Månad: december 2010

Det finns ju folk som lägger en massa pengar på konstgjorda, upplysta istappar som de dekorerar sina hus med inför julen. But why?

Sen får jag väl erkänna att underhållningsvärdet är begränsat i mörker, men de är billiga. 😉

Ikväll står det ridhusträning på programmet, men det vete sjutton…? Det är -12° i detta nu, och ska bli ännu kallare framåt kvällen och då är det inte kul ens i ett ridhus. Som pricken över det vädermässiga i:et så ska temperaturen stiga dramatiskt under natten. Klart.se satsar på ett par plusgrader och regn i morgon bitti/förmiddag. Yr.no, å andra sidan, satsar på max 0° och snö. Pest eller kolera, men jag håller faktiskt på yr.no i det här läget…

Och btw… ingen träningsverk idag heller?!

Jag kan redan nu förvarna om att detta inlägg inte kommer innehålla en enda bild, av förklarliga skäl. 😛

De flesta normala människor väljer ju att börja sina nya liv strax efter nyår, för att sedan återgå till det gamla livet ganska raskt. Jag väljer att göra tvärt om; två veckor före jul börjar jag mitt nya liv, och hoppas på att det håller lite längre.

Det hela började julafton 2008, när jag öppnade julklappen från husse. Den innehöll … ett presentkort (15 ggr) på gym. Sen hände ingenting, och ingenting, och ingenting…

Något senare (läs: december 2010) uppdagades det att presentkortet var inköpt 2008-12-09, och var giltigt i två år. Alltså; den 8:e december tog jag mod till mig och klev in genom dörren på gymmet, och innan jag visste ordet av var det bokat tid med instruktör två dagar senare, dvs i fredags.

Jag kände mig ungefär som tjuren Ferdinand (på väg in på arenan), när jag gjorde entré i träningslokalen, men jag överlevde. Jag har ju styrketränat tidigare, men det är mååånga år sedan, så lite (eller mycket) råd och anvisningar var definitivt på sin plats.

Gymmet husse valt åt mig är Borås äldsta (som fortfarande är i drift). Ett traditionellt gym, utan en massa ”pass” av olika slag. Tyngder,hantlar,  vikter, maskiner, cyklar och crosstrainer är vad som erbjuds. Bra så! I brist på dubbla omklädningsrum är dock tillgängligheten begränsad. ”Damer” månd-onsd-fred + några timmar på söndag förmiddag. ”Herrar” övrig tid. Eftersom traditionella hundträningsdagar är måndag och onsdag har det ju bromsat mig en del, men nu på vintern är det ju bara spikad hundträning på onsdagar så … nu fanns det inte så mycket mer att skylla på.

Första passet var en försiktig introduktion, men jag förväntade mig ändå lite träningsvärk. Men, nä! Om jag kände efter riktigt noga kunde jag förnimma liiite träningsverk i en muskel (eller två, en på varje sida av kroppen) i söndags, men det var allt. Igår var det dags igen, och nu blev det lite mer allvar med tyngre vikter och fler repetitioner, så idag… men nä? Inte träningsverk idag heller, mer än ytterst pyttelite?

Instruktrisen hade nog inga större förhoppningar på den medelålders, rökande, tjockisen som klev in genom dörren. Det hade väl inte jag heller, ärligt talat, men antingen har jag både mer kondition och mer muskelstyrka än vad det ser ut som, eller så är instruktrisen en j*vel på positiv förstärkning. 😉

Nåväl, det är riktigt roligt, och garanterat jättenyttigt. Alldeles nyss kollade jag öppettiderna under jul och nyår och blev irriterad för att det bara är dam-öppet en dag i mellandagarna, när jag är ledig och har gott om tid att träna? Går det så fort att skapa nya vanor och behov?

En annan rolig grej är förresten åldern på kunderna…? Av de jag hittills träffat på är jag nog klart yngst! Nu har det förvisso inte varit särskilt många ”tanter” där samtidigt som jag, men ändå…? Flashfaktorn på gymmet är låg, och det ligger lite avsides, men ändå? Lite otippat att känna sig ung i på ett sånt ställe?

Så… nu hoppas vi på att detta kan hålla i sig, och att jag hittar tiden, även efter nyår och när hundträningssäsongen drar igång. För det gör den väl, förr eller senare…?

