Idag har vi tränat sök. I uppehållsväder! Matte endast iförd t-shirt, tunn fleecetröja och väst. Det är ändå den 29 december men det är helt ok för mig faktiskt. 🙂
Vi var lite kort om folk så jag lyckades, mirakulöst nog, lura med husse ut i sökskogen – för första gången. Jag tror han tyckte det var ganska OK men nästa gång får jag nog klä på honom lite bättre alternativt vänta tills det är vårvindar friska som blåser istället. 🙂
Vi vallade ca 250 meter och Karlsson, som var mest rutinerad i gänget, körde så gott som hela. Vi började med ”tävlingsfigge” (i form av husse) och fortsatte sedan med ett par ”vanliga” figgar och sen ett gäng tomslag. Hyfsat rakt och snyggt gick det men det är en ruta som inbjuder till raka skick, även om man har kort ben. 🙂
Sen körde vi en närafigge och därefter en på djupet, rakt utanför. Det löste han kanonfint. Efter ytterligare några tomskick skulle vi avsluta med en på höger sida. När jag kom ut insåg jag att vi faktiskt vallat en bit till och skickade fram figgen istället. Ut sprang det lilla djuret och sen var han borta? Efter ett par minuter (max, men det kändes som en kvart!) började jag bli lite skärrad men då hade husse varit nära en hjärtinfarkt en bra stund. Efter ett tag, och en del ropande, kom han farande i full karriär från skogen – och hittade figgen som jag då nästan var framme hos, och där han nästan varit framme när jag skickade ut honom men vikit av framåt i rutan några meter innan. Med tanke på hur vinden (huvudsakligen) blåste borde han ha fått vittring där men…? Puh…
Utan min vetskap har han tydligen stiftat någon form av avtal med kommunen om tillsyn? Dessutom har han tydligen missuppfattat vad som är kommunal mark och inte? Vi befann oss nämligen på en klubbkompis mark, men de kanske har någon form av avtal – vad vet jag? Nåja, tack och lov att han kom tillbaks, det var länge sedan har var ute så länge…
När vi påbörjat hemfärden kom regnet…
På vägen hem tog vi en omväg förbi en kompis som ville ha hjälp (av Karlsson) att kolla var hennes labbetik befinner sig i löpet, om hon är mogen för parning. Antingen var det inte höglöp eller också tyckte hon inte att Karlsson var något ”ämne” som älskare (trots att jag tog av honom hans blå pyjamas med rosett på ryggen innan jag plockade ut honom ur bilen? 😛 ) utan bara en kompis?
Hur som helst; tanken var att se om tiken ställde upp sig och det gjorde hon inte, trots att Karlsson till sist vågade sig fram och sniffa i ”rumpen” på henne. Hon var mer intresserad av att tigga godis av tvåfotingarna och Karlsson var inte överdrivet intresserad av hennes bakände heller. Så kan det gå?
Jag vet inte vad som tog mest på krafterna; sökträningen eller att vara löptikstestare (eller kombinationen) men han sussade sött en stund när vi kom hem. 🙂
vallterrier.com 