Igår hittade jag den första blomman på min krukplanterade klematis Piilu.  Alltså är jag inte helt ute och seglar. Nu väntar jag bara på att Summersnow, i andra hörnet av altanen, ska sätta fart. Men den köptes och planterades betydligt senare så än så länge har den giltigt förfall. Den jag planterade ute, alltså i marken, har redan fått ett par blommor men de är av det mer anspråkslösa slaget.

Klematis Piilu

För  övrigt har vi redan klarat av ”lunchpromenaden”, och klockan är inte ens 08.00! Undrar om de minns det när det närmar sig lunch? Att gå några längre sträckor i mittpådagenhettan funkar inte så idag gjorde vi så här och det var riktigt, riktigt skönt.

Idag avbokade vi simtiden på Blå Stjärnan och bestämde oss för simning IRL (In Real Lake) i stället. Vi har ju ont om sjöar där det funkar att bada med hund, men i husses gamla hemtrakter finns det ett undanskymt litet ställe som ibland är folktomt. Dit bar det iväg. Ca 2 mil enkel resa, så det är ju inget man gör varje kväll kanske…

Folktomt var det, och simmat blev det. Till och med jag, som är en riktig badkruka, var i och simmade flera meter! Och det var faktiskt riktigt, riktigt skönt!

Men de som simmade mest var utan tvekan hundarna. Vi körde dem i skift för att undvika alltför mycket röra och konkurrens om leksakerna. Iza fick apportera sin vattendummy och det gjorde hon som värsta fågelhunden. Hon lät sig till och med dirigeras, åtminstone till en viss gräns. 🙂 Det lustiga är att skulle jag slänga i den i bassängen på Blå Stjärnan skulle hon inte simma en meter. Där krävs det mer attraktiva prylar.

Karlsson fick simma efter en svans-pip och det gjorde han. Som en säl! Stundtals simmade han till och med utan att det fanns någon svanspip tillgänglig. Båda två njöt rejält, och det gjorde även husse och matte.

Det bästa av allt var att det kom annat folk mot slutet. Det visade sig vara de som bor i den närmaste stugan, och som tydligen (enligt egen utsago) i princip är de enda som använder badplatsen numera. De hade inget alls emot att man var där med hund, och att man körde bilen en bra bit ner mot badplatsen (vilket vi tvekade på om vi skulle göra) tyckte de bara var bra, för då blev det långa gräset litet tilltryckt. Där lär vi alltså hamna fler gånger när vädret lämpar sig. Nackdelen är att det på kvällstid är nästan rakt motljus och jättesvårt att få några bra bilder, men här är några smakprov ändå.

Idag har jag även hunnit med en sväng till min kompis Clas (Ohlson) och köpt en bordsfläkt. Den ska appliceras innanför det öppna sovrumsfönstret och förhoppningsvis hjälpa den naturliga luftcirkulationen på traven. I natt var det olidligt varmt och det var ett smärre under att jag inte smälte. Tvärdrag  hjälper ju föga när det är precis vindstilla. Men nu jäklar… nu har jag köpt mig lite vind. 🙂

För ungefär 2,5 år sedan köpte jag en ny bilstereo till bilen. För första gången hade jag CD-spelare i bilen. Skönt!

Allt var frid och fröjd ända till i vintras. För att göra en betydligt längre historia något kortare kommer här en sammanfattning.

Februari
Den automatiska kanalsökningen slutade fungera. Trist, men det kunde jag väl leva med.

Mars
En morgon på väg till jobbet lyssnar jag på radio när CD-skivan helt plötsligt spottas ut, utan att jag rört stereon. Efter diverse knapptryckande fungerade allt igen.

April
På väg ut till spåret på Elfsborgstävlingen kör jag i en liten grop på grusvägen. Radion ”skriker” till och dör. Får igång den igen, alla kanalinställningar borta? Ställer in kanalerna igen när jag väntar på påsläppet.

