Igår kväll fick Karlsson följa med till klubben. Eftersom jag skulle vara ansvarig för den gemensamma träningen hann jag inte med mer än en egen hund. Vårt stora konfliktområde just nu är huruvida lagd hund ligger – eller inte. Det lilla barktrollet har uppenbarligen fått för sig att detta är någon form av frivilligverksamhet?! Han ligger ett tag men helt plötsligt får han för sig att han ska göra något annat – och reser sig. Och fort går det! När en schäfer (t ex) ska resa sig så ser man ju liksom signalerna en stund innan. Men eftersom benlängden på terriern är av en helt annan (kortare) dimension så går det liksom fortare… Det är inte det att han rusar iväg till någon annan hund utan helt plötsligt står han bara upp?! Antingen smyger han till mig eller också går han iväg någon meter och börjar nosa. Nåväl, vi vet åtminstone vad vi ska träna intensivt på närmaste tiden.
Det blev ”skottlossning” på klubben igår kväll också till min stora lycka. Inte i samma vilda västern-omfattning som i måndags men det var nog åtminstone 8-10 skott. Karlsson agerade som om han vore i det närmaste döv. Ingen reaktion alls. Skönt. Framför allt med tanke på att vi nu fått datum för MH. 22/4 är det dags. Jag är inte nervös men däremot oerhört nyfiken på hur han ska lösa det?