Blowing in the wind 1.5

Idag är det högsommartemperatur ute, men blåser gör det fortfarande. Ett infernaliskt lysande torkväder förvisso. En maskin lakan var kruttorra på en timme ungefär!

Vid lunchtid fick jag besök av A som skulle hämta lite grejor, och samtidigt erbjöd sig att vara handler åt Iza på lunchpromenaden. Ett lysande initiativ så slapp jag riskera några tokryck som skulle belasta min fot i onödan. Även om den är åtskilligt mycket bättre idag så var den inte helt överens med kängorna som jag satte på mig för att ge lite extra stadga. Nåja det går definitivt åt rätt håll i alla fall.

Syrenerna är i full gång nu, även på mitt berg. Ett populärt tillhåll för insekter, och folkskygga fjärilar… Den här (eller hans/hennes kusin) försökte jag fota igår kväll men det var stört omöjligt för så fort jag närmade mig med kameran flaxade den iväg. Idag gick det lite bättre. Man undrar ju också vilken sort gripklor den lilla gynnaren är utrustad med för att klamra sig fast i stormvindarna?

Ska sluta älta. Snart…

Igår kväll tog jag mod till mig och kollade på filmen från i söndags. Jag kunde konstatera att fria följet inte var så illa som jag trodde, och som betyget antydde. Efter första vänstersvängen hade han ett släpp när han nästan stannade, vänd mot vinden med näsan uppspärrad innan han sprang ikapp mig. I  språngmarschen hängde han inte med riktigt, men sen vaknade han och var med riktigt fint.

Efter filmtittningen satte jag mig och bläddrade igenom mina protokoll från högre klass. Om man räknar bort de två första tävlingarna vi gjorde, när han definitivt inte var klar och jag fortfarande undrar varför jag anmälde, så är detta vår sämsta lydnadspoäng någonsin! Lite paradoxalt är också att krypet, som är det moment vi oftast nollat, genererade det (nästan) högsta snittbetyget i söndags, frånsett platsliggningen.

Samtidigt hade vi alltså vårt bästa spårbetyg någonsin, och utan tvekan vårt bästa uppletande-betyg?

VARFÖR ska det vara så svårt att få till allt på samma dag??

Här kommer filmsnutten från krypet. Den domaren som skrev ”hasar” på protokollet, och gav betyg 6,5, stod långt bort och såg kanske inte att han faktiskt jobbade med de små bakbenen, även om de var sträckta bakåt. Den domaren som stod riktigt nära gav 8,5 i betyg och drog alltså inget för ”hasande”. Tittar man noga på filmen så ser man att de små bakbenen faktiskt rör sig. 😉 Betyg 6,5 på det känns snålt! DK i uppsättandet ska de självklart dra för, men…

Så… nu ska jag försöka sluta älta detta, laga min fot, och tillbringa kommande långhelg med att åka till Dalarna och fortsätta röja i mammas lägenhet.