Då har vi sovit de utmattades och nöjdas sömn, och försökt smälta gårdagen. Väcktes vid sextiden i morse av att den lilla mästerskapshunden stod i sängen och stirrade uppfodrande på mig, och då är det ju bara att gå upp. 🙂
Med rubriken avser jag inte just vår prestation, som förvisso var OK, men vissa deltagare i laget förtjänar onekligen en extra eloge. Då avser jag framför allt vårt ekipage i elitlydnaden som bestod av en elitlydnadshund med en förare som inte ens startat i lydnadsklass I tidigare. Att bara våga?! Det är oerhört starkt! Och ingen behövde skämmas över deras prestation. Inte ett dugg faktiskt. 😉
Ekipaget i lydnadsklass III bestod av en förare som är van vid uppgiften och en lånehund som är rätt ny i klassen. De gjorde också bra ifrån sig efter att ha samtränat oerhört lite.
Sist men inte minst; vårt ekipage i elitbrukset; dagen avslutas med uppletande för elithundarna. 90 meter bred ruta med åtta föremål som ska plockas in på åtta minuter. Lagen startar i omvänd startordning med det sämsta först. Inför detta moment låg vi tvåa och startade alltså näst sist. Vi låg efter med 38 poäng och vad som krävdes för en vinst var att vårt ekipage plockade minst två föremål mer än det ledande laget, och hade minst samma betyg på själva arbetet. (Ja, reglerna är komplicerade 😉 ) Och vad gör den goe lille labben? Jo, går ut och plockar åtta föremål inom tiden. Då kunde vi bara hålla tummarna för att det ledande laget skulle plocka max sex föremål och det stoppade vid fyra! Så, summa summarum; hade de inte fixat uppletandet hade inte vårt lag stått överst på prispallen.
Att vinna sjuhäradsmästerskapet är stort! På plats och tävlade igår fanns minst två SM-ekipage i bruks samt vinnaren i lydnads-SM 2007. Ingen av dem ingick i vårt lag, och ändå fixade vi det. Förutom totalvinsten så plockade vi hem fem av åtta klassegrar samt dagens bästa brukshund. Nä, ingen kan nog vara annat än nöjd! 🙂
Åter till lille Karlsson då. Vi skrapade alltså ihop till förstaprispoäng och klassvinst, men det finns mycket kvar att jobba på. Kändes dock som om han höll ihop rätt bra mellan momenten, som om jag lyckades ”värma” lagom och – framför allt – jag lyckades rusa av plan och megabelöna när vi var färdiga. Så där är jag riktigt stolt över mig själv för det är något jag har lätt att glömma. I synnerhet när det är stökigt runt omkring och det var det igår. Intressant var att jag tog det väldigt lugnt mellan momenten, med bara lite beröm, och då hängde han med bättre?! Dessutom försökte jag göra en helt vänster om halt inför varje moment och då skärpte han till sig. Något att tänka på för framtiden.
Poängen då? Det är två domare även i lydnaden på den här tävlingen, och det som står efteråt är mina kommentarer.
Platsliggning: 10/10
Fritt följ: 6,5/7 (Han var lite allmänt frånvarande)
Läggande: 9,5/9
Inkallning med ställande: 6/5 (Största stötestenen, men vi fick i alla fall poäng.)
Sändande med ställande (rutan): 10/10 (!!!)
Apportering: 6/6,5 (Här fick jag nog betala för min antitjuvstartsträning i torsdags för det krävdes två kommandon innan han startade. Dessutom kom det ett startgnäll men DET har de inte dragit för enligt protokollet. Och så tuggade han lite förstås.)
Hopp: 10/10
Fjärr: 7/6,5 (Krävdes extra kommandon i båda sättandena)
Helhet: 8
Summa: 164,5
I övrigt var jag alltså tävlingssekreterare. Jag och min kollega räknade på längden, bredden och tvären hela dagen. Det blev en liten nätt elvatimmarsdag innan allt var klart så ”mör” var bara förnamnet igår kväll, och mör är jag fortfarande. För att inte falla i koma framför fotbollen på TV:n tog jag kameran och gick ut och fotade lite ogräs i dikeskanten. Mycket roligare faktiskt. 🙂
vallterrier.com 