Idag lyckades jag hålla i bollen (en annan boll!) tills vi befann oss med alla gran#%&§# och andra träd på säkert avstånd. Dagens första kast blev ändå ka(s)tastrof. Bollen gick i en hög, snygg och prydlig, båge … bakåt?! Jag vet inte vem som blev mest förvånad; jag eller Karlsson?
Kommentar på idag på FB, till nedanstående bild: ”Man kan lära även gamla hundar si …äh, mattar kasta boll.” Varpå jag replikerade: ”Tveksamt Jxxxxx? Man kan möjligen lära dem VAR de ska kasta boll? ;-)”
Det blir ju en hel del fotande med iFånen nu eftersom det är den som är med på promenaderna. När det gäller actionbilder är den faktiskt minst lika effektiv som dvärgkameran och då kör jag fortfarande med en 4S. Att släpa systemkameran på timslånga rundor i tveksam väderlek kommer inte att hända förrän den dagen jag har en egen sherpa, med paraply. Fånen är förvånansvärt kompetent ändå tycker jag. OK, det blir mycket skit men det får man ju rensa bort. Kör man på sekvensfotografering blir det oftast någon bild som är åtminstone … hyfsad. Inget man förstorar och sätter på väggen direkt, men det duger ofta för webben.
Sen kan det bli ohyfsat också. När matte fegar ur och drar undan Fånen när vilddjuret börjar komma för nära. 🙂
Men visst har även den bilden en viss charm, mitt i all oskärpa? Och tittar man noga så finns det faktiskt tendenser till skärpa på hans högra öga, det vänstra på bilden. 🙂
Bollen från igår då? Vi gick förbi idag och … jag såg den inte? Är tämligen övertygad om att jag faktiskt var vid rätt gran#%&§# men … ingen boll?! Och jo, jag letade på marken nedanför också. Kan det vara någon ekorre som tror sig ha fixat pensionsförsäkringen? Det hade jag bra gärna velat se i så fall. Och framför allt skulle jag vilja se reaktionen när den ska påbörja kalaset… 🙂
(Det blir en hel del dubbleringar nu; den korta versionen på Facebook och den något längre här, mest för mitt eget minnes skull. Facebook ÄR verkligen uruselt när man vill leta reda på något gammalt. Är det någon som tycker det blir tjatigt så ber jag om ursäkt.)