Idag pratade jag med kompisen V (som brukar trimma min utställningsborder Lennart) och fick ett oväntat och ledsamt besked. Henne storpudel Påvel, endast sex år gammal, hade mycket oväntat och hastigt vandrat vidare till hundhimlen förra veckan. Från frisk, kry och pigg till – död, på ett par timmar! Det påminner en onekligen om man inte ska ta något för givet…
Jag glömmer aldrig när Påvel träffade Iza första gången. Sina första nio månader hade han tillbringat helt och fullt omgiven av svarta storpudlar. Han fick en chock när han för första gången träffade en schäfer. Han skrek rakt ut i dödsångest trots att Iza var på sitt snällaste och raraste humör. Varken Iza eller hans storebror (som i princip växt upp med Iza) fattade nå’t. Påvel sansade sig dock och de blev bra kompisar ganska snabbt. Så bra att t o m Iza tyckte att han var lite … too much. 🙂 Och nu finns han inte mer?! Usch vad fort det kan gå, när man minst anar det…
***
I morse fick jag veta att risken är ganska stor att vi måste tävla på sjuhäradsmästerskapet på lördag. Högrehunden är nämligen knackig. Det är inte slutgiltigt bestämt om vi ska köra II:an eller högre, men troligen blir det II:an. Jag som börjat slappna av och ärligt talat varit lika glad om vi sluppit. Men, inget är slutgiltigt bestämt än.
***
Har hört rykten om oväder (regn och blåst) på nordligare belägna orter, och snart är det nog här också. På lunchpromenaden, som var av medellängd, höll vi på att smälta bort alla tre men nu har det svalnat betydligt och börjat blåsa en del. Regnet får gärna avvakta några timmar eftersom det står lydnadsträning på programmet ikväll. Dessutom ska det handlas på byggvaruhuset och i matbutiken och avslutningsvis ska Iza simma under övervakning av simfröken. Något agility-KM blir det inte för vår del ikväll.
Igår kväll tillbringades det dock en hel del tid på altanen görandes precis – ingenting. Det var nämligen för varmt att göra något. När det svalnat av något planterade jag dock om säsongens (sista?) pelargoner.
Avslutningsvis en bild på Kanelbullen på ärten, eller Prinsessan på ärten, välj själva. Det är nämligen väldigt viktigt att den blå bädden ligger på den andra mjuka madrassen, som troligen är extra mjuk tack vare (på grund av?) alla schäferhår som är stört omöjliga att få bort…
För övrigt måste jag göra lite reklam för den billiga blå bädden, inköpt på IKEA. Tvättas i 60° och tumlas, och den blir som ny. Dock tog det ett par dagar innan den var riktig torr, trots tumling. Finns även i mindre röd modell, eller – fanns…? Vet inte om de fortfarande säljs, men om – tveka inte!
vallterrier.com 