Efter lunchpromenaden, när Karlsson var uppvärmd (hur varm man nu blir när det är -12?) passade jag på att köra ett litet uppletande med vita miniföremål (läs strimlad vit strumpa) på garageinfarten. När han fångat första föremålet fick han kattskitsdoft i näsan, släppte föremålet och började knapra kattskit istället, trots att matte var måttligt imponerad. Men det var nu det roliga började. Och ja, jag kan vara riktigt elak ibland. 😉
Det krävs ju inte allt för högt IQ för att räkna ut att kattskit som legat ute i rejält med minusgrader är … svårtuggad. När han under djup koncentration försökte tugga i sig delar av den frusna klumpen stod han still, och fick köldkramp i alla fyra tassarna. *internetskrattar rått*
Jag hoppas innerligt att han drog slutsatsen att; slutar man leta grejor och börjar käka kattskit (eller något annat i hans tycke ätbart) så gör det j*vligt ont i tassarna! Hoppas kan man ju alltid, och under resten av passet tog han i alla fall omvägar runt resten av delikatesserna. 🙂
F ö har jag bestämt mig för att skippa ridhusträningen ikväll. I den här kylan blir det ändå ingen kvalitet på det hela, och jag har massor av saker att göra här hemma. Så det så!