Naturens under!

Att kalla min trädgård för vanvårdad är förmodligen en grov underdrift. Det är massor av ”saker” som växer där, men mycket är oidentifierbart, åtminstone för en amatör. Väldigt mycket är kirskål och brännässlor men det finns även en och annan blomma. När vi flyttade hit hade jag ambitioner och jag handlade växter för ansenliga summor och planterade i rabatter. Men så kom vi till fas två – ogräsrensning, och där någonstans kroknade jag. Rabatterna har grävts upp och fyllts igen efter hand. Vem hinner påta i trädgården när man har en hund (eller två) att träna? Den eventuellt överblivna energin lägger jag på pelargonerna, men inte ens det verkar gå vidare bra i år.

Idag upptäckte jag helt plötsligt lila blommor som stormade omkring i den ytterst spontanplanterade och vildvuxna snöbärshäcken.

Lila blommor? I snöbärshäcken?

Vid en närmare kontroll visade det sig vara klematis!

Då uppkommer genast frågan; har någon attackplanterat en klematis i vår snöbärshäck? Eller kan klematis självså sig? För ett par år sedan planterade jag en klematis ungefär fyra meter därifrån, men av den blev det intet, av olika skäl. Den var dock vit, om jag inte minns fel. (Jag vill dock påpeka att klematis faktiskt är en växt jag brukar lyckas med, även om de jag haft med tiden stått på fel ställe och därför grävts upp, flyttats och aldrig återuppstått.)

Men – mystiken tätnar. Hur har det hamnat en klematis i snöbärshäcken?

Sen, när vi ändå är inne på ämnet trädgård, undrar jag – hur tänkte den nu, den lilla lönnen?

Den har alltså självsått sig, precis intill betonggrunden till den gamla altanen. Inte världens mest optimala växtplats om man med tiden har tänkt sig att bli ett stort träd. Det blir väl min grannlaga uppgift att dra/gräva upp den och avliva den. Eller går den kanske att flytta? Nåja, det värsta som kan hända är väl att den dör på sin nya post.

I framkant av bilden ser man även en riddarsporre. En riddarsporre som vi grävde upp och slängde på komposthögen tillsammans med resten av den vanskötta rabatten för några år sedan. Men se det tyckte riddarsporren var en usel idé, så den går igen, eller vad man nu gör om man hör till växtriket.

Jag borde nog bo i lägenhet med balkong trots allt…?

Blowing in the wind…

Ja men … shit vad det blåser?! Slutet på maj och det är väl tur att det är grönt ute för det känns mer som oktober. Dessutom tycker jag att man har rätt att kräva dagstemperaturer över 10-gradersstrecket vid den här årstiden, åtminstone när solen faktiskt är framme? Inför lunchrundan igår funderade jag på om hjälm var en lämplig accessoar men eftersom det saknas hjälmar till de fyrbenta avstod även jag. En för alla, alla för en liksom… Idag såg jag att det rasat en hel del träd så tanken var inte så tokig.

Dagens promenad fick för övrigt en oväntat fartfylld avslutning. När vi har ca 10 meter kvar till vår infart flyger det ut en gråstrimmig kanonkula ur det höga gräset vid vår stenmur, ca 1,5 meter framför hundnäsorna (och tänderna).

KATT!

Strimmig katt, och ny på kattkartan. Alla grannar har svarta katter så vitt jag vet. Och – oj, vad den sprang?! Pga blåsten (och vindriktningen) hade den tydligen inte uppfattat att vi var på väg utan var … aningen sent ute, skulle man nog kunna kalla det. Det blev lite High Chaparall en stund, men till sist lyckades jag (med hjälp av koppel) övertyga hundarna om att IN var en bra riktning. Jag vet inte om de trodde mig, men in kom vi.

Nu skulle jag uppskatta om någon (SMHI?) kunde stänga av fläkten.