Ungefär 32 för många…

Igår kväll gjorde jag en utflykt till pelargon-nisse. Dock inte för att köpa pelargoner. (Trodde jag ens på det själv?!) Lobelior och några andra sommarblommor stod på inköpslistan.

Hur det gick med den planen?

Inte alls, naturligtvis.

Visst, lobelior och snöflinga till amplarna kom med hem.

Och några pelargoner.

Hur svårt kan det vara att låta bli liksom?

Uppenbarligen jättesvårt…

Nu ska det ju erkännas att flera av de övervintrade har svårt att komma igång, och nästan ingen av dem blommar ännu. Några var väldigt långa, skrangliga och rangliga så jag skar ner dem i höjd med fotknölarna i förra veckan. Det lär ta en stund innan de hämtar sig, om de hämtar sig? Och en ännu längre stund lär förflyta innan de blommar, så visst behövdes en del nytt, men…?

Totalt har jag nu 42 krukor/amplar med pelargoner, och det är väl på ett ungefär 32 för många… Då ska man betänka att ganska många av dem innehåller två eller tre plantor. Framför allt är det de jag förökat själv som jag planterat på det viset. Men – många pelargoner blir det. För många! Och nyss drabbades jag av insikten att de ska väckas efter nästa vinterförvaring, och att vårt hus troligen fortfarande är lika litet då. Nåja, den smällen får jag ta i februari.

Här kommer bilder på nyförvärven. Några med namn, några utan.

Och här ett par av övervintrarna som faktiskt kommit igång med blomningen. Med facit i hand ställde jag nog ut dem för tidigt. De borde ha fått gotta sig i stugvärmen ett tag till, men man lär sig med åren. Kanske?

Och ikväll ska jag åka till ett annat ställe och försöka hitta nio till! Jo, faktiskt. Måste ju fylla mina lådor på altanräcket med de klassiska röda och vita, och de fanns inte där jag var igår… Å andra sidan vållar de inga som helst problem till våren eftersom de slängs i höst. Sen lovar jag (tror jag?) att inte köpa en enda pelargon till i år.

Ett hett tips!

När vi genomförde första omgången av mammas flytt, under påsken och veckan efter, var det fantastiskt väder, åtminstone med aprilmått mätt. Sen blev det en ganska blöt och halvkylig maj månad.

Under den nyss avklarade långhelgen har vi genomfört fas två av lägenhetsrensningen, och vädret har varit – fantastiskt!

De som vill ha ett hett tips om när det kommer att bli fantastikt väder nästa gång kan maila eller ringa mig…

Nu återstår det två, eller möjligen tre, dagars ytterligare röjbestyr och dessa kommer ske under semestern. Den här gången hann vi, tack och lov, betydligt längre än vad jag trott. Jag har packat lådor, påsar och sopsäckar på löpande band och husse har kört än hit, än dit och än ner i diket. Eller … nej, inte i diket faktiskt. Den här gången hade vi ju inte husvagnen med, utan bodde i lägenheten. Ett tidsbesparande upplägg som gjorde att det blev mycket gjort. Första dagen körde jag t. ex. ett nätt arbetspass på 14 timmar (07-21).

Hundarna har mest ägnat sig åt att vara i vägen, men gav till sist upp och ockuperade varsin säng.

Karlsson generar sig ju inte när det handlar om att ligga i sängar. Iza däremot är ju inte riktigt van.  I början låg hon och tittade illmarigt på mig varje gång jag gick förbi och väntade på att bli nedjagad. När det inte skedde, för det var ju faktiskt rätt skönt att slippa ha henne springande runt fötterna och med nosen nedstucken i varenda säck som packades, installerade hon sig rejält. Sista kvällen blev hon till och med lite stött när jag skulle lägga mig och hon var tvungen att gå ner. 🙂

Förutom kvällspromenader utmed Siljan har husse skött hundaktiveringen (promenader i skogen) och det räcker väl för Iza numera, men när vi kom hem i måndags kväll visade Karlsson helt klart att det var dags för lite träning. När jag spatserade runt på altanen och kollade hur pelargonjouren skött sina åtaganden (bra!) upptäckte jag att den lilla hunden tränade fritt följ vid min vänstra sida, alldeles spontant och utan någon som helst uppmuntran. 🙂

Ikväll ska vi råda bot på träningsabstinensen tänkte jag, även om min stukade fot gått in i en sämre fas igen. Det verkar segt det där… 😦

Nöjena under helgen har varit mycket … frånvarande, men i söndags kväll gjorde vi en utflykt till min gamla ridlärare som öppnat ridsportbutik där det även skulle finnas hundtillbehör. Det blev en mycket trevlig pratstund och lite shopping. Hundarna fick varsitt nytt halsband av en modell jag inte sett tidigare i Sverige. ”Made in France” och därmed svindyra, men eftersom det var halva priset kändes det rätt OK.

Det var med en stor klump i magen vi närmade oss hemmet i måndags kväll. Skulle det finnas något kvar av skogen? Det gjorde det, men alla träd med prickar är nog nere nu, och skogsmaskinen härjar fortfarande så jag vet fortfarande inte om det är alternativ 2 eller 3 som gäller.

Men som sagt; vill ni veta när det blir kanonväder nästa gång: hör av er! Men jag kan nog säga att det kommer dröja några veckor… 😉