Maj
På väg till Årets Border i Arboga lyssnar jag på en CD-skiva. Strax norr om Jönköping tar jag en kortare rast. När jag startar bilen igen är radion död. Allt är dött! Paniken nära, jag har ju några mil framför mig, både upp och hem. I vild desperation trycker jag på alla möjliga knappar. När jag trycker på ”eject” går radion igång? Eject liksom?

Helt plötsligt funkar den automatiska kanalsökningen (som la av i februari) och jag lotsas från Jönköping till Arboga lyssnandes på samma radiokanal. Att röra radion och försöka ändra något är det inte tal om.

När jag åker hem från Arboga har radion fått för sig att jag vill lyssna på en viss sorts reklamradio och hoppar vilt mellan alla tänkbara kanaler med ungefär samma sorts utbud.

Efter detta går det käpprätt utför. Radion är ibland död, startas lämpligen med eject-knappen.I vissa fall kan man även få volymratten att utföra magiska stordåd, som att t ex starta och stänga av allting.

On-/off-knappen fungerar ibland för att stänga av men aldrig för att sätta på radion. Displayen försöker påfallande ofta kommunicera med mig på en utdöd japansk dialekt, föga framgångsrikt. CD-spelaren går inte över huvud taget. och har icke gjort sedan vi stannade i Jönköping i maj. Dessutom har den svalt en skiva. Jag tror det är Mando Diao? Med jämna mellanrum spårar alla kanalinställningar ur och måste göras om.

Vi lever nu ett spännande liv, min bilstereo och jag. Vi tar en dag (eller en kvart) i taget, skulle man kunna säga.

Juni
I morse när skulle åka till jobbet gick det inte att reglera volymen, som var jättelåg. Stängde av radion. Fick inte igång den med eject, men däremot med search-knappen?! Efter en stunds hysteriskt automatsökande (på japanska?) lyckades jag ställa in åtminstone EN  kanal.

Jag har nu kommit till insikt (vi kan väl säga att beslutet har mognat fram) om att det är dags att köpa en ny bilstereo. På onsdag är det total utförsäljning hos en bilstereo-specialist här i stan som ska klappa igen butiken. Risken finns väl att det bara är hysteriska super de luxe-stereo som kostar skjortor, även efter avdragen rabatt. I så fall väntar jag med investeringen till efter semestern, för under semestern ska vi ändå ha husses bil.

(Någon som undrar vilket märke det är på bilstereon som gud glömde? I så fall – LAVA…)

Idag har jag helt klart platsat i ruta 3 under aktiviteten på MH-protokollet.

Är uppmärksam och i huvudsak lugn. Enstaka aktivitetshöjningar.

Njae, uppmärksam vete katten, men lugn och med enstaka aktivitetshöjningar stämmer bra, för jösses vilken värme! 29° visade termometern på eftermiddagen, och här på vår ”fjälltopp” är det inte ofta det går över 25° i vanliga fall.

Men allt emellanåt har jag gjort ett litet ryck, typ: bäddat husvagn (pustat en halvtimme), hängt en tvätt (pustat en halvtimme), burit ut något till husvagnen (pustat en halvtimme), plockat döda blad från pelargon (pustat en halvtimme), strukit (!!) (pustat en timme). 🙂

En rätt stor del av pustandet har faktiskt ägt rum framför datorn. Eftersom vi bara har två rum uppe med en dörr emellan och tvärdrag har det varit bland de minst heta platserna som gått att uppbringa. Men nu har det slutat blåsa igen så hur olidligt varmt det ska bli i natt kan man undra?

En hundpromenad av det kortare slaget, i hyfsat skuggig skog, har jag också klarat av. Tanken var att det skulle bli en till framåt kvällen men hundarna verkar fortfarande inte ha hämtat sig efter vårt förra äventyr så vi får se hur det blir med det.

Nu har vi precis kommit hem efter att ha ätit en god middag på en av stans bättre restauranger. Vi sållade bland alternativen genom att fundera ut vilka krogar som har uteservering i skuggan. Ett ganska ovanligt urvalskriterie i det här landet faktiskt. 😉

Nu är det bara fyra arbetsdagar kvar till semestern. Och jo, jag kan räkna, men tanken är att jag ska vara kompledig på fredag om företagets samarbetspartners håller vad dom lovat.

