Dream come true!

Som tidigare skrivet; rensning av ”elförrådet”* (aka: soptipp nr 2) har skett. Där fanns drivor av krukor, gamla cyklar, arvegods från förrförra ägaren (lieslip och diverse andra oidentiferbara prylar). Golvet syntes knappt… Det är numera inte alls ett elförråd! Och icke heller en soptipp! Äntligen har min dröm (en utav dem) åtminstone delvis blivit verklighet. Ordning och reda! De sista tio åren har jag ideligen köpt nya krukor bara för att drivan varit fullständigt omöjlig att överblicka. Nu har jag överblick! Hyllorna kom jag över nästan gratis i samband med att ett företag la ner för några år sedan. Det finns fler, men tyvärr saknas en del viktiga detaljer för monteringen så mer än så här blir det nog inte. Men – det är ett otrolig lättnad och en härlig känsla!

I detta utrymme har det förresten, enligt hörsägen, bott en kossa eller två någon gång på 60-talet. Spåren syns fortfarande, och golvet lutar åt diverse håll men huvudsakligen mot gödselrännan. 🙂 Nästa dröm får väl bli att gjuta nytt golv samt tvätta och måla väggarna. Jag menar – drömmar måste man väl ha? 😉

I måndags var jag på klubben och genomförde ett, i stort sett, helt meningslöst träningspass. Varken jag eller terriern verkade vara i form och då blev det som det blev. Igår nöjde vi oss med två vittringsapporteringar på hemmaplan. Nu väljer han rätt pinne efter mycket (för?) noggrann kontroll men har återgått i beteendet att slänga den på mina fötter vid det så kallade ”avlämnandet”? Nåja, vi tragglar väl vidare.

För övrigt känns det som om schäfertanten missuppfattat det här med att fina flickor ska hålla benen i kors, eller hur det nu var?

Gårdagskvällen tillbringades med en god bok och ett glas rosé på altanen i den ljuvliga värmen. Inte många kvällar på ett år som är sådana! Ikväll blir det tävlingsträning på klubben är det tänkt? Det är något lite svalare idag, och blåser lite mer, så det kanske är genomförbart?

*Benämningen ”elförrådet” kommer sig av att elektrikerkompisen som bistod oss vid totalrenoveringen av huset förvarade sina saker där mellan arbetspassen.

Lydnad outside the box & handikapp-agility

Ännu en midsommar avklarad. Den här gången i hemmets lugna vrå. Jag, husse, hundar och svåger. Vi åt gott, drack gott, spelade Yatzy och nostalgitrippade på Spotify. Allt från 70-talsdisco till nutidens hårdrock hann vi med, och det fanns mycket däremellan upptäcke vi. 🙂 Vi försökte sitta ute i stormvindarna men tröttnade (läs: höll på att frysa ihjäl) efter tio minuter. Till och med jag, som brukar vara ett under av envishet och SKA sitta ute på midsommarafton, gav upp… 😦

Denna lugna afton resulterade ju i att man (läs: jag) var förhållandevis pigg igår. Jag avstod dock från större projekt på hemmaplan men på eftermiddagen bar det iväg till Kinds BK för ett lydnadspass med bästaste pt:n S. 🙂 Som alltid är det nyttigt med någon som tittar på, kritiserar (konstruktivt) och kommer med roliga (lätt mondioring-inspirerade) idéer . 🙂 Till exempel fann vi oss helt plötsligt uppkommenderade, under fritt följ, på altanen bland bord och bänkar! Några fjärrdirigeringar med K stående på ett bord på altanen och mig i diverse udda positioner både på, utanför och nedanför altanen blev det också. På det stora hela skötte han sig bra det lilla livet, men just nu känns fjärren onekligen som det största problemet eftersom han lätt ”låser” i framför allt ligg-positionen. Jag har dock vissa idéer, som jag praktiserat förr men glömt bort, som jag nu tagit till heders igen. Vittringen börjar kännas rätt hyfsad igen så där har nog taktiken fungerat.

Idag släpade jag med husse till klubben för att filma Iza på agilitybanan. Det är väl minst tre år sedan vi körde med någon som helst kontinuitet, även om det även då var rätt sällan. Det lilla jag en gång lärt mig av handlingsteknik är saligen bortglömt, men Iza bryr sig inte särskilt mycket om det. 😉 Med min hårt lindade fot, och min ständigt onda höft hade jag föresatt mig att inte ens försöka springa men på vissa ställen blev det i alla fall något sorts ”lunkande”, dvs något mellanting mellan gång och spring, typ. Och med tanke på Izas aktningsvärda ålder fick hinderhöjderna hålla sig på medium för att inte belasta i onödan, så vi kan väl kalla det handikapp-agility. 😉 Någon ”bana” orkade jag inte heller bygga (hur gör man?) utan körde på de befintliga hinderplaceringarna och försökte få ihop något användbart av det. Visst syns det att vi är ringrostiga, men vi har i alla fall roligt. 😀 Och tänk om hon haft en mer ”fartfylld” förare som ung, då kunde hon nog blivit kanon för hon har naturligtvis varit betydligt snabbare och smidigare än vad man ser här.

Innan agilityn körde vi lite lydnad, som uppvärmning, men där blev det bara stillbilder.

Karlsson har fått sig ett lydnadspass på hemmaplan eftersom jag inte vågade fresta mer på husses tålamod genom att stanna på klubben ännu längre.