Min förmåga att kasta bollar är tämligen obefintlig. Om bollen råkar vara utrustad med snöre går det dock lite bättre, och jag är rent av ganska pricksäker. Eller … brukar åtminstone få iväg dem hyfsat rakt. Dock inte alltid…

På eftermiddagens träningspromenad lyckades jag kasta lite snett. Så pass snett att bollen hamnade i ris, täckt av bedräglig skarsnö, vid sidan av vägen. Men eftersom terriern är en terrier så var det ju inget som hindrade. Snöret stack upp ur snön så jag trodde ju det skulle bli en lätt match, men se det tyckte inte terriern. Han skulle prompt ha tag på själva bollen och grävde och rotade en bra stund, med matte elakt skrattande i bakgrunden. Men att han skulle ge sig? Det fanns inte på kartan! Nu är han ju på intet sätt främmande för att bita i, och hålla i, snöret,  Det händer ju titt som tätt att han tar det istället för bollen och rusar omkring med, men inte idag.

För övrigt körde vi framåtsändande, där tempoväxlingen helt plötsligt kom för tidigt (?), men i övrigt var bra. Långa inkallningar med stå och ligg samt fritt följ hann vi också med. Just nu tränar vi fritt följ mest för min skull. Jag måste lära mig att sakta ner tempot och ta det lugnt i svängarna för att han ska klara att hänga med på ett bra sätt.

I förmiddags var det simning för Iza, och stora julbadet (läs: schamponering) hann vi också med, till hennes stora förtvivlan. 🙂

Gårdagens skumma väder ledde inte till plusgrader på vårt ”fjäll” utan det höll sig runt nollan, och alltså finns det en del spektakulära skapelser kvar på växtligheten, och när det kombineras med solsken så kliar det naturligtvis i avtryckarfingret, så jag tänker alltså plåga mina stackars läsare med några vinterbilder till. Eller också klickar ni helt sonika vidare till en annan blogg. 😉

Igår var det dags för den traditionella luciakröningen på Stora Torget i stan, och därmed även dags för klubbens engagemang som går ut på att eskortera ”stor-lucia” med en ”lill-lucia” (som i år blev en tomte) dragen av hundar. Ett par varv runt torget brukar det bli, och efter lill-lucias vagn går ett gäng mer eller mindre julklädda hundar. I år var vi tyvärr inte så många som vi brukar vara, men det var ett uppskattat inslag ändå, tror jag.

Eftersom det nyligen inköpta täcket hade ”rätt” färg så åkte det på, under den glitterklädda selen.

Draghundarna väntar, och väntar, och väntar…
Värt att notera; fyra tikar som samsas fint om det hedrande uppdraget.

Eftersom Lill-Lucia fick förhinder fick Lill-Tomten rycka in som vikarie.
Han har nog träningsvärk idag, för han vinkade hela vägen tillbaks till
utgångspunkten, efter slutfört uppdrag. 🙂

Kalle i tomteinspirerad pyjamas.

Karlsson fick en liten entusiastisk groupie på fem månader, i likadant täcke.

Den här bilden säger en del om vad Karlsson tycker om att vara fotomodell. 😉

Ibland får man försöka hitta fördelarna med nackdelarna. Och sen går man in igen…

Just nu balanserar termometern precis runt nollan. Lite över, lite under – beroende på vilken termometer man tittar på. Under natten har det kommit underkylt regn, och gör så fortfarande. Världen är glaserad med en isskorpa och väglaget är perfekt för Icebug. Operfekt för nästan allt annat…

…är till för att hållas, och eftersom det första digitala julkortet nu har anlänt blir det alltså en egen sida med fådda julkort även i år. Länk finns längst upp, ovanför headern, och sidan fylls på efter hand.

(Och btw… jag överlevde gymbesöket med hedern i behåll, tror jag. Idag kändes det onekligen lite mesigt, blev inte ens svettig?! Men det var ju mest demonstration och ”prova på” i de olika maskinerna. På måndag kör vi igen, och då blir det nog lite mer ”allvar”.)

