Om det där med lätt och svårt, och mattes pedagogik…

Ibland undrar jag onekligen hur den lilla terrierhjärnan är konstruerad. Det som man trott skulle vara jättesvårt att lära in har varit plättlätt, och … tvärt om.

T ex:

Framförgående – plättlätt

Kryp – plättlätt

Skall – plättlätt

(Med plättlätt menar jag inte att vi alltid får 10 poäng på tävling, men han har lärt sig väldigt snabbt!)

Så kommer vi till det oerhört komplicerade momentet ”lyftapåtassennärmantrasslatinsigikopplet”.

Det tog tre år.

Tre år!

Och då har vi ändå bara kommit till att han, på kommando ”tassen”, lyfter på höger framtass. Om kopplet ligger bakom vänster tass, och jag drar lite i kopplet för att hjälpa till, så lyfter han ändå på höger, och tittar på mig med en min som endast anstår den som varit riktigt, riktigt duktig.

Vad som (inte) händer när det handlar om baktassarna tänker jag inte ens berätta… 😉 (Mer än att jag får böja på ryggen.)

Vad av ovanstående som beror på konsturktionen av terrierhjärnan respektive mattes pedagogiska förmåga ska jag låta vara osagt.

För övrigt känns vädret lite skumt; stekhett i kombination med vindar som gränsar till kulingstyrka?!

6 reaktioner på ”Om det där med lätt och svårt, och mattes pedagogik…

  1. haha…ja det måste vara en speciell samansättning på terrierhjärnor! 😉

    Samma väder här, 21 grader i skuggan och kulingvindar, konstigt. Visst har det väl blivit blåsigare på sommaren sista åren?

    • Om det generellt blivit blåsigare vågar jag inte uttala mig om, men igår och idag har det blåst som f*n. Hoppas det håller i sig i morgon också, annars lär det bli outhärdligt på utställningsplatsen…

  2. Nä, det är inte lätt att fatta hur en terrierhjärna fungerar alltid. Men måste medge att ”lyftapåtassennärmantrasslatinsigikopplet” är ett ruskigt svårt moment. Går inte att jämnföra med snorenkla moment som kryp och skall t ex ;-). Ni verkar ha väldans blåsigt hos er. Här är det sol, och lite blåst. Fast jag har inte varit nere på standen än. Där är det kanske också kuling.
    Hej hopp i granens topp!

  3. Förra året nån gång tror jag det var som du hade en utmaning där man skulle skriva ”udda saker som min hund gör” eller något liknande. Jag har efter det kommit på en något udda egenskap hos Otto. Han är den enda hund jag har haft som blir totalt förstenad om kopplet hamnar bakom hans bakben. Tanken att gå framåt för att komma ifrån ”problemet” har inte slagit honom…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s