Vem hinner blogga regelbundet den här årstiden – egentligen? Uppenbarligen inte jag i alla fall…

Den här veckan har vi kört lite kvällsskift. I onsdags kom jag hem från spårskogen vid 22-tiden, och igår kväll tävlade vi lydnad. Det hade jag ju egentligen inte tänkt göra i vår, men efter förra fredagskvällen på Årets Border fick jag lite blodad tand och efteranmälde till Herrljungas kvällstävling igår kväll. Igår förmiddag insåg jag att vi inte tränat någonting, över huvud taget, sedan tävlingen förra fredagen så vi körde ett tiominuterspass på lunchen. Det gick inte alls särskilt strålande så förhoppningarna inför kvällen var lågt ställda.

En liten smidig tävling var det, med totalt tio ekipage fördelade på klass I, III och elit. Minns med fasa vår första kvällstävling i klass II där jag fick startnummer 19, av 19… Men igår rasslade det på rätt bra.

Även om vi igår hade poäng på fler moment än förra fredagen så blev slutsumman ändå något lägre. Han var stundtals rejält störd av någon lukt på plan + att han fick en hang up på tävlingsledarens påse med vittringspinnar. Lukten var det fler som hade problem med. En annan hund i vår klass låg och nosade och åt (!!) när den blev nedlagd inför inkallningen så något knas var det. Med tanke på hur förvirrad Karlsson var av detta, vilket syntes redan på sitt i grupp när han hade huvudet (och nosen) mer bakåt än framåt, så gick det ändå överraskande bra.

”Vad ÄR det som luktar så spännande…?”

De moment vi nollade förra fredagen (rutan och hopp apport) fick vi i alla fall poäng på igår. Rutan (i uppförsbacke!) strulade på ett likvärdigt sätt, men den här gången skötte jag mig bättre och räddade poäng. På hoppet fick han kramp i tassarna, alternativt doftchock i näsan (?), och det krävdes några kommandon innan han kom på vad han skulle göra. Ungefär detsamma på metallen, där han dessutom siktade in sig på påsen med vittringspinnar på vägen tillbaka och jag fick ryta i med ett ”hit”.

Fjärren var katastrof och jag tror nog att det egentligen borde varit en nolla (oändligt antal kommandon och missade skiften) men domaren dömer, och vem är jag att ifrågasätta? 😉

Kvällens nolla var vittringen. Riktigt vad som hände är inte klarlagt, men fel pinne blev det. Just nu väljer jag mellan följande alternativ:

1. Höger och vänster hjärncell hade tappat kontakten med varandra?

2. Han var rädd att pinnarna skulle hinna gömma sig i gräset (som förra fredagen) om han inte skyndade sig att ta en utav dem?

3. Vi har tränat för lite på pinnar som ligger i cirkel?

Personligen tror jag på alternativ 3 (med vissa inslag av alternativ 1), men vad vet jag?

Igår blev spektaklet både filmat och fotat av snälla kamrater. Fotona blev inte alls bra eftersom kamerans matte glömde att göra om inställningarna när solen gått ner bakom granskogen. Många mörka bilder blev det. *host*

Filmen blev dock helt OK om man ser till själva bildkvalitén (tack Jessika). Att aktörerna beter sig lite flummigt emellanåt kan vi ju knappast skylla på filmfotografen? Det roliga var att upptäcka att fria följet faktiskt såg bättre ut än det kändes?! Strul i stegförflyttningar och vändningar på stället drog ner betyget men resten ser ju faktiskt rätt OK ut?! Visst, växlar position gör han, men han håller faktiskt kontakten nästan hela tiden.

Poäng:

Sittande i grupp: 10

Platsliggande: 8 (gnäll)

Fritt följ: 7,5 (VP, ej front, LS vid vändning)

Sättande: 10

Inkallning med ställ och lägg: 9 (några steg vid ställande)

Rutan: 8,5 (dk)

Hopp-apport: 7 (flera dk)

Metall: 7,5 (dk flera)

Vittringsprov: 0

Fjärrdirigering: 5 (många kommando, gnäll)

Summa: 222, och ett tredjepris – igen. Men det känns i alla fall som om det går åt rätt håll jämfört med de första tävlingarna i klassen som vi gjorde i höstas.

För de som orkar traggla sig igenom drygt åtta minuter medioker lydnad kommer här filmen. (Och ja, jag ska skaffa en eldgaffel som kan räta upp mig till nästa gång…)

Idag hade vi en date med några kamrater i Tranemotrakten och tränade spår igen. Ett uppletande fick han också, det lilla djuret. Uppletandet gick rätt bra, och vi kom runt spåret men … det är ingen riktig fart på honom när han spårar. Och en eller två pinnar missade han både igår och i onsdags? Det har dock varit tävlingsmässigt så tillvida att ingen spårläggare varit med i spåret utan vi fått klara oss på egen tass, och runt har vi ju kommit i alla fall.

När vi närmade oss bilen igen förvandlades han till Ferdinand och la sig under (!) sitt blåbärsris och luktade på pipleksaken. 🙂

För övrigt har jag tvättat fönster idag. I morgon ska det testledas på klubbens MH (halvdag) och tvättas lite mer fönster. Men nog borde jag väl hinna med ett spår också?