Så här ser det ut utanför fönstret (bokstavligen – bilden är tagen från skrivbordsstolen, genom rutan!) just nu. Och vad jag än tycker om snö så kan jag ju inte förneka att det är vackert. Nu hotar väderleksprognoserna med regn framåt lördag morgon och övergång till plusgrader under några timmar för att sedan sjunka under nollstrecket igen. Måtte de ha fel, för det enda som är värre än snö är … is. Eftersom prognoserna ser ut som de gör så känns det helt onödigt med några timmars plusgrader. Ge mig ett par veckor däremot så tar jag tacksamt emot dem.

För övrigt fick jag en flygande start på dagen (i mycket långsam takt) när jag ringde polisen angående ett misstänkt rattfyllo. En bil som körde mycket osäkert i 20 km inne i stan, nästan körde mot rött (=jättegult), med bakre vindrutetorkaren gående i full speed och en backspegel krossad och hängande på tre kvart. Det slutade med att jag körde efter (åt helt fel håll) och guidade polisbilen. Jag fick se en skrämmande körning, stundtals nästan på vänstra sidan av (den breda) vägen trots möten, och stundtals ute i snövallen. Polisen lyckades genskjuta oss och ta över och fick till sist stopp på ekipaget. Det visade sig vara en nykter men mycket gammal man som lånat en bil! Tyvärr krävs det ju i princip att äldre förare orsakar någon form av allvarlig olycka innan man börjar ifrågasätta körkortsinnehavet. Man kan alltså bara vara tacksam över att det inte hände något den här gången och hoppas att mannen fick sig en rejäl tankeställare och förhoppningsvis avstår från bilkörning hädanefter, men det är väl troligen att hoppas på för mycket…

Om nu någon minns den där ruskigt jämna födelsedagen som utspelade sig i augusti, så kan jag meddela att den varade, om inte till påska, så åtminstone till jul. Igår kom det nämligen ett mystiskt paket i brevlådan. 🙂

Paketet visade sig innehålla en kraftigt försenad present, men den finaste av dem alla.

Vi firade ju födelsedagen tillsammans med Karlssons uppfödare, och då fick jag veta att den här tavlan var beställd men ännu inte levererad. Konstnären har haft en strulig höst och det har tagit längre tid än beräknat, men det var verkligen värt all väntan. 🙂 Stort tack till Karin och Tommie på Öresunds Kennel!

Nästa fråga på agendan är; ska jag beställa en likadan tavla på Iza? Det finns nog ett par fina bilder på henne, tagna vid samma tillfälle. Det får nog bli så!

Och här är originalet, som legat till grund för oljemålningen.

Den började i lördags med den nya (LED)TV:n och den (nästan) trådlösa manicken som ska överföra musiken från datorn till stereohögtalarna. Manicken funkade bra. TV:n är fortfarande inte inkopplad eftersom bordsstället fortfarande lyser med sin frånvaro.

Idag brakade det loss igen. Har hämtat ny skärm till datorn, 22″ widescreen, och efter vissa komplikationer är den nu inkopplad och inställd, men … allt är så smått? Hoppas jag vänjer mig.

Ett nytt flashigt tangenbord införskaffades också.

I motsats till det gamla så går det här att läsa vilka bokstäver som hör till vilka tangenter! Att detta inte var möjligt insåg jag inte förrän husse inledde sin datorkarriär med internetbanken för ett par år sedan. Jag blev mäkta irriterad när han hela tiden frågade var bokstäverna satt?! Va’! Hur svårt kunde det va’? Sen insåg jag att det nog var rätt svårt…

E   R   T

Med gammaldags korrekt fingersättning på tangenbordet bryr man sig liksom inte om vad det står på tangenterna så jag hade inte ens märkt detta.

Att se det gamla tangentbordet rejält uppförstorat på skärmen var f ö ingen uppbygglig upplevelse. Guuud så skitigt?! Det nya borde ju, med sin slimmade design, inte kunna dölja så mycket, och vara lättare att hålla rent, eller…?

Nästa projekt är att koppla in hemdatorn som fått ny hårddisk, och se om den också vill samarbeta med den nya skärmen.

Därefter (men inte ikväll tror jag) är det den nya routern som ska kopplas in och konfigureras.

