Eftermiddagen har tillbringats på klubben. Först träningstävling och sedan julfest med massor av god mat och julklappar.
Det är supersvårt att få den lilla terriern att tro att det är tävling (när det inte är det) men idag tror jag faktiskt han gick på det? Först värma upp lite när några andra ekipage körde med kommendering, domare, skrivare och hela ”kitet” och sen gå in och köra själv. Det bästa av allt var att hans matte för en gångs skull lyckades tävlingsTRÄNA! Jag har otäckt lätt att hamna i ”tävlingsmode” och glömma allt vad belöningar (och ev korrigeringar) heter. Men idag … gjorde jag inte det. Efter linförigheten (vi körde lägrelydnaden, som förberedelse inför vårens övningar) slet jag upp en pipleksak och kampade med honom. Efter krypet (som iofs inte var särskilt bra) slängde jag iväg en boll för att förhoppningsvis komma över låsningarna, och när han faktiskt hoppade på första kommandot kom det en boll farandes över huvudet på honom. Dessutom ”spottade” jag godis några gånger under programmet. Han var nog rätt förvirrad, på ett bra sätt, när det hela var över. Var det tävling eller var det träning? Exakt det jag ville uppnå. 🙂 Det blev inte särskilt många poäng i protokollet men det var inte heller det som var syftet. Han gjorde dock flera fina moment, bl a framförgåendet, som troligen varit lika fina utan belöningsförväntan.
Jag hade redan på förhand bestämt mig för att avstå platsliggningen. Även om vädret var förhållandevis snällt, +4° och uppehåll, så kände jag ändå att det inte fanns någon anledning att lägga den lilla frusna hunden. Med facit i hand var det nog årets bästa beslut. Det uppstod rätt rejält kalabalik under platsliggningen och då var det skönt att stå på sidan av…
Efter det utbröt julfesten och därifrån åkte vi mätta och nöjda. Eller… terriern kanske inte var så mätt, han fick bida sin tid i bilen tillsammans med en bc-kompis,
Sen konstaterade jag att den där ån, som till hälften omgärdar klubben, må vara pittoresk på sommaren. Under regnperioden är den inte lika rolig….
Halva appellplan står under vatten och det är inte så långt kvar till stugan (som tack och lov står på plintar). I den lilla stugan på bilden brukar vi bl a hysa in en instruktör under lägerveckan…
Här på ”udden”, som inte syns på bilden, brukar det vara massor av husvagnar uppställda på lägret. Just nu hade det lämpat sig bättre med husbåt… När det körs mentalbeskrivningar äger ”lilla jakten” rum här. Hade det varit MH idag hade det väl kanske funkat med vattenapporterande fågelhundar?
Det är ju inte första gången det händer, och säkert inte den sista, men man blir ändå chockad varje gång…
vallterrier.com 