Minns ni adventsmusen i förra inlägget? Adventsmusen som jag trodde hade flyttat till nya jaktmarker? Det hade den inte… Den hade bara bytt skift, från kvällsskift till nattskift.
Efter partyt i lördags hamnade en skål med russin och en skål med mandlar på köksbänken där de blev stående. Jag skulle väl snart dricka glögg igen, typ…
Igår upptäckte jag att skålen med mandlar var tom? Jag tyckte det var konstigt att jag skulle ha ställt dit en tom skål med mandlar, och alla borde inte ha gått åt i lördags? Och nej, jag hade inte druckit glögg sedan lördagen.
Senare på kvällen upptäckte jag vad adventsmusen ägnat sig åt på sitt nattskift, och det måste ha varit svettiga nätter. (Ursäkta bildkvalitén – ajFån…)
Bakom micron, ca 2 meter från där skålen stått, hade musen börjat lägga upp vinterförrådet. Eller, som Camilla skrev på fb:
Den ba ”pensionen here I come! Kommer inte behöva knega en dag till i livet, bara glassa bakom micron och äta mandlar”
🙂
Dock är jag måttligt imponerad av att ha adventsmusen, eller någon annan mössa för den delen, rännande omkring på köksbänken, med allt vad det innebär. Därför åkte pensionsförsäkringen i soporna och fälla riggades. Normalt brukar jag rigga fällorna med russin och det har alltid funkat, senast för ett par veckor sedan (don’t you pee on my iPad!). Men – eftersom detta tydligen var en finsmakare som ratat russinen till förmån för mandlarna – var valet inte svårt. En kort stund funderade jag på att ”beta” med glögg, stark glögg, men nej … det fick bli mandel.
Funkade klockrent! Man skulle kunna uttrycka det som så att adventsmusen inte längre är i behov av någon pensionsförsäkring…
Jag är inte överdrivet mordisk av mig men det finns gränser för vad jag tolererar. När jag hör den här låten, som jag blev påmind om via fb, så får jag dock en släng av dåligt samvete…
Något jag ångrar är dock att jag inte riggade filmkameran, med hopp om att få se showen, för det måste ha varit högklassig underhållning, innehållande höga hopp. Skålen var nämligen av en ”högställd” modell, bra mycket högre än adventsmusen. Och mandlarna var rätt många. Men kanske lika bra det? Då hade jag väl, som den djurvän jag trots allt är, döpt musen till Kurt och låtit den bo kvar bakom micron, lyckligt knaprandes skållande mandlar? 😉
När terriern inte längre behövde leka jakthund så återgick han till sin vanliga hobby – fleecekramning.
Och när han inte kramar fleece så sover han sked med Bertil som gick upp på övervåningen i lördags och sen har stannat kvar där.
vallterrier.com 
Söta Karlsson! Nu får han lite närhet igen i biabädden.
Är glad att jag slipper jaga möss, jag ahde nog varit den hysteriska som stod på verandan och skrek istället för att handla.
Som sagt; det är inte BARA kul att bo på landet. 😉