Och sen står väl TV:n på tur förmodar jag, men som sagt; inget bordsställ än. Hoppas det kommer innan helgen, för på lördag kan jag nog inte göra så mycket mer än sitta still och försöka få TV, DVD och boxar att samarbeta. På fredag kväll är det nämligen dags för ytterligare en teknisk aktivitet, men mer av det fysiska slaget. Då ska jag nämligen *plats för läsare att hålla andan* börja … styrketräna! Jag har en känsla av att det inkluderas en helt annan typ av maskiner i det konceptet nu för tiden.  Senast jag ägnade mig åt styrketräning är för 17-18 år sedan… Så det kommer nog också kunna räknas som en teknisk aktivitet. Har dock bokat tid för guidning i teknikdjungeln, så jag ska väl förhoppningsvis komma ut hel, om än mörbultad.

Vem kommer hit och tar hand om hundarna på lördag när jag inte kommer ur sängen/soffan/fåtöljen?

Ikväll är det ridhusträning igen. Segt att det inte börjar förrän 19, för jag vill gärna komma iväg så snart jag slutat jobba, och inte gå och vänta. Blir sällan särskilt produktiv under sådana väntertider. Men… Karlsson har uttryckt en stark önskan om någon kvällsaktivitet, så så får det bli!

Helt plötsligt hade himlen en väldigt konstig färg. Inte fullt så konstig som kameran har tolkat det, men ändå…

En gång i veckan förvandlas hon, till Izther Williams. (De som är för unga för att förstå ”ordvitsen” kan läsa här.)

Igår var det sim-time igen, och jag kom ihåg att ta med mig kameran. Partykameran blev det, och även om ljuset är bra i poolen så är jag ändå positivt överraskad över bilderna som är tagna utan blixt. Hon är ju inte direkt stilla…

Den här rosa pipapporten har hängt med i alla de fem år hon har simmat.
Utan den skulle hon inte simma en meter. Tro mig – vi har försökt med andra leksaker.
Jag är tacksam att jag har några i reserv. Kunde ju inte drömma om att den
här skulle hänga med så länge, och dessutom – den piper fortfarande!

Här är jetstreamen i full gång, och hon får jobba rejält.
Pip-apporten ligger i vattnet, mellan mig och Izther.

Nyfönad, och långt ifrån torr, men ganska … fluffig. 🙂 Jag undrar fortfarande
hur länge man skulle behöva hålla på för att få henne helt torr?

…har kört med traktor på en av våra skogsstigar så det gick att gå utan att pulsa alltför mycket. Jag misstänker att orsaken till traktorkörningen inte uteslutande var vänlighet, men mig kvittar det. Dock är det stor risk att träden snart hindrar framfarten istället. Och btw… nu snöar det igen, så glädjen med det gångbara skogsstigen blir nog kortvarig.

Rätt mycket träning blev det även idag på promenaden, ungefär samma moment som igår. Framåtsändandet såg riktigt bra ut idag! Iza och husse har pulsat en rejäl runda i skogen. OK, utan snö är den inte särskilt rejäl, men i det här väglaget räcker den till.

Enligt gårdagens inlägg av Lennart Å. Karlsson (jag måste byta lösenord till bloggen!) konstaterar jag att det är fler än jag på den här fastigheten som lider av förvirring. Även pelargonerna som befinner sig på övervintring i lagården har snurrat till det. Sedan jag plockade in dem i september har de fått vatten två gånger, och då i mycket sparsamma ransoner. Temperaturen ligger på ca +6°, men de låter sig inte hejdas.

Den här började blomma sent, strax innan jag tog in dem. Och än har den inte slutat…

Nu ska det erkännas att det finns ett antal som har tagit det här med övervintring på djupaste allvar också, och ser riktig risiga ut. Frågan är hur risiga de ser ut efter renoveringsprojektet som tar sin början nästa vecka. En vägg till träningslokalen (där de bor) gav ju delvis upp förra vintern och ska nu bytas ut. Det känns inte optimalt att göra det i det här vädret, men blir det en likadan djävulsvinter, med lika mycket snö, så håller nog inte väggen så det är bara att ladda med fiberduk, värmefläkt och kanske be en liten bön?

Detta projekt innebär också att vi är utan vår träningslokal ett tag framöver eftersom den delen är upptagen av allt som förvarades i andra änden av rummet. Hoppas renoveringen går fort, för det är ju nu vi verkligen behöver den…