Idag fyller Världens Bästa Karlsson åtta år! Åtta år? Vart tog de vägen?
Han är min allra bästa kompis och den som får mig att skratta – varje dag! Som ensamhund är det ett stort ansvar som vilar på hans axlar men han hanterar det bra. 🙂
Fyller man år så ska man naturligtvis ha presenter, och tårta. Sådana är reglerna! I år hade husse tagit i från tårna – verkligen. 🙂 Han försökte antagligen kompensera för alla år han inte köpt present?
Den gigantiska leksakshunden är från husse. Den rosa grisen från mig. Grisen sa ”oink” i ungefär fem minuter. Sen tog det ytterligare fem minuter innan han hade plockat ut inälvorna och den åkte i soporna.
Hunden lever i högönsklig välmåga och, precis som jag misstänkte, har Karlsson inte fattat att det är ett ”mjukdjur”. Den är liksom för stor. Även en terrier inser tydligen sina begränsningar när det kommer till bytesdjur? 😉 Normalt blir ju inte sådana långlivade men han har tydligen bestämt att det är en ”lillebror”, om än artificiell, som man kan sova mjukt och skönt hos. Matte blir alldeles varm i hjärtat. 🙂 Jag känner att vi börjar närma oss den nivån där vi måste ge den ett namn? Förslag någon?
Lunchpromenaden i sällskap med födelsedags”barnet” och den rosa bollen bjöd på en strålande decembersol. Bättre än så blir det nog inte i den här månaden faktiskt.
Naturligtvis blev det lite tårta också. Vi delade solidariskt på en bit. 🙂
Japp, vi är ganska tramsiga, men eftersom vi inte har några barn vi har kunnat skämma bort på födelsedagarna kan vi ju få ”gå loss” när hunden fyller år istället, eller…? 😉
Blommor hör ju också till födelsedagar, även om detta arrangemang i allra högsta grad inköptes för mattes skull, redan i måndags. Amaryllis är vackert och det blev en välkommen ljuspunkt i fönstret. 🙂
vallterrier.com 