Årets Border 2011…

…blev inte Karlsson. 😉 Men det var ju inte därför vi åkte dit, utan för att ha en härlig, ledig helg i goda vänners sällskap även om det på sätt och vis kändes lite avslaget utan Karlssons uppfödare. Pappa och A var ju också ett stående inslag tills för två år sedan, och förra året var ju åtminstone A där, men inte i år. En del andra saknades också, men helgen har ändå varit jättetrevlig med god mat, mycket ”tjat” och många skratt.

I fredagskväll avgjordes klubbmästerskapet i lydnad (som inte längre får heta klubbMÄSTERSKAP pga någon ny, icke verklighetsförankrad, regel hos jordbruksverket). Vi var tre startade i lydnadsklass III, och jag får säga att jag är mycket nöjd med vår prestation, Trots två nollor kom vi upp i ett andrapris, så det var alltså personbästa, och känslan var riktigt bra större delen av programmet.

Här kommer poängen (med mina ev. kommentarer) och i slutet kommer bilderna.

Sittande i grupp: 10

Platsliggande: 10

Fritt följ: 9 (Bra kontakt, ngt sen under stegförflyttningarna)
(Stegförflyttningarna började med två steg åt höger, sedan två steg bakåt och där hängde han inte med riktigt hela vägen så när det sedan skulle avslutas med två steg åt vänster blev det lite … konstigt eftersom han då satt lite framför mig…)

Sättande: 10

Inkallning med ställande och läggande: 10 (Bra tempo, bra utfört)

Rutan: 0 (Halva kroppen utanför)
(Karlsson sprang på utsidan av rutan, till vänster, och sedan in på baksidan. Istället för ett försiktigt ”häråt” tjoade jag i med ett ”HIT” varvid liten terrier sätter sådan fart att jag inte hinner lägga honom innan han är ute ur rutan, på väg mot mig. Och ska vi vara riktigt ärliga var hela kroppen utanför vilket jag såg under min promenad. Här tar vi på oss 50% var av nollan. 😉 )

Hopp – apport: 0 Hoppar tillbaka utan apport
(Hoppar fint, griper apporten, spottar ut den och nosar lite tveksamt på den. Sedan hoppar han tillbaks utan apport. Där hade ett dk förmodligen hjälpt upp det hela, men jag var för sen…)

Apportering metall: 9,5

Vittringsapportering:8 (tuggar)
(Inte ens jag såg pinnarna i det höga gräset! Inte tl heller, berättade han efteråt. Karlsson sprang över dem och letade febrilt men fick sen syn på dem och valde rätt efter kontroll.)

Fjärrdirigering: 7,5 (dk sitt, flyttar sig 2 dm framåt)

Detta blev en total på 227 poäng, och alltså nytt rekord. Det kanske finns hopp? Vinnaren landade på 300 poäng (av 320 möjliga)! Det är alltså fullt möjligt även med en borderterrier! 🙂

Det finns även film från lydnaden, men eftersom fotografen glömde att stänga av kameran när vi var klara så kommer det väl ta en stund att ladda över till datorn och det har jag inte orkat med än. Vi får se vad som händer framöver på den fronten.

Efter detta blev det mat, vin och tjat, och en natts usel sömn trots att jag släpat med mig en hel tempurmadrass (!) i bilen för att kunna sova ordentligt.

På lördagen var det utställning, och än en gång blev det bra väder. Dagen började mulet, kallt och blåsig men ca 30 minuter efter att utställningen börjat klarnade det upp och blev en fin dag.

Domaren i hanhundsringen (engelsk import, rasspecialister ska det ju va’!) hade en hel del likheter med en av de kvinnliga huvudpersonerna i Pongo. Det kanske inte finns mer än en kvinnlig huvudrollsinnehavare där förresten? Hade det varit en dalmatinerspecial hade nog de flesta tagit sina hundar och rymt därifrån. Människan drog inte på munnen på hela dagen, och såg hela tiden mycket bister ut. Lite tråkigt, för domarna på Årets Border brukar vara trevliga, men det här var mest … deprimerande. Hur som helst så blev vi inte placerade, och jag var inte särskilt förvånad. Karlsson skötte sig dock fint, även om han tyckte det var rätt tråkigt, precis som vanligt.

Kritik:
Nice otter head, short muzzle, good bite. Good bone, Well muscled hindquarters, good stifle. Up to size but still spannable. Domare: Jean Singh

Någon av mina mer utställningsvana läsare som kan förklara ”good stifle” förresten? Någon av ringsekreterarna kanske?

Mot slutet av dagen blev det lite action när vi helt plötsligt blev inropade i ringen för att ta emot bucklan & diplomet för Årets Bruksborder. Stor kalabalik med en massa fotografer blev det, men tyvärr har jag inget foto själv. Än. Jag hoppas det dyker upp något i mailen så småningom. 😉

Trots att det var betydligt färre hundar än förra året så var det inte klart med alla grupper och finaler förrän framåt 17.30. Långa dagar blir det, men det är tur man är omgiven av trevliga människor att mingla med.

Ytterligare en kväll med mycket mat och tjat, och en natts något bättre sömn men med riktigt skruvade drömmar framåt morgonkanten?!

Idag stannade jag, precis som förra året, till hos ordförande i Karlssons fanclub för en snabbvisit. Gott fika för mig och lite röj i trädgården för Karlssons del blev det. Trevlig tradition det här Ingrid! 😉

På hemvägen klarade vi oss med några korta regnskurar, och ungefär när vi landat hemma och jag släpat in all packning började det regna på allvar. Och håller fortfarande på….

Här väntar vi på ett det ska bli dags för oss på lydnadsplan, och
Karlsson roar sig med att vinka till fotografen.
Foto: Camilla Venerot.

Mer väntan. Foto: Camilla Venerot.

Sittande i grupp.

Vilken stil han har? Jag tror att detta är vändningarna på stället?

Fritt följ. Det kändes riktigt, riktigt bra, förutom strulet i stegförflyttningarna.

Galopp – eller språng marsch heter det visst i regelboken.

Snopen placering i förhållande till rutmarkeringen…

Läskigt …. den luktar skumt och ingen har ens tuggat på den…?

Metallen gick bättre!

Var har de gömt de förbaskade små vittringspinnarna?

Alla bilder utom de två första är tagna av Pernilla Rudin med min kamera.