…går till skogsmaskinerna och själva riset är något mer påtagligt än det i förra risinlägget. De har lämnat oss för den här gången, men det är inte vackert det de lämnat efter sig. ”Närskogen”, bakom huset, står förvisso kvar till största delen men enligt husse är det väldigt sönderkört. Jag och min fot har inte vågat oss dit än… Något mer otippat var att de även härjat runt i en annan liten skogsplätt där vi också brukar spåra. Att använda den har lett till att man kunnat få ut lite längd på spåren, men nu är det också kört. Det var dessutom en ”nödutgång” när den märkta vandringsleden, där vi avslutar de flesta av våra promenader, förvandlas till ett krondike efter ett regnväder. Men nä… nu är det också i stort sett kört, för så här ser det ut nu. (Bilderna är tagna tidigare i veckan när solen sken. Det har den inte gjort idag…)
Här har maskinen för säkerhets skull kört rakt över vandringsleden…
F d spårskog. Allt ris sedan förra gallringen (för 10-15 år sen?) har legat kvar
och det har varit något av en hinderbana men ändå hanterbart.
Men nu, för en klumpfot som mig … skulle inte tro det. 😦
Ytterligare ett exempel från samma skogsområde…
Jag har dessutom kollat med mina kontakter, jo jag har minsann sådana 😉 , på Skogsstyrelsen och nej, markägaren har tyvärr ingen skyldighet att ”återställa” skogen efter gallring, eller ens efter kalhuggning (mer än att det ska nyplanteras), om det inte är särskilt känslig mark. Jag betvivlar tyvärr att denna räknas som sådan…
Den här dagen har också, till viss del, ägnats åt lagårdsröjning. När jag skulle gå ut och börja tyckte husse att jag skulle sätta mig vid datorn istället, och ”chatta eller maila eller nå’t”. Nu ska man betänka att han inte vet hur man gör varken när man chattar eller mailar, och inte ens vet hur man sätter på datorn. Det normala brukar vara klagomål på att jag tillbringar för mycket tid framför burken, så när han uppmanar mig att sätta mig där får det mig att tro att han är rätt less på att städa lagård? Hur som helst gick jag ut och började röja i det som av någon outgrundlig anledning gått under namnet ”elförrådet”, och som till 90% innehöll icke elralterade prylar. Nu är det inte mycket kvar därute, eftersom husse fick dåligt samvete när jag varit där ute själv i en timme eller två och därför kom ut och hjälpte till. Nu står det ett nytt släplass, eller två, och väntar på transport till ÅVC. Har de öppet på midsommardagen tro? 😉
vallterrier.com 
Det skulle jag inte tro… men grattis till all flit! Måste kännas väldigt skönt.
Förstår din frustration över skogsgallringen, det ser verkligen inte roligt ut. Vad tänker de på?! Uppenbarligen inte på Karlsson och hans spårande!
…och inte på hans matte heller. Hon har nog större problem att ta sig fram än vad han har, trots skillnaden i benlängd.
Åh om jag bara vore hälften så flitig med att röja hemma. Kanske går det att hyra in dina tjänster till en fin slant när du är klar 😉 eller så får vi locka med fina spårmarker för era ser ju verkligen inget vidare ut längre.
När detta röjar-år är över kommer inte den sortens tjänster att kunna köpas för pengar, eller ens spårmarker. Men jag har onekligen utvecklat en oanad talang för att slänga saker… 😉
Tror inte dom har öppet på midsommardagen, nej… Skulle behöva röjas här med men det får nog bli ett semesterprojekt. Husse tror alltid att det bara är mina prylar och sen visar det sig att det är mer än hälften som är hans, typ. Förrådet ska vi inte tala om, där är 90% hans. 🙂
På semestern fortsätter röjningen hos mamma… och avslutas!
Jo jag förstår det… skönt när det blir klart misstänker jag.
Det är väl detsamma med skogen som ditt elförråd…..Det var en skog från början, men består nu till 90 % av ris 😦 Trist! Måste erkänna att en viss beundran över ditt slit hyses……..och medlidande till maken som nu t om vill parkera dig vid datorn för att få lite lugn 😆
Men åh så ledsamt med er skog! Jag skulle bli galen och flytta om det hände här, tror jag – det är för skogen jag har flyttat hit