Igår gick årets stora spektakel av stapeln, på hemmaplan den här gången. Julklappsracet! 17 personer i vårt lilla hus, varav 4 barn av mindre modell, och en hund. Det blev aningen stökigt stundtals men det gick. Terriern tvingades periodvis bli utvisad (eller invisad – till arbetsrummet på övervåningen) pga hundjagande barn. Hunden tyckte nog det var rätt kul iofs men när han uttryckte detta genom att skälla på barnet blev det inte lika roligt.

När det var dags för själva julklappsspelet fick han dock vara med, och han gick in för det med liv och lust utan att ta någon som helst hänsyn till regler, tärningar och annat trams. Han slängde sig ogenerat in i högen av paket och började öppna. 🙂 Något som jag tyckte var lite kul men jag tror inte alla andra var lika imponerade så jag fick försöka styra upp det hela. Men när hela köksgolvet är fullt av paket och människor har jag viss förståelse för att självbehärskningen flög sin kos, om han ens hade någon från början. Paket är ju paket och det var länge sedan vi slutade lägga sådana under granen, av förklarliga skäl. Detta ohämmade paketöppnande ledde ju till att när matte slog sina sexor, det var rätt gott om dem i första fasen, så hade jag ju inte mage att ta något annat än de halvöppnade paketen. Men so what? 🙂

Idag skulle vi ha tränat sök. Upp klev vi och började förbereda oss, trots viss ”tröttma”. Vägen till dagens sökruta går på relativt små vägar och eftersom inte de stora vägarna, typ riksväg 40, har ens hyfsat väglag efter snöovädret i torsdags och fredags kändes det inte jättefrestande, men sökträning är sökträning. Sen, när snön började vräka ner igen, och enligt prognoserna skulle fortsätta med det ett antal timmar för att sedan övergå i regn med fortsatta minusgrader började jag tveka. Till sist gjorde jag, för ovanlighetens skull, som husse sa – stannade hemma. Först kände jag mig verkligen som en fegis och svikare men när snöandet tilltog rejält övergick den känslan till att jag kände mig ganska klok, trots allt. Prognosen om regn kombinerat med minusgrader visade sig också stämma… 😦

Nåja, det blev en rätt skön dag hemma som till att börja med tillbringades ungefär så här:

Är det dagen efter så är det. Även om mitt alkoholintag endast var marginellt högre än terrierns, dvs snudd på obefintligt så var vi rätt möra. Fram på eftermiddagen försökte vi dock kompensera upp det hela genom ett lydnadspass i ”Karlsson arena”, aka träningslokalen. Där körde vi lite rallyövningar med blandat resultat. Det lilla djuret låter hälsa att gravitationskraften fungerade rätt bra idag också, till hans mattes stora förtvivlan. Dvs rumpan ramlar rasande raskt ner i backen/golvet när man ska backa stående på vänster sida. Han för en ständig kamp för att inte sätta sig men han vinner över rumpan bara ca 50% av gångerna. 🙂 Han börjar dock bli medveten om vad vi gör, och han försöker. Gott så! Lite andra cirkuskonster på rallytemat hann vi också med men det är ingen tvekan om att det är väldigt mycket som sitter i ryggmärgen på både honom och mig och att vi måste tänka till ordentligt på vad vi håller på med, varför och hur vi ska nå dit. OK, det sista är det väl mest jag som funderar på, men han lägger desto mer energi på att försöka förstå vad jag vill.

Nu håller vi tummarna för att väderleksprognosen för veckan stämmer, dvs rätt många plusgrader, och att vi kan träna sök nästa helg istället. 🙂