Veckans ris 1.0…

…går, utan någon som helst tvekan, till bloggens matte, dvs undertecknad.

I måndags lyckades jag på mindre än en minut totalkvadda hela vittringsapporteringen?! 😳

Som jag tidigare beskrivit är det ju ett moment som varierar väldigt i kvalitet. Antingen har den lilla terriern kopplat på (och ihop) höger och vänster hjärncell och gör en fin analys och tar rätt pinne. Eller … så rusar han ut och kör plockepinnmetoden vilken ytterst sällan är lyckosam med matteögon sett. Min normala metod när han är på det humöret är att bara ignorera felpinnen och ge honom en ny chans, eller att lugnt och stillsamt bryta momentet.

I måndags tränade vi hemma, och han körde plockepinnmetoden. Han fick en andra chans och rusar åter ut och greppar random pinne utan att ta med sig näsan. Han fick en tredje chans, och körde en klockren repris. Då rusade mattes frustrationen upp till nya, oanade höjder och jag röt i med ett ”NEJ”. Alltså endast ett ord, inget annat.

Det borde jag aldrig ha gjort… 😥

Velourterriern har nu drabbats av en stor osäkerhet och det är inte ens värt att kallas moment längre. Han springer tveksamt ut mot pinnarna och ställer sig mitt ibland dem, eller någon meter bortanför, och stirrar mot horisonten/häcken/random träd för ”pinnarna ska jag minsann låta bli, det har min matte sagt”. *djup och generad mattesuck*

Efter några dagar med samma beteende har jag nu bestämt mig för att ta ett par dagars paus från just den träningen för att låta minnet blekna. Sen får vi börja från början… och det känns inte som om det är ett moment jag kommer lyckas bygga upp på två veckor. Om två veckor är vi nämligen anmälda till tävling men just nu lutar det mest åt återbud. 😦

Och så här såg det ut i höstas när hjärncellerna var påslagna och sammankopplade, och matte höll käften…

/generadmatte_60

11 reaktioner på ”Veckans ris 1.0…

  1. Ja ibland önskar man att silvertejpen hade varit på när man tränar! Men du har ju en plan och jag tror den är rätt att ta till i nuläget.
    Du fixar nog det på två veckor, han kan ju det egentligen.

  2. Det är lite jobbigt när man känner hur säkringarna går i hjärnan (på sig själv)… Ni fixar nog till det, tror jag, om minnet får blekna lite som du säger. Otto är väl lite mindre velour men med tanke på hur han bar sig åt den 8 maj när han efter 2 hinder störtade rakt ut i sekretariatstältet och jag var milt sagt IRRITERAD, och att vi bara en dryg månad senare faktiskt gjorde vårt bästa lopp i karriären, så tror jag det finns hopp för dig och K. Ni är ju betydligt mer samtränade än vad jag och Otto är och du har ju en plan på en helt annan nivå, liksom! Tänk positivt. Gör om, gör rätt… 🙂

  3. ojoj så där har jag också lyckats göra…fast inte i det momentet…
    Velourhundar är en himla utmaning!
    Jag håller dock inte med om påståendet att han ”kan det egentligen” För med så stor felprocent kan man väl ärligt talat inte prata om att han kan det? Börja från början låter ju därför smart ur flera synvinklar.
    Det ordnar sig.

    Intressant hur du skriver att du är bloggens matte 😀

    • Missförstå mig rätt x 2. Det jag menade var att han kan göra det, och har gjort det, på ett alldeles lysande sätt, när förutsättningarna är de rätta. Frågan är väl om någon hund, någonsin ”kan” ett moment, med 110% säkerhet?

      Och med ”bloggens matte” avsåg jag den som brukar omnämnas som matte i bloggen.

      • Jag tyckte det var skitkul att tänka på bloggen som något/någon som behöver en matte! 😀

        Nä, så klart det inte går med 110%
        Men när det varierar så väldigt är det väl en signal ändå? Och man behöver ju inte ta det som en signal(eller kritik) på att träningen varit dålig utan bara på att det behövs mer träning.
        Och att förutsättningar ändras är ju heller inte underligt. Det gäller ju att komma underfund med vilka förutsättningar som sänker skutan. Och så träna på det.

        Att vila lite och sen backa lite och kämpa på låter som en ypperlig plan.

        Trevlig fredagskväll önskar jag Er!

        • Klart det är en signal, och jag har försökt åtgärda det med mer träning. Men när jag skrev ”kan” menade jag, precis som jag förklarade ovan, att han faktiskt kan göra det rätt, under rätt förutsättningar. Med snygg analys och hjärna påkopplad. Inte att det alltid fungerar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s