Det är så varmt nu så att vara i solen undviker man helst. Har man då begåvats med en tjock schäferpäls tycker man ju att man borde välja skuggan när möjlighet finns. Till råga på allt är golvet på altanen så hett att det gör ont att gå där med bara fötter…

Det bekommer dock inte en bruksschäfer. Vi försökte övertyga henne om nyttan av att vistas i skuggan men … nä! Det fick bli en rejält avkylning med trädgårdsslangen och sedan instoppning i den skuggiga hundgården.

***

Har, ännu en gång, bestämt mig för att faktiskt lära mig kameran som jag nu haft i 1,5 år. Kan ju bli ett projekt för semestern, och ev. regniga timmar i förtältet. Instruktionsboken är redan packad. Det här med bländare (skärpedjup) och slutare står till exempel överst på listan. I det syftet tog jag en del bilder igår kväll och idag på morgonen. Några av dem kommer här. Testbilder som sagt, men en del rätt mysiga ändå.

På spaning efter lite action i form av katt, hare, rådjur, människa…
Ja så kräsna är vi inte, det mesta duger. 🙂

Mmm… den nacken, och de öronen!

…varför mitt älskade träsktroll aldrig får något ck. 😉

Fast ibland är han ju gräsligt söt också. 🙂

Båda bilderna tagna igår av Camilla V.

Och BTW; jag är glad att vi ställde ut igår och inte idag. Nu är det i princip vindstilla och sannolikt outhärdligt varmt på Rydafältet…

Jaha, då har man landat igen och insett att man bara har en hyfsat snygg hund, inte en jättesnygg. Utställningsbordern Lennart har idag äntrat ringen i öppen klass på Boråsutställningen. Ut där ifrån kom han med ett rött band (1:a i kvalitetsbedömningen) och en fjärdeplacering (av sju) i konkurrensen.

Kritiken lyder som följer:
Ngt högställd. Bra huvud. Ngt smal i fronten, kunde vara bättre vinklad i skuldran. Bra svansansättning. Rör sig bäst från sidan. Bra päls.

Domare Pia Lundberg

Det mest komiska är att det enda negativa (nästan) som stod på kritiklappen från Årets Border var … but slightly low set tail … Och nu helt plötsligt var den så bra att den var värd en särskild kommentar?! Personligen är jag dock böjd att hålla med domaren på Årets Border. Svansen ÄR lite lågt ansatt. Inte fick han några kommentarer om sitt (sina) ”andra lår” (second thigh) den här gången heller.

Trevligt sällskap utanför ringen hade vi av Camilla och Isac som slog oss i öppenklassen på Årets Border, och sedan blev BIM. Idag fick de dock nöja sig med CK. Karlsson och Isac är väldigt lika i typen, men Isac och hans matte har helt klart mer rutin och sköter sig bättre i ringen. Karlsson var inte riktigt på humör idag, och stundtals fick han för sig att han borde liva upp tillställningen lite genom att skälla vilket kom som en total överraskning för matte?! På vad han skällde är något oklart…

Nåja, nu kan vi ta det lugnt med utställningar ett tag igen. Åtminstone till nästa Årets Border känns det som just nu.

Vi hann även träffa Lena och Sandra vid aussieringen och se Monster kamma hem Bästa Hane. Hur det gick sen vet jag inte, än.

Vi minglade även vid pudelringen en stund och såg V:s storpudel Simson i veteranklassen.

Lite shopping blev det naturligtvis, men av det mer lågmälda slaget. Ett par fällar, en kylduk, en sax och påfyllning av krokodilförrådet blev det. Bra så!

Varmt har det varit, och blåsigt. När vi satt vid ringen kom det helt plötsligt ett normalt trädgårdsparasoll flygande och landade rakt på mig. Som tur var utan att orsaka några skador. En del utställningstält såg också ut att sitta rätt löst, men något sådan på drift såg jag inte innan vi gav oss.

Nu sussar Karlsson sött, och doftar vanilj i skägget efter mjukglassen vi delade på. Eller delade och delade? Han fick nog faktiskt mest… 🙂