Man har ju ganska inrutade vanor vilket självklart även har präglat djuren i huset. Idag på eftermiddagen tydde allt på att jag skulle till jobbet enligt dom. Jag bytte från tröja och jeans till annan tröja och andra jeans men det var helt klart jobbarkläder enligt Iza och säger Iza det så tror lillebror på henne. När jag till råga på allt satte på mig ”jobbarskor” betraktade båda hundarna hela projektet som kört och la sig tillrätta i hallen. Att Karlsson dessförinnan fått på sig ett halsband och att kopplet var framtaget glömdes bort för jag befann mig dessutom vid ”fel” dörr. Där brukar man inte gå ut med hundarna. Basta!

Den här gången slumpade det sig så att K skulle med vilket Iza inte riktigt greppade. K fick jag nästan dra ur biabädden och Iza satt bara och gnällde förvirrat när vi klev ut och låste dörren.

Sedan bar det iväg till fotostudion för att, för jobbets räkning, knäppa några hundbilder igen. Den här gången var det IDOLEN som skulle fotas, alltså Tarrak. På en utav bilderna skulle dessutom Karlsson figurera. Att Tarrak skulle vara lättregisserad trodde jag, men hur det skulle gå med K, tätt intill och på samma bild som idolen, var mer tveksamt. Det gick dock bra även om K naturligtvis inte kunde låta bli att krångla liiite. Men vi fick trots allt till ett flertal klart användbara bilder. 🙂 Tarraks fortsatta jobb gick bl a ut på äta ur en matskål vilket Karlsson tyckte var djupt orättvist, och det hördes…

Mitt träsktroll är ju på det stora hela väldigt välvilligt inställd till alla hundar (än så länge) men han har utan tvekan en IDOL! Tarrak!

Igår dök Tarrak upp redan på parkering på klubben och Karlsson blev sååå lycklig. Tarrak visar alltid prov på stort tålamod när K med liv och lust utövar sina, något överdrivna, hälsningsritualer. Ibland tittar han lite uppgivet på mig eller matte och blicken tycks säga; ”men snälla nå’n, är han inte liiite pinsam?”. Men som sagt, han står ut. 😀

Vi gjorde sedan sällskap upp till plan och under tiden bildade vi definitivt en flock i K:s ögon. När vi kom dit bad jag Tytti att kommendera lite linförighet. Tarrak låg ner bredvid henne men helt plötsligt for han upp och började skälla mot gångvägen. Ett monster var uppenbarligen på väg upp?! Nu visade det sig vara två människor och en hund men trots detta var de väl värda att skälla ut tyckte Tarrak. Och Karlsson ställde upp. Till 100%. Han började också skälla, rena ”spökskallet”, vilket jag inte hört förr, förutom på MH:n då. Jag tror inte han hade en aning om varför han skällde men ”skäller min flock/idol så skäller jag”. Snacka om lättpåverkad… 😉

Själva träningen gick på det stora hela ganska bra även om jag var lite elak igår. Lille K var ganska splittrad och nosig i början och ganska snart insåg jag att ”boven” i dramat förmodligen var L:s löptik. Förvisso var höglöpet överståndet men det är ju inte lätt för en liten Karlsson att begripa. 😉 Beslutade att detta var ett utmärkt träningstillfälle och använde dem som störning. Till sist körde vi linförighet exakt över den punkt där F haft sin gottluktande ”lilla” rumpa nedtryckt. K gjorde några nosningsförsök och jag upplyste honom, vänligt men bestämt, om att det INTE var tillåtet. Det verkade faktiskt som om han köpte mitt resonemang. 🙂 Senare la vi även hundarna plats jämte varandra, förvisso var  avståndet lite mer än fem meter, men ändå. Plats med skott var det också, och det gick lysande. K skruvade lite på sig och kröp någon decimeter (INTE på grund av skotten) men i stort sett var det OK, med tanke på omständigheterna.

För att backa lite i tiden så började träningen med Iza. När vi kom till klubben var det helt tomt på parkeringen så jag rusade upp till plan för att hinna köra inkallning med ställande medan vi var ensamma. Körde omväxlande ”ligg” och ”stanna” och det gick faktiskt hyfsat. Hon har helt klart lättare för läggandena och jag hoppas att den träningen kan få henne att förstå att det faktiskt kan hända saker, dvs komma kommandon, även på inkallningen. Vi hann dessutom med lite fritt följ, hopp, kryp och skall. Det är så underbart att träna med henne när man är ensam för koncentrationsförmågan stiger med sisådär 450%. Synd att hon inte alltid kan vara så, oberoende av omgivningen…