…och ner som en pannkaka.

Jaha, då har man landat igen och insett att man bara har en hyfsat snygg hund, inte en jättesnygg. Utställningsbordern Lennart har idag äntrat ringen i öppen klass på Boråsutställningen. Ut där ifrån kom han med ett rött band (1:a i kvalitetsbedömningen) och en fjärdeplacering (av sju) i konkurrensen.

Kritiken lyder som följer:
Ngt högställd. Bra huvud. Ngt smal i fronten, kunde vara bättre vinklad i skuldran. Bra svansansättning. Rör sig bäst från sidan. Bra päls.

Domare Pia Lundberg

Det mest komiska är att det enda negativa (nästan) som stod på kritiklappen från Årets Border var … but slightly low set tail … Och nu helt plötsligt var den så bra att den var värd en särskild kommentar?! Personligen är jag dock böjd att hålla med domaren på Årets Border. Svansen ÄR lite lågt ansatt. Inte fick han några kommentarer om sitt (sina) ”andra lår” (second thigh) den här gången heller.

Trevligt sällskap utanför ringen hade vi av Camilla och Isac som slog oss i öppenklassen på Årets Border, och sedan blev BIM. Idag fick de dock nöja sig med CK. Karlsson och Isac är väldigt lika i typen, men Isac och hans matte har helt klart mer rutin och sköter sig bättre i ringen. Karlsson var inte riktigt på humör idag, och stundtals fick han för sig att han borde liva upp tillställningen lite genom att skälla vilket kom som en total överraskning för matte?! På vad han skällde är något oklart…

Nåja, nu kan vi ta det lugnt med utställningar ett tag igen. Åtminstone till nästa Årets Border känns det som just nu.

Vi hann även träffa Lena och Sandra vid aussieringen och se Monster kamma hem Bästa Hane. Hur det gick sen vet jag inte, än.

Vi minglade även vid pudelringen en stund och såg V:s storpudel Simson i veteranklassen.

Lite shopping blev det naturligtvis, men av det mer lågmälda slaget. Ett par fällar, en kylduk, en sax och påfyllning av krokodilförrådet blev det. Bra så!

Varmt har det varit, och blåsigt. När vi satt vid ringen kom det helt plötsligt ett normalt trädgårdsparasoll flygande och landade rakt på mig. Som tur var utan att orsaka några skador. En del utställningstält såg också ut att sitta rätt löst, men något sådan på drift såg jag inte innan vi gav oss.

Nu sussar Karlsson sött, och doftar vanilj i skägget efter mjukglassen vi delade på. Eller delade och delade? Han fick nog faktiskt mest… 🙂