Pensionärslydnad…

…eller

Turbotanten kan (fortfarande)

(Och med Turbotanten avses naturligtvis schäfern. Den andra tanten på filmen är det inte särskilt mycket turbo över numera… 😉 )

Här om dagen slog det mig; jag har ingen film på Iza! Jo, det finns video på henne som valp, hos uppfödaren. Och det finns video från MH och korning, men ingen av dem går att se med den utrustning vi numera har tillgång till. Någon video på lydnad/träning finns inte alls. När hon var mitt uppe i tävlingskarriären hade jag inte ens någon videokamera.

Hur som helst beodrade jag igår ut husse med filmkameran för att föreviga en stunds linförighet på gräsmattan. Fritt följ, med alla katter som rör sig i omgivningarna, tänkte jag inte ens tanken på.

Innan/om man tittar på filmen ska man betänka följande:

1. Hon är 11 år, drygt.

2. Vi har inte tränat lydnad i någon organiserad form på (minst) tre år.

Och ja, jag har korvbitar i munnen som muta 😉

Och ja, det kryllar av konstiga dk:n, men det bjuder jag på.

Hon verkar i alla fall ha rätt kul, och jag med för den delen. Både de positiva och negativa takterna sitter i. Hon är samma 0 eller 100-hund som alltid. Antingen går hon bra, eller inte alls… Hon tappar fokus rätt ofta, och är då svår att få tillbaks i ”arbetsmode”. Här var ändå störningarna minimala, men mitt i filmen tappar hon bort sig rejält när hon helt plötsligt får syn på husse som står på altanen och filmar. 🙂 Hennes näsa är också lika överaktiv som alltid, och nosen åker ner i backen i tid och otid. Nåja, det är som det är och inget jag tänker lägga ner någon möda på nu, efter alla dessa år. Nu kör vi ibland, bara för att det är kul, utan precisionskrav. 🙂

Filmen verkar krångla lite, så om det inte dyker upp en ”filmruta” här nedanför kommer här direktlänken:
http://www.youtube.com/watch?v=fK8FS7l44D8