No filmtajm!

Just nu är jag lite besviken, och sur. Fotografen som filmade lydnaden på Årets Border med min videokamera har helt och hållet lyckats missa mig och Karlsson. 😦 Det är säkert teknikens under som spelat fotografen ett spratt, men ekipage före finns med, och ekipage efter finns med. Totalt 35 minuters film, och inte en endaste minut på oss. Jag hade verkligen sett fram emot att se fria följet för där har jag ingen större koll på vad som hände. Resten av momenten var väl inte så noga egentligen, för där ser man ju själv rätt bra vad som händer under själva tävlingen, men…?

Men so what… i-landsproblem, och jag kommer nog över det här också.

Istället fick jag glädja mig åt att Camilla Venerot lyckats få till en bild från buckleutdelningen där både jag och Karlsson har ögonen öppna. Det är inte alla fotografer förunnat. 😉 Tack Camilla!

Proffsfotografen som fanns på plats och förevigade alla vinnare mm under dagen envisades med att han skulle stå uppställd i utställningspose? Jag lyckades aldrig riktigt förstå varför det var så viktigt eftersom han faktiskt är en bruksborder. 😉 Följdaktligen lyser utställningsposen med sin frånvaro rätt rejält, men som sagt; vi har ögonen öppna båda två och det får man ju vara tacksam för! (Sen hade man ju önskat att jag kommit ihåg att slänga av mig fleecetröjan också, som behövdes i skuggan där vi hade tälten, men, men…)