Hallå! Lennart Å. Karlsson här igen! Nu måste jag berätta om min förvirrade matte som nästan missade min femårsdag. Helt hejdlöst tokigt, och hur virrig får man bli egentligen? Jag trodde ju att jag skulle bli uppvaktad redan i morse, men nähädå. Ingen sång, inga paket, ingen tårta… Försökte dock hålla god min ändå, och lyckades (om jag får säga det själv) riktigt bra. Uppenbarligen nästan för bra eftersom både matte och husse höll på att missa denna högtidsdag. Fem år liksom, det är ju nästan jämnt!
Fråga mig inte hur det gick till, men vid femsnåret på eftermiddagen kommer matte på sitt misstag. Både hon och husse hade tydligen fått för sig att jag fyllde år i morgon. Men hallå, eller…? Så många tävlingsanmälningar har väl tanten fyllt i så hon borde ha koll på vilken dag jag fyller år? Hur dålig koll kan man ha? Får väl skylla på mattes extremt höga ålder, fniss…
Men hon har tydligen inte varit totalt förvirrad särskilt länge, för present hade hon köpt, och tårta också! Snabbt som ögat ställde de till med kalas, och det hedrar dem ju faktiskt. Å andra sidan; hade de missat det och uppvaktat mig i morgon istället, DÅ hade jag blivit riktigt bitter. Och hämnden är ljuv!
Här kommer några bilder från det senkomna kalaset.
En älg?! Som inte ens är inslagen i paket, det var vad jag fick.
Bor älgar i gryt?
Nåja, jag får väl kolla om den är död?
Och sen behöver den säkert obduceras…
Mitt under obduktionen ropade de från köket, att jag skulle få tårta.
Tårta är gott, men … rosa?! Hur tänkte dom nu? Dessutom
misstänker jag, på goda grunder, att syrran fick större
bit än jag. På MIN födelsedag?
Jag har minsann sett bilder på Ginos kalas. Han brukar få äta bakelse på tallrik
på bordet. I det här lumphålet får man äta tårta på golvet. Ingen stil och finess alls…
…och då blir ”bordsskicket” därefter!
När detta skrivs är jag klar med obduktionen av älgen. Alla inälvor är
mycket systematiskt urplockade och fördelade över huset. Det kan dom ha!
