fotosession. Detta var det bästa vi lyckades åstadkomma. Hur många dåliga bilder det blev ska jag inte tala om. 😉

Nu fortskrider husvagnspackningen. Hur många fleecetröjor kan man tänkas göra åt på tre dagar?

Hur som helst… Ha en riktigt underbar påsk och må solen skina på er och vindarna sluta blåsa! Om ett par timmar åker vi mot Blåkulla. Eller var det kanske Kullaberg? 🙂

Igår kväll fick Karlsson följa med till klubben. Eftersom jag skulle vara ansvarig för den gemensamma träningen hann jag inte med mer än en egen hund. Vårt stora konfliktområde just nu är huruvida lagd hund ligger – eller inte. Det lilla barktrollet har uppenbarligen fått för sig att detta är någon form av frivilligverksamhet?! Han ligger ett tag men helt plötsligt får han för sig att han ska göra något annat – och reser sig. Och fort går det! När en schäfer (t ex) ska resa sig så ser man ju liksom signalerna en stund innan. Men eftersom benlängden på terriern är av en helt annan (kortare) dimension så går det liksom fortare… Det är inte det att han rusar iväg till någon annan hund utan helt plötsligt står han bara upp?! Antingen smyger han till mig eller också går han iväg någon meter och börjar nosa. Nåväl, vi vet åtminstone vad vi ska träna intensivt på närmaste tiden.

Det blev ”skottlossning” på klubben igår kväll också till min stora lycka. Inte i samma vilda västern-omfattning som i måndags men det var nog åtminstone 8-10 skott. Karlsson agerade som om han vore i det närmaste döv. Ingen reaktion alls. Skönt. Framför allt med tanke på att vi nu fått datum för MH. 22/4  är det dags. Jag är inte nervös men däremot oerhört nyfiken på hur han ska lösa det?

Idag kom Vi i villa i brevlådan. På baksidan finns en helsidesannons som förhoppningsvis är skapade av hyfsat proffessionella människor. Rubriken i annonsen är:

Woods. Bästa luftavfuktaren mot fukt.

En stilla undran; finns det luftavfuktare mot något annat än fukt? Och i så fall vad? Förslag, någon?

*********************

Korrigering; tidningen var Villamagasinet och det stod ”Bästa avfuktarna mot fukt”. Dock lika irriterande som den första varianten. Dessutom, om man har minsta kunskaper om marknadsföring så passar man sig oerhört noga för termer som ”bästa”, ”största”, ”billigaste” osv. Ska man använda dessa termer ska man ha extremt torrt på fötterna…

Igår kväll var det framåtsändandeträning på klubben. Därför hade jag bara tagit med mig Iza vilket jag ångrade bittert. Ja jag ångrade alltså inte att Iza var med, men jag ångrade att inte Karlsson var med OCKSÅ. Det visade sig nämligen att det skulle skjutas. Och det sköts! I uppåt 45 minuter var det en i det närmaste hysterisk skottlossning. Clint Eastwood, släng dig i väggen. Borås BK:s ordförande slår dig med råge. 🙂

Det sköts på platsliggning, det sköts på budföringar, det sköts på platsliggning igen, och så höll det på… Iza har ju inget större behov av skotträning, hon är ju så skottfast så man kan tro att hon är döv. Däremot hade det varit guld med Karlsson. Visst har vi tränat på skott, men inte så himla mycket. Hade varit gott att ha lite mer sådan träning i bagaget innan det är dags för MH. Vet f ö fortfarande inte om det blir MH i april eller maj, men får nog veta under veckan hoppas jag.

Framåtsändandet gick väl hyfsat, med tanke på förutsättningarna. Problemet är Izas extrema näringsdrift. Hon hittar mat ÖVERALLT!  När hon springer med bollen hon fått som belöning kan hon utan att tveka tvärnita och släppa bollen för att hysteriskt börja leta efter mat. Och hon hittar! Det mesta är nog faktiskt hundgodis men en och annan harlort slinker nog också ner. Förstår inte hur folk (och deras hundar) beter sig för att lämna så mycket godis på plan? Har gett upp hoppet om att kunna styra upp detta. Jag har försökt. Inför tävling är det bara att be en bön att appellplan är ren från hundgodis. Det var den INTE när vi blev uppflyttade ur lägre. Det är enda gången Iza stannat klockrent på en inkallning. Mitt på inkallningssträckan låg det nämligen någon form av delikatess. *hrmpf* Enda problemet var att i lägre klass är det rak inkallning… Inkallningen är ju normalt en klockren tiopoängare så det var onekligen snopet. Dock räckte poängen till uppflyttning ändå, även om det var på håret.

Nu har min favorit-border (näst efter Karlsson då) blivit mamma! Lilla Yla-stumpan fick 4 valpar i natt! Stort grattis till Yla och hennes matte, Öresunds kennel (tillika K:s uppfödare).

Yla är en supercharmig, pigg, glad, social och vänlig hund. Hon har fångat mitt hjärta, och jag hennes (tror jag). Vi fick ett ganska speciellt förhållande när vi hälsade på över en helg i somras. Inte utan att jag är sugen på en valp men NEJ, nu fixar jag inte fler hundar. 🙂