Idag trodde jag att vi skulle träna sök. Då trodde jag fel. 😦 På grund av stort ”manfall” bland den kvinnliga delen av sökgänget bidde vi bara två ekipage och då är det ju lite knepigt… 😦 Tyvärr blev det alltså bara Söndag och Solsken idag. Samt Stormvindar (nästan) och Städning (av klubbstuga).
Istället för att sitta hemma och tindra med ögonen över ett tänt adventsljus (som alla andra om man ska tro FB) begav vi oss alltså mot klubben.
Han betedde sig som om han varit inlåst i en bur i tre månader?! Den korrekta tiden var 40 minuter – i bilen. Även om det inte blivit så mycket ren lydnadsträning de sista veckorna så har vi ju ändå gjort en hel del, både på promenaderna och hemma i köket och dessutom tränat sök varje helg. Idag tränade vi lite seriöst innan jag tog fram kameran och jo, han var rätt taggad. Och rätt duktig. Och rätt lycklig. 🙂
Vi börjar med en stilstudie av ”gripande av apportbock”. Inget skolboksexempel men ett exempel på hur det kan gå om man har lite för bråttom. 🙂
(Lågt stående, mycket intensiv decembersol och fläckvis skugga på planen var väl inte optimalt för kameran, men, men…)
Sen kör vi samma tema från andra hållet och med aningen bättre avvägd hastighet.
Någon har tuggat på apportbocken! Terriern hävdar att det är husmusen? Jag ställer mig tveksam…
Sen ägnade vi en stund åt att försöka slarva bort gappay-bollen. Detta visade sig dock vara svårt på en kortklippt december-gräsmatta. Under den här sekvensen for ordet ”kosläpp” genom min hjärna några gånger, och i synnerhet sen – när jag såg bilderna. 🙂 Jag tror dock att det är glest mellan gappay-bollarna på kosläppen, eller…?
Sen är det ju faktiskt så att har man ingen apportbock eller boll i munnen är tungan helt klart rymningsbenägen… (Och man kan faktiskt inte vara snygg jämt, så det så.)
Avslutningsvis en bild som ger en fingervisning om vindstyrkan på appellplan. Här sitter faktiskt det lilla djuret helt still, men skägget och örat svajar ändå. 🙂
vallterrier.com 