Eftermiddagen har ägnats åt fortsatt lagårdsröj, och nu är snart ”elförrådet” i ordning också och byter namn till kruk-förrådet. Nu måste vi bara bli av med en del mycket skrymmande sopor innan vi kan fortsätta.

Avslutningsvis några bilder från trädgården, som bevisar att det faktiskt finns en del blommande växter som som inte slutar på -pelargon. 😉

Finn ett fel!

Eventuellt kan det vara så att jag börjat bli lite gnällig, men fattas det inte något på den här bilden?

Kortet kom i brevlådan idag, naturligtvis adresserat till husse. Avsändare är Elfsborgs IF.

För övrigt är jag också lite gnällig… men igår kväll bestämde vi oss slutligen för att tillbringa midsommaren hemma. Att sitta på en camping någonstans med en (förutspådd) maxtemperatur på 15° och hyfsade nederbördsmängder känns inte oemotståndligt lockande. Då har vi det bättre hemma. Och så kan vi ju städa i lagården. 😉 (Ja, jag erkänner, jag börjar bli lite manisk.) I morgon ska jag dock försöka hålla mig ifrån just det projektet, men beware of midsommardagen, då kör jag (vi?) igen. Och så har jag tänkt hinna med lite hundträning. Jag har funderat lite i uppfinnarjockebanor och inhandlat diverse materiel som förhoppningsvis kan leda till att jag lyckas snöra på mig kängorna och ge mig ut i spårskogen? Men vi får se om min plan fungerar… Lydnadsträning ska det i alla fall bli. Basta!

Igår kväll gjorde jag ett mänskligt mentaltest, eller deltog möjligen i ett mänskligt experiment, och klarade mig faktiskt med bravur! ICA (City Knalleland, för boråsarna), och i synnerhet färskpotatisbingarna där man fick köpa färskpotatis för ett öre kilot (!), var inte att leka med, men jag kom ut därifrån med lite random midsommarmat (grillkött, potatis, gräddfil, sill jada, jada, jada…) med förståndet i behåll. På FB konstaterade jag att jag nog kan bedömas som nervfast och med ett kontrollerbart aggressionspaket. Men gårdagskvällen kan ha varit undantaget som bekräftar regeln? Jag tyckte mest synd om det lilla (ja, de var verkligen pyttesmå, typ 150 cm) (spanska?) paret där hon lyckades stå i vägen för mig och min vagn stup i minuten, och han liksom fick flytta på henne. Men … jag tog det med fattning. 🙂

Men nu ska jag faktiskt fixa en sillinläggning och sen se vad jag, foten och hundarna ska våga hitta på idag?

Ha en trevlig midsommar, och glöm inte regnställ/paraply/flytväst/vadarstövlar!

Veckans ris 2.0…

…går till skogsmaskinerna och själva riset är något mer påtagligt än det i förra risinlägget. De har lämnat oss för den här gången, men det är inte vackert det de lämnat efter sig. ”Närskogen”, bakom huset, står förvisso kvar till största delen men enligt husse är det väldigt sönderkört. Jag och min fot har inte vågat oss dit än… Något mer otippat var att de även härjat runt i en annan liten skogsplätt där vi också brukar spåra. Att använda den har lett till att man kunnat få ut lite längd på spåren, men nu är det också kört. Det var dessutom en ”nödutgång” när den märkta vandringsleden, där vi avslutar de flesta av våra promenader, förvandlas till ett krondike efter ett regnväder. Men nä… nu är det också i stort sett kört, för så här ser det ut nu. (Bilderna är tagna tidigare i veckan när solen sken. Det har den inte gjort idag…)

Här har maskinen för säkerhets skull kört rakt över vandringsleden…

F d spårskog. Allt ris sedan förra gallringen (för 10-15 år sen?) har legat kvar
och det har varit något av en hinderbana men ändå hanterbart.
Men nu, för en klumpfot som mig … skulle inte tro det. 😦

Ytterligare ett exempel från samma skogsområde…

Jag har dessutom kollat med mina kontakter, jo jag har minsann sådana 😉 , på Skogsstyrelsen och nej, markägaren har tyvärr ingen skyldighet att ”återställa” skogen efter gallring, eller ens efter kalhuggning (mer än att det ska nyplanteras), om det inte är särskilt känslig mark. Jag betvivlar tyvärr att denna räknas som sådan…

Den här dagen har också, till viss del, ägnats åt lagårdsröjning. När jag skulle gå ut och börja tyckte husse att jag skulle sätta mig vid datorn istället, och ”chatta eller maila eller nå’t”. Nu ska man betänka att han inte vet hur man gör varken när man chattar eller mailar, och inte ens vet hur man sätter på datorn. Det normala brukar vara klagomål på att jag tillbringar för mycket tid framför burken, så när han uppmanar mig att sätta mig där får det mig att tro att han är rätt less på att städa lagård? Hur som helst gick jag ut och började röja i det som av någon outgrundlig anledning gått under namnet ”elförrådet”, och som till 90% innehöll icke elralterade prylar. Nu är det inte mycket kvar därute, eftersom husse fick dåligt samvete när jag varit där ute själv i en timme eller två och därför kom ut och hjälpte till. Nu står det ett nytt släplass, eller två, och väntar på transport till ÅVC. Har de öppet på midsommardagen tro? 😉