Enda fördelen…

…med vinter är att man kan ta lite läckra bilder. När man inte ens behöver lämna altanen är det ännu bättre. 😉 Men, det räcker ju faktiskt med ett par minusgrader, frost och sol för att få till bilder av den här typen. 30 cm snö och -15 är definitivt overkill.

Och btw, detta torde vara kommunens mest välfotograferade schersminbuske…

 

 

Redigering

Nu har jag redigerat länklistan och lagt till några favoritbloggar.

Och, btw… idag visar termometern -15°. Till vilken nytta? Det är ALDRIG ok med -15, men i synnerhet inte när det fortfarande står november i almanackan…

Julstämning i kubik och kvadrat. Upphöjt till 12.

Idag tog jag en sväng till stan på eftermiddagen, och julstämningen kan man ju inte klaga på, om man inte vill…

  • Snö på marken, utom på de uppvärmda gågatorna
  • Hästar med tomteluvor
  • Getter med rött glitter runt halsen (?)
  • Julmarknad
  • Massor av julklappsshoppare
  • Glögg och pepparkakor (även om jag inte smakade)
  • Borås Lucia (på ICA Maxi)
  • Stundtals mycket ymnigt snöfall
  • Två inköpta julklappar
  • Inköpt tallris
  • (Oönskad) information om priset på ädelgranar (!!!). Man kanske skulle hoppa över granen i år?
  • (Oönskad) information om att det mediokra utbudet av julgranar beror på att det är för mycket snö så att de inte kan hugga. Oh the irony!
  • …etc.

Men. Jag. Vill. Fortfarande. Inte.

Den här snön tar knäcken på mig. Jag blir på ett uselt humör. Det är bara bökigt, och stökigt, och bökigt… Bara tanken på att det kanske kommer fortsätta så här fram till mars-april får mig att vilja kräkas?! Och man kan inte träna spår! Det är nog faktiskt det som stör mig allra mest…

Ett antal faktorer till gör att detta varit en ganska usel dag, och humöret är i botten. Och i morgon är det måndag. Wow, typ… eller nå’t.

På skadefronten så är det ”rör inte min armbåge!” som gäller, men det går väl över. Armen är fullt brukbar så det är nog inget allvarligt. Den lilla svansen på den lilla hunden ser helt OK ut (efter omständigheterna), och gårdagens (sparsamma) blodvite förorsakades nog av för tidigt avlägsnad sårskorpa. Och om vi bara hade plats så skulle hans julklapp vara gjuten; en tvilling till min fåtölj, och en tvilling till min nackkudde, så att vi slipper slåss om dem…

Är huvudet dumt får kroppen lida…

För att inte skilja mig från mängden har jag naturligtvis adventspyntat idag. För varje år som går så lämnas mer och mer i kartongerna, men å andra sidan köps det något nytt också… Dags att göra ett rejält rens snart, och inte bara fylla på förrådet. Mina favorittomtar, från Nittsjö keramik, plockades också fram. Men till jul blir det bara granen, och inget mer. Om det ens blir gran i år?

På eftermiddagen fanns det möjlighet till ridhusträning. Dock inte i lyxridhuset som vi ska träna i på onsdagar utan i det betydligt mer ”jordnära” ridhuset som vi var i förra vintern. Lille Lennart var naturligtvis toktaggad, men min fantasi och motivation var inte fullt lika hög. Körde bl a rutan som jag inte tror vi tränat alls på ett par månader, och det gick riktigt hyfsat. En vittringsapportering med ”tävlingsledare” fick vi också till, och det löste han fint trots alla intressanta dofter på ”golvet”. En hel del annat pyssel blev det också, men som sagt; mitt fokus var inte riktigt på topp.

När vi kom hem upptäckte jag att såret på svansen blöder lite, med betoning på lite. Jag tror, och hoppas, att det bara är för att någon sårskorpa släppt – lite för tidigt. Under träningen kan det omöjligt ha skett, men möjligen i buren på vägen hem. Nu är det dock noga rengjort, och för säkerhet  skull har jag lagt på ett bandage också. Suck… det som verkade så bra igår? Hoppas verkligen att det inte ska strula nu, utan fortsätter läka fint.

I samband med ridhusträningen glömde jag bort att jag inte hade mina Icebug på mig, när jag skulle gå till bilen. Det slutade med en vurpa à la klassiskt bananskal, dock utan bananskal. Min hjärna tyckte tydligen att det kändes som en god idé att ta emot kroppen med vänstra armbågen, så nu är den lite öm. Det är på den nivån att jag inte gärna vill vila den på bordet nu när jag skriver. Men… det kunde ha blivit betydligt värre, så man får väl vara tacksam.

Tratt off!

