Ännu en midsommar avklarad. Den här gången i hemmets lugna vrå. Jag, husse, hundar och svåger. Vi åt gott, drack gott, spelade Yatzy och nostalgitrippade på Spotify. Allt från 70-talsdisco till nutidens hårdrock hann vi med, och det fanns mycket däremellan upptäcke vi. 🙂 Vi försökte sitta ute i stormvindarna men tröttnade (läs: höll på att frysa ihjäl) efter tio minuter. Till och med jag, som brukar vara ett under av envishet och SKA sitta ute på midsommarafton, gav upp… 😦
Denna lugna afton resulterade ju i att man (läs: jag) var förhållandevis pigg igår. Jag avstod dock från större projekt på hemmaplan men på eftermiddagen bar det iväg till Kinds BK för ett lydnadspass med bästaste pt:n S. 🙂 Som alltid är det nyttigt med någon som tittar på, kritiserar (konstruktivt) och kommer med roliga (lätt mondioring-inspirerade) idéer . 🙂 Till exempel fann vi oss helt plötsligt uppkommenderade, under fritt följ, på altanen bland bord och bänkar! Några fjärrdirigeringar med K stående på ett bord på altanen och mig i diverse udda positioner både på, utanför och nedanför altanen blev det också. På det stora hela skötte han sig bra det lilla livet, men just nu känns fjärren onekligen som det största problemet eftersom han lätt ”låser” i framför allt ligg-positionen. Jag har dock vissa idéer, som jag praktiserat förr men glömt bort, som jag nu tagit till heders igen. Vittringen börjar kännas rätt hyfsad igen så där har nog taktiken fungerat.
Idag släpade jag med husse till klubben för att filma Iza på agilitybanan. Det är väl minst tre år sedan vi körde med någon som helst kontinuitet, även om det även då var rätt sällan. Det lilla jag en gång lärt mig av handlingsteknik är saligen bortglömt, men Iza bryr sig inte särskilt mycket om det. 😉 Med min hårt lindade fot, och min ständigt onda höft hade jag föresatt mig att inte ens försöka springa men på vissa ställen blev det i alla fall något sorts ”lunkande”, dvs något mellanting mellan gång och spring, typ. Och med tanke på Izas aktningsvärda ålder fick hinderhöjderna hålla sig på medium för att inte belasta i onödan, så vi kan väl kalla det handikapp-agility. 😉 Någon ”bana” orkade jag inte heller bygga (hur gör man?) utan körde på de befintliga hinderplaceringarna och försökte få ihop något användbart av det. Visst syns det att vi är ringrostiga, men vi har i alla fall roligt. 😀 Och tänk om hon haft en mer ”fartfylld” förare som ung, då kunde hon nog blivit kanon för hon har naturligtvis varit betydligt snabbare och smidigare än vad man ser här.
Innan agilityn körde vi lite lydnad, som uppvärmning, men där blev det bara stillbilder.
Karlsson har fått sig ett lydnadspass på hemmaplan eftersom jag inte vågade fresta mer på husses tålamod genom att stanna på klubben ännu längre.
Eftermiddagen har ägnats åt fortsatt lagårdsröj, och nu är snart ”elförrådet” i ordning också och byter namn till kruk-förrådet. Nu måste vi bara bli av med en del mycket skrymmande sopor innan vi kan fortsätta.
Avslutningsvis några bilder från trädgården, som bevisar att det faktiskt finns en del blommande växter som som inte slutar på -pelargon. 😉
vallterrier.com 
😯 inte märks det att hon är 11 år inte! Vilket slalom hon gör, rätta gunget 🙂
Vill meddela att det har inhandlats 3 st pelargonsorter här…..Dr Vesterlund tror jag de hette, har inte haft en aning om att det var från Pelargonfamiljen de kom.
Näst sista blomman är jättefin!
Vilken lycklig (och duktig!!!) schäfertant!! =)
Gud vad duktiga ni är och jag tycker visst hon är snabb för att vara 11 år!
Vov, vilken agilitystjärna!!! Härlig attityd, snyggt slalom och vilket framåtskick på hopphinderna. Imponerande, verkligen.
Åh, vad hon ser ut att ha riktigt, riktigt kul – härligt!!! 😀
Men du, det var fantastiskt vackra blommor! 😮 Vad är det för nåt? Vill ha!!! Särskilt tvåan och trean. 😉
Krollilja och stjärnflocka, tror jag? Jag kan inre ta åt mig äran för någon av dem. De fanns när vi flyttade hit.