Min förmåga att kasta bollar är tämligen obefintlig. Om bollen råkar vara utrustad med snöre går det dock lite bättre, och jag är rent av ganska pricksäker. Eller … brukar åtminstone få iväg dem hyfsat rakt. Dock inte alltid…

På eftermiddagens träningspromenad lyckades jag kasta lite snett. Så pass snett att bollen hamnade i ris, täckt av bedräglig skarsnö, vid sidan av vägen. Men eftersom terriern är en terrier så var det ju inget som hindrade. Snöret stack upp ur snön så jag trodde ju det skulle bli en lätt match, men se det tyckte inte terriern. Han skulle prompt ha tag på själva bollen och grävde och rotade en bra stund, med matte elakt skrattande i bakgrunden. Men att han skulle ge sig? Det fanns inte på kartan! Nu är han ju på intet sätt främmande för att bita i, och hålla i, snöret,  Det händer ju titt som tätt att han tar det istället för bollen och rusar omkring med, men inte idag.

För övrigt körde vi framåtsändande, där tempoväxlingen helt plötsligt kom för tidigt (?), men i övrigt var bra. Långa inkallningar med stå och ligg samt fritt följ hann vi också med. Just nu tränar vi fritt följ mest för min skull. Jag måste lära mig att sakta ner tempot och ta det lugnt i svängarna för att han ska klara att hänga med på ett bra sätt.

I förmiddags var det simning för Iza, och stora julbadet (läs: schamponering) hann vi också med, till hennes stora förtvivlan. 🙂

Gårdagens skumma väder ledde inte till plusgrader på vårt ”fjäll” utan det höll sig runt nollan, och alltså finns det en del spektakulära skapelser kvar på växtligheten, och när det kombineras med solsken så kliar det naturligtvis i avtryckarfingret, så jag tänker alltså plåga mina stackars läsare med några vinterbilder till. Eller också klickar ni helt sonika vidare till en annan blogg. 😉

Igår var det dags för den traditionella luciakröningen på Stora Torget i stan, och därmed även dags för klubbens engagemang som går ut på att eskortera ”stor-lucia” med en ”lill-lucia” (som i år blev en tomte) dragen av hundar. Ett par varv runt torget brukar det bli, och efter lill-lucias vagn går ett gäng mer eller mindre julklädda hundar. I år var vi tyvärr inte så många som vi brukar vara, men det var ett uppskattat inslag ändå, tror jag.

Eftersom det nyligen inköpta täcket hade ”rätt” färg så åkte det på, under den glitterklädda selen.

Draghundarna väntar, och väntar, och väntar…
Värt att notera; fyra tikar som samsas fint om det hedrande uppdraget.

Eftersom Lill-Lucia fick förhinder fick Lill-Tomten rycka in som vikarie.
Han har nog träningsvärk idag, för han vinkade hela vägen tillbaks till
utgångspunkten, efter slutfört uppdrag. 🙂

Kalle i tomteinspirerad pyjamas.

Karlsson fick en liten entusiastisk groupie på fem månader, i likadant täcke.

Den här bilden säger en del om vad Karlsson tycker om att vara fotomodell. 😉