Japp, då är korsstygnen borttagna och läkningen fick MVG av veterinären. Råkade kläcka ur mig att jag glömt det där med chip när han ändå skulle sövas, och smack – så hade han ett chip i nacken. För säkerhets skull satte vi på munkorg, men han blev inte nämnvärt upprörd över behandlingen. Så nu har jag en digitaliserade hund, typ… Och bara därför kommer jag väl aldrig mer råka ut för ID-koll på tävling? 🙂

Vid hemkomsten firade han sin nyvunna frihet med ett hysteriskt race runt köket, eller främst under och mellan köksbord och stolar. Där har han ju haft problem att ta sig fram i ett par veckor. Därefter blev det tvättning à la katt. Mycket noggrannt! Han passade också på att möblera om lopporna i skägget, vilket tydligen var välbehövligt. 😉

Helgen ska firas med adventspyntning och ridhusträning i morgon. Nice!

Trattlös terrier med trimbehov, framför allt av (get)skägget. 🙂

 

Produkttest och recension

Igår svängde jag förbi min f d arbetsgivare, Hööks Hästsport, och investerade i ett täcke till lill-hunden. Back On Track-täcket jag köpte förra vintern trivs han inte riktigt i, åtminstone inte om han förväntas röra sig. Det är dålig frihet för bogarna, och dessutom är det långt och figursytt över rumpan vilket medför begränsad rörlighet för svansen, och det uppskattas inte. 😉

Nu var det väl iofs inte riktigt täckeväder idag. ”Bara” 8-9° kallt, men jag var ändå sugen på att prova. Och jo, det var bättre. Han såg inte alls lika låst och låg ut, utan pinnade på bra. Det är en stretchinfällning på bringan + att själva täcket är fleecefodrad softshell och alltså lite stretchigt i sig själv. Helt OK passform, men det hade inte skadat med ett litet bogveck (eller två) för att öka rörelsefriheten för frambenen ytterligare lite.

Att uträtta nummer två med täcke på sig föll honom aldrig in, så vi fick ta en extra liten sväng vid hemkomsten, utan täcke.

Slutsatsen, angående täcket, är dock att för de pengarna (279:- i alla storlekar) är det helt OK. Hade matten själv fått välja hade det gärna fått  vara någon annan färg än rött, men tyvärr…

Jag  kan för övrigt inte påstå att någon av hundarna är imponerade av snön. Det är möjligt att jag indoktrinerat dem? Fördelen är dock att Iza går utan att dra, där det är oplogat. Idag gick Karlsson efter oss där det var som mest snö. Ett smart drag förvisso, för då var det ju lite upptrampat. 🙂

Om ett par timmar är vi på väg till veterinären för borttagning av brodyren på svansen, och vaccination. Hoppas bara att läkningen blir godkänd av veterinären, och att Karlsson inte bryr sig om ”såret”, så att han slipper tratten nu. Även om han har funnit sig oväntat bra i sitt liv som trattis så är det ju roligare utan.

Och btw, på tal om veterinärer: i morse svor jag en hög och lång ramsa när jag insåg att jag naturligtvis skulle ha bett dem chippa honom när han var sövd i samband med operationen – men det hade jag inte en tanke på då… 😦

Även om det inte framgår på bilderna så har det idag bjudits på lite solsken, och fläckvis blå himmel. Dock duggar det fortfarande mikroskopiska snöflingor, oavbrutet, och snötäcket fylls på med några nya centimeter varje dygn… *suck*

Aerodynamikens mysterier?

Så här ser bilen, som stått stilla och orörd sedan i måndags kväll, ut numera. En något ojämn fördelning av snömängden. Förklaringen är naturligtvis blåsten, men ändå…? Var jag sjuk den lektionen i fysiken kanske?

Dagens lunchpromenad gick exakt samma väg som igår. 60% oplogat, 40% plogat. Jag trodde ju i min enfald att vi kanske skulle ha någon liten hjälp av det jobb vi la ner igår, men icke. Det fanns inte ens tillstymmelser till hål i snön efter våra tassar. Bara ett slätt snötäcke. Dessutom betydligt mer packat än igår, och därmed mer tunggått. Också på grund av den förb… vinden. Men… det är bra fysträning, framför allt för lille Lennart som får gå i snö upp till magen, och mer därtill stundtals.

Jag är ganska säker på att den här filuren har ungefär samma känslor för snön som jag har, dvs inte särskilt imponerad… Och hon som står i bakgrunden föredrar definitivt sommar och sol.  (ajFån-bild).

Ikväll är det start för vinterns ridhusträningar. Jag ska åka dit men inte delta. Den konvalecenta svansen bör nog inte vistas i den bakteriefloran, även om såret ser helt och fint ut. Vi lugnar oss till nästa vecka. Och att ta in Iza i den miljön…? *skrattar ihåligt*