Jullovsinvigning

Ett ovanligt välbehövligt jullov har invigts. Vid lunch klappade jag ihop locket på jobbdatorn och det kommer inte öppnas igen förrän nästa år.

Första punkt på jullovet var hundpromenad med en del rallyinslag. Snurr åt vänster är lätt säger terriern. Snurr åt höger är svårt… Sen bar det väg till frisören för att få ordning på mattefrisyren. Därefter gav jag mig, med lätt dödsförakt, iväg mot staden stora köpcentrum för att stödköpa en boll, som ersättning för den jag kastade upp i granen här om dagen.

131220A

Bollen är numera försedd med snöre och produkttestad av det lilla djuret. Den fick klart godkänt! Nu har djuret utfärdat kastförbud om det finns träd inom en radie på 50 meter.

Sen har vi tränat lite rally i köket. Nu bjuder han på högerfot! I didn’t see that coming? Det går kanske att lära gamla hundar… etc, trots allt? Det finns att jobba på; position, rakhet mm, men han bjuder! Om jag råkar säga ”fot” så är han dock blixtsnabbt tillbaks på vänster sida. Det gäller alltså att lära matte prata också och det kan bli nog så tricky. 🙂

131220B

Helt plötsligt kunde han även backa stående vid sidan i hela tre (matte)steg?! Flera gånger? Mycket kvar att jobba på även där men ändå ett stort steg för terrierheten. 🙂

Kan bli ett bra jullov det här. 🙂

Relativitetsteorin

Efter snart fem månader med Karlsson som enda hund i huset kommer jag ibland på mig med att tänka; ”så stor han är!”. Självklart har han inte växt, och han är inte stor. Han väger fortfarande sina knappa nio kilo och är 38 cm hög (antar jag, även om inte höjden blivit mätt på några år). Men … har man inte 26 kilo schäfer att jämföra med så…?

Ibland kommer jag även på mig med att tänka; ”vilken mjuk päls han har!”. Självklart har han inte mjuk päls. Den är fortfarande lika sträv (och för tillfället lite … luddig). Men … har man inte en mjuk schäferpäls att jämföra med så…?

Det är märkligt hur verkligheten kan te sig olika beroende på vad man har att jämföra med? Jag minns när vi haft vår första schäfer i några veckor, hon var väl ca 3 månader gammal, och vi skulle träffa pappas schäfrar för första gången. När de kom ur bilen backade jag en aning – de var ju gigantiska!

Nåväl, förr eller senare får jag nog något att jämföra Karlsson med igen. Mindre, större, mjukare, strävare? Ingen vet, det får framtiden utvisa.

I morgon ska vi inviga jullovet med sökträning. Jag är grymt imponerad över att vi fått ihop nästan hela sökgänget, lördagen före jul! 🙂

Dessutom är jag tacksam att den där vita skiten försvunnit. Julen ser ut att bli helt i min smak; grön! Kanske skulle återinföra den gamla traditionen med julaftonsspår?

131206F