Nej, jag har inte stavat fel!
Om man googlar ordet ”adventsmus” får man exakt noll (som i 0) svenska träffar.
Googlar man ordet ”adventsmys” får man 143.000 träffar. Jag kanske borde skicka in mitt nya ord till Svenska Akademien?
Igår, när jag kan tänka mig att de flesta ägnade sig åt adventsmys med tända ljus, pepparkakor och glögg, så hade jag och Karlsson fullt upp med adventsmus(en). Eller möjligen adventsmössorna? När man bor i ett gammalt hus med ”självdrag” så är det ju inte alls ovanligt med möss men det är förhållandevis sällan man ser dem. Igår började det med att jag såg en mus i köket som rände in bakom spisen. Jag hoppades på att den fortsatte ut och konstaterade att det nog är hög tid att täppa till ingången där – igen. Sen gick det ett par timmar innan jag la märke till att Karlsson verkade väldigt orolig. Han tassade fram och tillbaka på nedervåningen. Själv satt jag en trappa upp och var idéell framför datorn. Jag trodde att han behövde gå ut men efter en liten kisserunda fortsatte rantandet. När jag senare satte mig framför TV:n anade jag vad det handlade om.
Den lilla hunden punktmarkerade nämligen tresitssoffan. Själv satt jag i en fåtölj på första parkett. Han betedde sig som en mycket nervös men ändå fokuserad fotbollsmålvakt; fram och tillbaka, fram och tillbaka, fram och… Ibland påminde han även rätt mycket om en bordercollie och han t o m ”eyade” in under soffan som är så låg att han inte har en chans att komma under den. 😉 Emellanåt försökte han sig också på avledande manövrar genom att trava ett varv runt min fåtölj eller ut i köket och tillbaka och … det höll på att lyckas. Helt plötsligt möttes han och musen precis i hörnet mellan kök och vardagsrum. Det är något oklart vem som blev mest förvånad? Roligt såg det i alla fall ut när båda två tvänitade. 🙂 Likheten med Tom och Jerry var slående, om man nu kan tänka sig att byta ut Tom mot en borderterrier? Musen reagerade snabbare än terriern och försvann in under soffan igen, snabbare än Karlsson hann säga ”mössa”, och där var den chansen borta. Sen fortsatte patrullerandet ända tills jag bestämde att det var läggdags, riggade en råttfälla på ett ställe där det inte fanns någon risk att terriern skulle fastna med näsan, tog med mig hunddjuret ut ur rummet och stängde dörren. Terrier vs. mus, 0-0 alltså.
I morse när jag kollade fällan, där jag var ganska säker på att det skulle finnas en fångst, så var den tom. Det visade sig att jag i min iver att få den omöjlig att nå för den nyfikna terriernäsan även gjort det svårt för den att slå igen. Idag har huset varit tomt på både folk och hund i flera timmar och fällan har stått på ett betydligt ”enklare” (för musen) ställe men ingen fångst då heller. Antingen har musen svimmat/dött av spänningshuvudvärk under soffan eller också har den hittat en utgång? Jag misstänker på goda grunder det senare…
Det jag tänkt se på TV missade jag till största delen till förmån för liveunderhållningen och får nog ta igen det på någon play-kanal. Jag missade även att fotografera eller filma spektaklet. Så kan det gå när det är riktigt spännande. 🙂
vallterrier.com 